Print (PDF) - On this page / på denna sida - Persien (landets officiella inhemska namn är Iran), konungarike i vestra Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1079 Perslen (Befolkning). 1080 lar. Papier-inaché- och mosaikarbeten spela en vigtig rol, glas- och lädervaror likaledes. För sina väfnadsarbeten är P. sedan gammalt berömdt. Mattor tillverkas i Aserbej-djan, Farahan, Kurdistan, Korasan, Kirman, Fars m. fl. st. Bästa qvalitet kostar på platsen 15 till 20 kr. per qvm. Filtar fabriceras i Jesd och Kirman. Själar tillverkas i Mesjhed och Kirman, i hvilken stad finnas icke mindre än 100 fabriker. Finaste qvalitet fordrar ett års arbete och kostar omkr. 400 kr. Själarna tillverkas af getens bottenull. Tyger, spetsar och väfnader af siden förarbetas i Kesjt, Jesd, Kasjan och Ispahan. Handeln har, trots persernas stora förkärlek för det kommersiella basarlifvet, icke utvecklat sig i någon synnerligen betydlig grad. Eikets genomruttna inre förhållanden, osäkerheten till person och egendom, brist på kapital och arbetskraft, på segelbara floder och hamnar, den obetydliga uppmuntran och belöning, som från högre ort komma den verksamme och driftige till del, statsinkomsternas dåliga förvaltning, de höga inrikes tullarna, svårigheterna af transporten på de dåliga vägarna, allt detta lägger stora svårigheter i vägen för handeln. Armenier och parser äro de driftigaste köpmännen. Sedan freden i Turk-mantsjaj (Febr. 1828) mellan Kyssland och P. hafva flere andra europeiska makter slutit handelstraktater med Persien (Sverige d. 17 Nov. 1857), och utförseln af inhemska alster till Europa har derigenom ökats betydligt. Denna utförsel gick först öfver Astrakan och Tiflis, men genom ångbåtstrafikens utveckling på Svarta hafvet sökte den sig väg öfver Tebris, Ersirum och Trapezunt, som blefvo hufvudstapelplatser för det persisk-europeiska varuutbytet. Nu, sedan jern vägen Batum-Tiflis blifvit färdig, har äfven denna väg, Tebris-Trapezunt, fallit i glömska, och Batum och Poti trädt i Trape-zunts ställe. Pålitliga statistiska uppgifter öfver in- och utförseln fattas ännu, men genom resp. konsulers årsberättelser kommer man sanningen tämligen nära. De vigtigaste exportartiklar äro siden, tobak, opium, mattor, själar, hudar, torkad frukt och bomull; de vigtigaste importartiklar äro bomullstyger, glasvaror, porslin och andra husgerådssaker, socker, papper, te, stearinljus, tändstickor, vapen, jern och koppar. Tebris (170,000 innev.) är P:s. största handelsstad. Ispahan, Kesjt, Sjiras, Jesd, Kirman och Mesjhed äro handelsplatser af andra ordningen. T e h e r a n, rikets hufvudstad, drifver obetydlig handel. Den persiske köpmannen utmärker sig genom företagsamhet, verksamhet och skarp blick och kan hela år ligga ute i aflägsna land (Nisjnij Novgorod eller Konstantinopel) i och för kommersiella intressen. Konkurser äro sällsynta. Till regeringen lemnas 5 proc. af såväl in- som utförseln. Af största betydelse för omsättningen i landet är det telegrafnät, som numera förenar de större städerna. Ar 1886 hade P. ett telegrafnät om 6,153 km. längd. Af dessa komma 1,850 km. på den stora engelska telegrafen, som löper genom Tiflis. Tebris, Tehe-ran, Ispahan, Sjiras och Busjir för att i Karatsji förena sig med det indiska telegrafnätet. En af de tre trådarna på denna linie tillhör enligt fördrag persiska regeringen. De öfriga linierna äro persiska och vanvårdas på ett sorgligt sätt. - Brefpostf&rbindelse existerar mellan alla de vigtigare städerna. På, hufvudh andels vägarna finnas posthus (tjaparcha-né) med 30 å 40 km. mellanrum. Dessa äro-171 till antalet, hvart och ett med sin postmästare, som på egen risk underhåller ett visst antal hästar för posttjenstén. Dessutom uppbär han 200 francs af regeringen för reparationer samt en viss mängd spanmål och foder om året. Taxan är l franc för farsach (6.5 km.). Hufvudmynt äro f öman (i vigt och halt --=10 francs) = 10 kran; l kran - 2 panabäd, l panabad = 10 sjähi, l sjahi - 50 dinar* Kursen vexlar mycket, och kranens värde är olika i olika delar af landet. B ef o l knin gen. Då ett statistiskt ämbetsverk saknas i P., kan man icke med noggranhet angifva befolkningens antal, men genom beräk-, ningar har man (Behm och Wagner) kommit till följande resultat. Hela rikets folkmängd uppgår till 7,653,000 menniskor, af hvilka 1,963,000 bo i städerna, 3,780,000 på landsbygden och 1,910,000 äro nomader. Det är dock alltför möjligt, att dessa siffror äro för lågt tilltagna, och många statistici uppskatta folkmängden till 8, 9, ja till och med 10 mill. Dessa innebyggare äro hvarandra till härkomst,, seder och språk mycket olika. Endast 3 mill. äro-äkta perser, hvilka tillhöra den iranska grenen af den indo-europeiska folkstammen (se I rån er). En tredjedel af befolkningen består af invandrade stammar, de s. k. iliåt, som bo utmed nordgränsen, i de vestliga bergstrakterna och i det inre af östra Persien. Af dem lefva somliga stammar uteslutande i tält och ombyta med årstiderna vistelseort. Om vintern lefva de på låglandets slätter i kisjlak (vinterboningar), men om sommaren stiga de långsamt upp mot höglanden med sina oöfver-skådliga hjordar för att undvika hetta och de brännheta stepperna och för att i en friskare luft, fria från stickande insekter, beta sina hjordar omkring jajlak (sommarboningarna) på, frodigare betesmarker. Af fåren bereda de kläder och mat; af fårmjölk beredas en sorts, ost af salt smak och halfflytande smör, mycket omtyckt i hela landet. Dessutom föra de med sig hästar, åsnor, mulåsnor och kameler, nötkreatur, getter och hundar. Tid efter annan föra de sina varor och djur till städerna, der de utbyta dem mot vapen, ammunition, husgerådssaker och andra artiklar. Hvarje stam har ett visst område sig anvisadt af regeringen; och då en stam öfverskrider en grannstams område, uppstår alltid strid, som ofta kan blifva både blodig och långvarig. I spetsen för hvarje nomadstam (il) står en stamäldste (il-kan], som; i sjelfva verket har större makt öfver de sina än regeringen. Hans ämbete är ärftligt, och den äldste familjemedlemmen blir il-kan, när den förre dör. Hvarje ny il-kan installeras af sjahen i sin värdighet derigenom att denne: sänder honom en äreklädnad. Nomadernas ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
