Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persien (landets officiella inhemska namn är Iran), konungarike i vestra Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara godt (då man frånser kusttrakten, särskildt
provinserna Gilan och Masenderan vid Kaspiska
hafvet, som äro beryktade för sina mördande
höstfebrar). Himlen utmärker sig för sin klarhet och
sin rena blå färg, och stjernorna tindra under de
mörka nätterna med en oförliknelig glans.
Produkter. Hvete odlas i n. v. och exporteras
t. o. m. till Ryssland, England och Indien. Ris odlas
i Masenderan och Gilan, der det tillika med saltad
fisk utgör befolkningens vigtigaste näringsmedel. Korn
användes mest till hästfoder. Af andra åkerbruksalster
må nämnas sockermeloner, vattenmeloner (Ispahan),
aprikoser, persikor, granatäpplen, dadlar (södra
P.), oliver (Sefid-rud), hvaraf olja exporteras till
Ryssland, oranger, citroner, äpplen, päron, apelsiner,
körsbär, plommon, pistacier, fikon, mandlar, samt
ärter, bönor, gurkor, hassel- och valnötter. Af
rotfrukter äro morötter och lök de vigtigaste. Torkad
frukt är en vigtig exportartikel. I Gilan och
Masenderan odlas mulbärsträdet, och silkeshandeln
står der ganska högt (årliga exportens värde deraf
uppgår till omkr. 10 mill. kr.). I samma provinser
odlas äfven sockerröret. De vigtigaste vindistrikt äro
Sjiras, Ispahan, Hamadan och Kasvin. Vinet påminner
om sherry och portvin, men är mera upphetsande och
rusande. Af öfriga vegetabiliska exportartiklar må
nämnas dyfvelsträck (Asa foetida), henna (Lawsonia
inermis), saffran, krapp, indigo (Laristan), bomull
(Ispahan, Jesd, Sjiras, Nordpersien), lin, hampa
och rosor (Gilan och Sjiras) för framställning
af rosenolja och rosenvatten, som utföras till
Indien. Tobak odlas i stor skala och exporteras
till grannlanden. De vigtigaste tobaksdistrikt äro
Laristan, Ispahan, Kasjan, Jesd, Kum, Sjahrud, och
Urmiasjöns omgifning. Opium exporteras från Ispahan,
Jesd och Kirman. Värdet af denna export steg år 1880
till 14 mill. kronor. Af trädslag, som exporteras,
äro buxbom och valnöt de vigtigaste. De växa dels
vilda, dels odlade på Elburs norra sluttningar. I
vegetativ rikedom står Kaspiska hafvets södra kust
högst. Man färdas der genom en verklig urskog, der ek,
alm, buxbom, valnöt, bok m. fl. äro de vanligaste
trädslagen. I södra P. växer ammoniakplantan
(Dorema ammoniacum), hvaraf ammoniakharts beredes,
och öfrer hela landet finner man törnrosor af en
otrolig fägring.
Djurriket. Lejonet förekommer i Arabistan och
angränsande trakter, kungstigern i Elburs’ skogar,
hyenan och sjakalen på stepperna samt vidare björn,
varg, leopard, gepard (som stundom tämjes till
gaselljagt), räf, piggsvin och vildsvin. Vilda får
och getter, den vackra grå vildåsnan samt antilop-
och hjortdjur äro vanliga. Husdjur äro kamelen,
dromedaren, hästen, mulåsnan, åsnan, nötkreatur,
fåret, geten, hunden och nästan alla slag europeiskt
fjäderfä. Kamelen och dromedaren begagnas uteslutande
som lastdjur, särskildt på de heta och sandiga
slätterna; i bergstrakten är mulåsnan det vigtigaste
lastdjuret. Den persiske hästen är icke stor, men
starkt byggd och
uthållig. Hästskötseln står rätt högt. Den arabiske
hästen är ganska vanlig och en blandningsras mellan
denna och den inhemska har uppkommit. Äfven mulåsnan
och åsnan användas till ridt. Fåret och hönset utgöra
befolkningens vigtigaste animala lifsmedel. Det
är särskildt nomaderna, som idka fårskötseln i
en ofantligt stor skala. Fisket vid de i Kaspiska
hafvet utmynnande strömmarna står ganska högt, men är
utarrenderadt till ryssar, som sysselsätta en hel armé
af perser och tatarer från Asterabadviken till Astara
och deraf draga en betydlig vinst. De vigtigaste
fiskarterna äro stör, lax och forell. Biskötseln och
odling af silkesmask stå rätt högt. Af lägre djur må
nämnas ormar och ödlor i det oändliga, skorpioner,
giftiga tarantlar, ohyra af alla slag, särskildt
vägglöss och loppor, moskitos m. m.
Mineralier. P:s berg äro rika på värdefulla
mineral, som på flere ställen, t. ex. i Elburs,
lätt skulle kunna tillgodogöras. De vigtigaste äro
koppar, jern, bly, arsenik, antimon, kobolt, kol,
marmor, alabaster samt silfver och, i floderna,
guld. Turkosgrufvorna i närheten af Nisjapur i Korasan
äro synnerligen rikhaltiga och gifva en betydlig
afkastning. Stenkol finnes i närheten af Teheran,
brunkol vid Tebris. Dessutom finnas nafta och
svafvel i icke ringa mängd. P. är omätligt rikt på
koksalt och stensalt. Hela öcknar äro fyllda deraf,
men saltexporten är ytterst obetydlig. Bittersalt,
glaubersalt, alun, borax, kali- och natronsalt
samt salpeter förekomma i mängd.
Näringsgrenar, handel och industri. Åkerbruket är utan jämförelse
den vigtigaste näringsgrenen, ehuru den odlade marken
upptager endast 10 proc. af landets areal, under det
att 10 proc. äro äng och betesmark, 5 proc. skog
och 75 proc. öcken och bergstrakter. Regeringens
obetänksamma påbud i början af 1860-talet, att allt
brukbart land skulle odlas med vallmo, föranledde
den gräsliga hungersnöd, som härjade åren 1871–72 och
kostade 1 1/2 mill. menniskor lifvet. En följd af detta
påbud har emellertid blifvit oplanplanteringen, som
drifves i stor skala och är en vigtig inkomstkälla
för landet. År 1880–81 exporterades 7,700 kistor till
ett värde af 8,470,000 rupier. På grund af de tunga
och godtyckliga skatterna saknar P. ett välbergadt
bondestånd, och det är blott de obetydliga behofven
och födoämnenas billighet, som göra, att den stora
massan af folket kan uppehålla sig. Tillgodogörandet
af mineral ligger så godt som nere, med undantag af
jern, bly och koppar, som på ett mycket primitivt
sätt förarbetas. I industrielt hänseende har P. på
några vissa områden vunnit rykte. Så finna vi af
metallarbeten husgerådssaker af koppar (Kasjan) och
konstnärligt utförda filigranarbeten från Sendsjan
samt damascerade klingor, dolkar, sablar m. m. från
Koräaan, Ispahan och Sjiras. Berömda äro äfven de
i brons utarbetade skålarna, kärlen, ljusstakarna,
prydnaderna m. m. med sina konstnärligt ciselerade
ytor. Fajanstillverkningen, urgammal i landet,
blomstrar ännu. I päron och buxbom utarbetas vackra
husgeråds- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
