- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1115-1116

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personage ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna åtgärd har de personliga afgifternas andel
i inkomstbeloppet för rikets samtliga kommuner
från 1880 till 1885 sänkts från 4 till 1,7 proc.
J. H.

Personlig skyddsafgift kan ledas tillbaka till
1812 års bevillningsstadga och undergick sedermera
tid efter annan större eller mindre modifikationer,
såväl med hänsyn till skattebeloppet som ock i fråga
om befrielserna från skattens utgörande. Under
åren 1845–71 utgjordes halfva den personliga
skyddsafgiften till förmån för folkskolorna. Vid
1872 års riksdag fastställdes senast gällande
belopp, 40 öre för man och 20 öre för qvinna, allt
af hvarje mantalsskrifven person. Den personliga
skyddsafgiften, som i bevillningsstadgan utgjorde den
s. k. artikeln I, uteslöts ur bevillningsförordningen
af d. 14 Sept. 1883. Vid tiden för upphäfvandet
inbragte denna skatt omkr. 700,000 kr. om året. Jfr
Allmän bevillning. J. H.

Personnamn. Se Namn.

1. Personne, John Vilhelm, teolog, skolman, född
i Stockholm d. 14 Dec. 1849, blef 1868 student i
Upsala, der han 1872 aflade filos. kandidatexamen,
1874 disputerade för filos. graden med afhandlingen
De mosaiska altar-offren, 1875 promoverades till
filos. doktor samt, efter att under tiden hafva varit
anställd såsom extra lärare vid allmänna läroverk
i Stockholm, 1880 aflade teol. kandidatexamen och
1881 prestvigdes. Sistnämnda år utnämndes han
till lektor i kristendom och modersmålet vid
högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm,
och 1884–86 Var han derjämte föreståndare
för Wallinska flickskolan i nämnda stad.
Sedan 1885 är han ledamot af och sekreterare
i kongl. Bibelkommissionen. Af P:s utgifna
arbeten må, utom hans gradualafhandling, nämnas
Viktor Rydbergs »Bibelns lära om Kristus» granskad
af J. P.
(1880), ett arbete, som tillskyndade
författaren mycket bifall från de ortodoxes sida,
Grunddragen titt Gamla Testamentets sedelära,
hufvudsakligen ur nytestamentlig synpunkt

(1881; i Södra latinläroverkets i Stockholm program)
samt Strindbergs-litteraturen och osedligheten bland
skolungdomen
(1887), ett upprop »till föräldrar
och uppfostrare samt till de styrande» med anledning
af den demoraliserande inflytelse, som enligt P:s
åsigt den af Strindberg i vissa arbeten företrädda
literaturriktningen utöfvar.

2. Personne, Nils Edvard, skådespelare, den
föregåendes kusin, född i Stockholm d. 15 Jan. 1850,
blef student i Upsala 1869 och egnade sig åt
juridiska studier, tills han i Nov. 1876 debuterade
å k. Dramatiska teatern såsom Robert Savary i »Herr
Perrichons resa». Han har sedan dess haft
anställning vid nämnda scen, till hvars mest använda
skådespelare han hör, och hvarest han under spelåren
1885–87 derjämte var förste regissör. 1888 blef
han medlem af styrelsen för den association, som
då öfvertog k. Dramatiska teatern. P. gör sig bäst
gällande i komiska roller, som fordra ett raskt och
ledigt spel, men har äfven med god uppfattning fyllt
uppgifter utom detta område. Bland hans roller må
nämnas Arv i »Henrik
och Pernille», Narren i »Kung Lear», Figaro
i Beaumarchais’ »Barberaren i Sevilla», Paul
Werner
i »Minna von Barnhelm», De Champignac i
»Fjärilsfebern», Duval i »Duvals skilsmessa»,
Benzberg i »Guldfiskar» och Wille Park i »Sveas fana».

Persoon [-sån], Christiaan Hendrik, nederländsk
botaniker, svampkännare, f. i Kapstaden 1755,
studerade i Leiden och Göttingen medicin och
naturvetenskap, bosatte sig i Paris såsom läkare och
dog der 1836. Han var en grundläggande auktoritet
på mykologiens område. Af hans skrifter må nämnas
Observationes mycologicae (1796–99), Synopsis
methodica fungorum
(1801) och Mycologia europaea
(1822–28).

Perspektiv (af Lat. perspicere, se in i), den,
afbildning af en solid figur (ett föremål) på
ett plan (en tafla) – undantagsvis en buktig yta
– som med största möjliga noggranhet återgifver
figuren, sådan den från betraktarens ståndpunkt
ter sig; figurl.: utsigt för framtiden. – Är
det endast fråga om ett föremåls punkter och
linier, kallas perspektivet linearperspektiv;
deremot afse luftperspektivet luftens, färgernas
och reflexernas afbildning samt skuggperspektivet
bestämmande af de skuggor, som de upplysta delarna
af föremålet kasta. Med fogelperspektiv förstås ett
perspektiv, der åskådarens öga befinner sig högt
(och snedt) öfver föremålet, med grodperspektiv
ett sådant, der ögat befinner sig (snedt) under
föremålet. Perspektivet är naturligtvis riktigt
blott från en punkt, nämligen åskådarens öga,
och ändrar utseende, om dettas läge varierar. Det
ur saklig synpunkt förnämsta perspektivet är det
ikonografiska, d. v. s. grundritningen. – Ofta
förstår man med perspektiv äfven sjelfva reglerna
för perspektivet, d. v. s. perspektivläran. Den
matematiska perspektivläran grundar sig ytterst
på ljusets egenskap att följa en rät linie. Den
afser att matematiskt bestämma de punkter, der
genom synstrålarna från åskådarens öga den solida
figurens synliga punkter projicieras på planet, samt
proportionen mellan de linier, som sammanbinda
föremålets olika punkter, och de linier, som
sammanbinda motsvarande punkter på planet. Planet
kallas perspektivplan, ögat synpunkt (ögonpunkt),
och linierna från ögat genom föremålets punkter
afbildande linier. Med synvinkeln förstås vinkeln
mellan två afbildande linier. Hufvudstrålen är
perpendikeln från ögat mot perspektivplanet,
hufvudpunkten denna perpendikels fotpunkt. Med
gränspunkt förstås den punkt i perspektivplanet, der
alla med en viss riktning parallella strålar synas
sammanträffa. – Perspektivläran grundlades af Lionardo
da Vinci (d. 1519) och Albrecht Dürer (d. 1528),
båda på en gång konstnärer och matematici. I vårt
årh. har dess matematiska del i sammanhang med
den deskriptiva och projektiviska geometriens
utbildande vunnit en hög grad af fulländning. Jfr
De la Gournerie: »Traité de perspective linéaire»
(2:dra uppl. 1883) och P. Henriques: »Perspektivlära
för tekniska skolor och själfstudium» (1886).
G. E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free