- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1081-1082

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persien (landets officiella inhemska namn är Iran), konungarike i vestra Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställning till regeringen är ganska lös. I rikets norra
provinser, särskildt i trakten omkring hufvudstaden,
der regeringen har dem under ögonen, är den af helt
annan art än i södra P. I norra P. måste de nämligen
till staten betala en viss månatlig afgift för hvarje
djur och dessutom uppställa ett visst antal beväpnade
och beridna soldater, som mönstras af sjahen. En
rik stam uppställer en bataljon fotfolk och 100
ryttare. I södra P. är det annorlunda. Nomadstammarna
äro der både tillräckligt stora och starka för att
upprätthålla sin sjelfständighet, och dessutom äro
de stolta, vilda och frihetsälskande. Äfven de
hafva visserligen enligt lag vissa förpligtelser
till regeringen, men dessa åsidosättas för det
mesta. Ofta händer det emellertid, att upproriska
stammar kufvas af guvernören i den provins, der de
uppehålla sig. Afgifter betalas med får, ull eller
andra persedlar; penningen spelar en obetydlig
rol bland nomaderna. Deras svarta sommartält
bestå af gethårsfilt, som qvinnorna väfva, deras
husgerådssaker af mattor, bolstrar, köksgeråd,
en stor kittel samt kärl för smörets och den sura
mjölkens tillagande. I handslöjd äro de ofta ganska
skickliga, särskildt i att förfärdiga mattor, dukar
och andra väfnader, men deras förnämsta näringsgren
är, som sagdt, boskapsskötseln. Hvarje stams il-kan
öfver vakar hjordarnas skötsel och vård. Dessa äro
nomadens rikedom och styrka. Den, som har 1,000
får, 30 kameler och 20 hästar, gäller för rik,
men de finnas, som hafva ända till 150,000 får,
flere tusen hästar och kameler. Nomaderna äro till
religionen muhammedaner, men på samma gång ytterst
vidskepliga och okunniga. Till karakteren äro de
stolta, förakta lögn och tjufveri och hålla så
mycket på sin härkomst, att de aldrig gifta sig med
medlemmar af en främmande stam. De lefva i engifte,
qvinnorna gå obeslöjade, men sakna alla de laster,
som karakterisera zigenarqvinnorna; de äro ärbara och
arbetsamma. Liksom männen äro de kopparbruna till
hyn, i ungdomen vackra, men som gummor förfärligt
skrynkliga. De kläda sig i bjärta färger. Omkring
hufvud och hals skramla guld och silfverplåtar;
näs- och öronbrosken äro ofta genomborrade med
ringar. Några stammar hafva under tidernas lopp
småningom blifvit bofasta och slagit sig ned i
städer. Före den arabiska eröfringen (641) var det
persiska blodet ännu tämligen rent och oblandadt,
men sedan den tiden har det blifvit uppblandadt med
främmande element. Genom Djingis kans och Tamerlans
eröfringståg strömmade nya skaror in i landet,
stannade der och åstadkommo nya uppblandningar. Derför
skiljer man ännu mellan arabiska, turkiska och
lesgiska iliat, och af dessa har hvarje stam sin
egen dialekt, sina egendomligheter och sina egna
traditioner, som berätta hvar dess ursprungliga hemort
varit och hur den kommit till P. En tredjedel af iliat
är af turkisk härkomst, och de förnämsta stammarna
äro kadjarstammen i norra P. och kasjkaistammen i
södra. Den förra är synnerligen mäktig på grund deraf
att den nu regerande dynastien
tillhör denna stam. Dess hufvudorter äro Teheran och
Asterabad. Utom dessa förtjena följande turkotatariska
stammar att nämnas. Afsjarerna, en mycket talrik
stam, ur hvilken den store eröfraren Nadir Sjah
löddes, sjahsöven, i trakten kring Ardebil och
Savelan, ur hvilken sjahen hemtar sin lifvakt,
de hundra »gulamerna». Kring Hamadan och Sjiras
bo likaledes turkotatariska stammar, och för
öfrigt träffar man litet här och hvar i landet
enstaka turkiska familjer. Af öfriga stora och
mäktiga stammar må nämnas kurderna i Korasan och
vestra P., samt baktiarerna och lurerna, hvilka bo
i Luristan, norra Arabistan och vestra Irak Adjmi
och hvilka båda tillsammans till antalet uppgå till
en half million. För öfrigt finnas i P. följande
främmande folk: armenier i Aserbejdjan, särskildt i
provinsens hufvudstad Tebris, samt i Teheran och i
de kaspiska kuststäderna, i Hamadan, i Ispahans
förstad Djulfa o. s. v. De äro köpmän och drifva
inbringande handel. Mellan sjöarna Urmia och Van
bo 23,000 nestorianer (kaldeiska kristna). Bland
dem har den amerikanska missionen sitt största
arbetsfält. I Arabistan och utmed Persiska vikens
kuster bo araber. I rikets sydöstra del, Kirman,
Mekran och det oafhängiga Belutsjistan finna vi
belutsjer. På gränsen till Afganistan, i östra
Korasan, bor ett fåtal afganer. I norra Korasan,
kring Atrek, Gjurgen och Ala Dagh, bo turkmener
af stammarna Jomud, Goklan och Teke till ett antal
af omkr. 20,000 familjer. Af judar finnas 19,000 i
P. Deras vigtigaste stamhåll äro Sjiras, Ispahan,
Kasjan, Teheran, Hamadan och Barserusj. De äro
juvelerare och glasslipare, men lefva äfven af
att tillverka vin, bränvin och apotekarevaror. I
P. lefver äfven ett litet antal zigenare, negrer,
berber
och hindustanska dervisjer. Slutligen
må äfven nämnas den europeiska kolonien, på sin
höjd uppgående till 400 menniskor. Persern har en
harmoniskt utvecklad kropp. Medelstorleken, som är
1,50 m., öfver- eller understiges lika sällan, som
man finner fetlagda eller magra individer. Benstommen
är finare än hos européerna, men bröstkorgen starkt
utvecklad. Hufvudet bäres högt och ädelt. Hållningen
är behaglig och värdig. Händer och fötter äro små,
fina och mycket böjliga. Hudfärgen är mörkare än
européernas. Ansigtet bildar en regelbunden oval,
pannan är låg, ögonbrynen bilda tvänne stora, höga,
mörka bågar, ofta hopvuxna öfver näsroten. Ögonen
äro stora, iris ofta brun, ögonhåren långa och
uppåtböjda. Näsan är lång och rak, stundom obetydligt
böjd. Munnen är välformad, läpparna tunna, hakan smal,
halsen kort och tänderna krithvita. Perserna hafva af
naturen en yppig hårväxt. Skägget är tätt och vårdas
med omsorg. Håret bortrakas från hjessän och nacken,
så när som på en tofs vid hvartdera örat, hvilken får
sitta qvar och sticker fram under mössan i form af
en lång, uppåtböjd lock. Till karakteren är persern
opålitlig, feg, girig och misstänksam. Han har ett
utprägladt sinne för poesi, sång, dans och skådespel,
älskar vackra drägter i bjärta färger, smycken och
ädelstenar samt kan hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free