- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1067-1068

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perpignan, fordom hufvudstad i grefskapet Roussillon, nu i franska depart. Pyrénées-orientales och fästning af första klassen - Perplex, förbryllad, bestört, häpen, rådvill, handfallen - Per procura, genom ombud. Se Prokura - Perraud, Jean Joseph - Perrault. 1. Claude P. - Perrault. 2. Charles P. - Perrens, François Tommy - Perrier, François, kallad Le Bourguignon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla i morisk stil byggda slottet Castillet (från
1319) samt byggnaderna, som användes af det 1394
stiftade, under den stora revolutionen upphäfda
universitetet, och som nu inrymma naturhistoriskt
museum, tafvelgalleri och bibliotek. På en
af stadens öppna platser står en staty af
Arago, aftäckt 1879. Vin- och trädgårdsodling,
tillverkning af korkproppar samt handel med
vin och bränvin äro stadens hufvudnäringar. –
P. (Medeltidslat. Perpinianum) efterträdde det gamla
Ruscino, som förstördes 828, och af hvilket ruiner
ännu finnas 4 km. v. om P. 1262–1344 var P. en
del af konungariket Mallorca och hörde derefter
till Aragonien ända till 1642, då det eröfrades
af fransmännen.

Perplex (Lat. perplexus, egentl. invecklad,
förvirrad), förbryllad, bestört, häpen, rådvill,
handfallen.

Per procura (Ital.; Lat. per procurationem), genom
ombud. Se Prokura.

Perraud [-rå], Jean Joseph, fransk bildhuggare,
f. 1821, d. 1876, studerade i Paris under Ramey och
Dumond samt i École des beaux-arts, der han vann
romerska priset 1847, hvarefter han vidare utbildade
sig uti Italien. Derifrån återkom han till Paris
1853, der han först utställde Adam, staty i marmor,
och en relief, Les adieux, samt 1859 ett större
plastiskt arbete, Bacchus’ ungdom. År 1869 väckte han
mycket uppseende genom en figur, kallad Désespoir
(Förtvinan), hvarefter han erhöll beställning för
Palais de justice af bl. a. Rättvisan samt för den
nya operan af den effektfulla gruppen Det lyriska
dramat.
P. förblef de klassiska traditionerna
trogen, och han vardt äfven medlem af akademien,
1865. Utom nämnda arbeten utförde han en kolossal
marmorgrupp Dagen för avenyn till observatoriet i
Paris samt dessutom byster och porträtt af Béranger,
Firmin-Didot, Berlioz, Pasteur m. fl. samtida stormän.

Perrault [-rå]. 1. Claude P., fransk arkitekt, f. i
Paris 1613, d. derst. 1688, studerade först medicin
och blef sedermera byggnadskonstnär. Han antages hafva
utbildat sig genom eget studium af de gamle och deras
författare Vitruvius, hvars arbete han på Colberts
anmodan öfversatte på franska. Att han var en för sin
tid betydande konstnär intygas af den omständigheten
att han var den ende, som i Paris vågade uppträda
i täflan med barockstilens envåldsherre Bernini,
när denne af Ludvig XIV kallades till Paris för att
bygga om Louvre. Först när Bernini afrest, framlade
P. sina utkast, hvilka väckte sådan uppmärksamhet; att
konungen beslöt antaga dem. Sålunda fick P. uppföra
Louvres östra hufvudfasad, eller, såsom den vanligen
kallas, Louvres kolonnad, ett kolossalt verk, hvilket
i och för sig icke saknar storhet och prakt, men dels
genom formbehandlingen och antikuppfattningens art
verkar kyligt och pompöst, ungefär som den franska
klassiciteten inom den samtida literaturen, dels
alltför mycket sticker af från de öfriga delarna af
Louvre och ej tager någon hänsyn till deras stil och
anordning. Verket var färdigt 1670.
Redan förut hade P. byggt Observatoriet i Paris,
hvartill han 1667 utkastat planen. P. uppträdde äfven
som författare, och utom den nämnda öfversättningen
af Vitruvius (1673 och 1684), hvaraf han äfven
ombesörjde ett sammandrag i litet format, till tjenst
för unga arkitekter, skref han: Ordonnance des cinq
espèces de colonnes selon la méthode des anciens

(1700). – 2. Charles P., fransk skriftställare,
sagoförtäljare, den föregåendes broder, f. i Paris
1628, skaffade sig på egen hand kunskaper och blef
1651 advokat samt utnämndes 1664 af Colbert till
förste kontrollör vid öfverintendenturen öfver de
kungl. byggnaderna, hvarjämte han tjenstgjorde såsom
Colberts inflytelserike rådgifvare vid främjandet
af konst, vetenskap och literatur. P. bidrog till
stiftandet af vetenskapsakademien och ombildningen af
målareakademien i Paris. Han invaldes i Académie des
inscriptions 1663 och i Franska akademien 1671; i den
senare genomdref han offentlighet vid nya ledamöters
inträde och sluten omröstning vid inval. P. var en
uppfinningsrik natur, med mångsidiga intressen. Han
har gjort sig odödlig genom den lilla sagosamlingen
Contes de ma mère l’oye: histoires ou contes du temps
passé
(1697; äfven utg. under titeln Contes de fées;
illustr. af G. Doré 1862, i svensk öfvers. 1873). I en
frisk, munter och intagande berättareton införlifvade
han der med literaturen sådana sagor som Prinsessan i
den sofvande skogen, Den lilla rödhättan, Riddar
Blåskägg, Mästerkatten i stöflar, Askungen och
Tummeliten. P., som sjelf uppfostrade sina barn,
hade för deras skull samlat sagor från mödrars och
ammors läppar samt gjorde ett godt urval bland hvad
han hört. Ej så väl lyckades han i sagor på vers
(Griselidis, 1691; Peau d’âne, 1694). P. kan sägas
vara på sitt vis en föregångare till nyromantiken. Han
satte de nyare folkens vitterhet vida öfver den
antika, och i den långvariga literära fejd, som
öfver detta spörsmål utspann sig, framstod han såsom
banérförare genom poemet Siècle de Louis le grand
(1687) samt det i vissa fall ytliga arbetet Parallèle
des anciens et des modernes
(4 bd. 1688–93), hvilket
häftigt angreps af Boileau, medan Fontenelle ställde
sig på P:s sida. De 102 biografierna Les hommes
illustres qui ont paru en France pendant ce siècle

(2 bd, 1696–1701) utgjorde P:s sista arbete. Han
dog 1703. Hans »Mémoires, contes et autres oeuvres»
utgåfvos 1804 af J. P. Lacroix. 1. C. R. N.

Perrens [pärä’ngs], François Tommy, fransk
historieforskare, f. 1822, blef 1852 professor
vid lycée Bonaparte i Paris och är sedan 1875 en
af inspektörerna för den högre undervisningen i
Seine-departementet. Bland hans arbeten märkas de
prisbelönta skrifterna Jérôme Savonarole (1853;
3:dje uppl. 1859), Les mariages espagnols sous le
règne de Henri IV et la régence de Marie de Médicis

(1869) och La démocratie en France au moyen-âge (1873;
2:dra uppl. 1875) samt det utförliga verket Histoire
de Florence
(5 bd, 1877–80).

Perrier [-rie’], François, kallad Le Bourguignon,
fransk målare, f. i Bourgogne 1590,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free