- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1145-1146

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesjeräer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Pestalozzi’s elementarböcker. Öfversättning af
C. A. Agardh och M. Bruzelius», första delen, med
inledande uppsatser, 1812). Af de »begynnelseböcker»,
som borde föregå deras användning, utkom endast
Das buchstabirbuch, innehållande de i ordnad
följd af stafvelser uppställda språktonerna,
om hvilka barnet borde bringas till medvetande
redan i vaggan. Elementarböckerna utgjordes
af Anschauungslehre der massverhältnisse och
Anschauungslehre der zahlenverhältnisse samt Buch
der mutter.
Det sistnämnda arbetet skrefs af Krüsi,
hvilken dervid utsatte P:s metod för berättigade
angrepp genom att göra barnets egen kropp icke
blott till första föremålet för åskådnings- och
språköfningar, utan ock till substrat för systematisk
iakttagelse och resonnemang. En annan anledning att
klandra P. för inkonsekvens fann man deri, att hans
elementarböcker voro egnade att offra uppfostrarens
och lärarens personlighet för metoden. Han hade dock
sjelf framhållit, att folkupplysningens dåvarande
ståndpunkt tvingade till förutsättningen att mödrarna
voro oundervisade och skolmästarna okunniga.

Ehuru den blinda tron på ofelbarheten i P:s snäfva
metodiserande snart rubbades af de nya framsteg,
som den pedagogiska vetenskapen gjorde, kan P. med
skäl kallas småskolebildningens fader. Orsaken
dertill ligger måhända förnämligast i den gränslösa
hängifvenhet, hvarmed han, under en tid, som var
särskildt känslig derför, omfattade uppfostrarens
heliga kall. Endast deraf kan det fenomen förklaras,
att en dålig stilist och naiv känslomenniska ansågs
hafva funnit undervisningens och uppfostrans slagruta,
samt att en man, hvars andliga lif egentligen icke
hade någon historia, och som så att säga aldrig kom
utanför sitt lilla fäderneslands gränser, blef en
person med central kulturhistorisk verksamhet samt
verldsrykte. P:s arbeten hafva utgifvits i tre olika
större samlingar: Pestalozzis sämmtliche schriften
(15 bd, utg. af Schmid 1819–26; en samling, hvari
åtskilliga af P:s skrifter saknas, men deremot
arbeten äro intagna, som ej kunna sägas hafva honom
till författare); Pestalozzi’s sämmtliche werke (18
dlr i 9 bd, 1869–73; utg. af L. W. Seyffarth) och
J. H. Pestalozzi’s ausgewählte werke (4 bd, 1878–79,
utg. af Fr. Mann; 3:dje uppl. 1883–85). Flere
af hans skrifter hafva i senare tid utgifvits
särskildt; så t. ex. »Lienhard und Gertrud» 1881–83
i en jubelupplaga, med inledning och kommentar,
och 1863 i en svensk öfversättning från danskan
med titeln »Herremannen Brahe och bönderna i
Örby eller Pestalozzis Lienhard och Gertrud,
förkortad och öfversatt af professor R. Nyerup». En
»Linearteckning efter Pestalozzi’s method» utgafs
1832 i Stockholm af en hans elev, J. J. Guinchard. En
hel Pestalozzi-literatur har uppstått, som räknar en
mängd särskildt utgifna arbeten: samtida redogörelser
for P:s metod, memoararbeten af hans medhjelpare,
biografiska framställningar, bland hvilka märkes
H. Morfs »Zur biographie Pestalozzi’s» (3 bd, 1865–85),
slutligen äfven studier öfver metoden, bland hvilka må
nämnas finske folkskoleinspektorn G. Lönnbecks
akademiska afhandling »Om åskådningen hos Pestalozzi»
(1886) och A. Vogels »Systematische darstellung
der pädagogik J. H. Pestalozzi’s» (s. å.). Bland
framstående svenska män, som egnade särskildt intresse
åt P:s metod, märkas E. Z. Munck af Rosenschöld,
K. A. Agardh och R. Maclean. Hundrade årsdagen
af P:s födelse firades 1846 äfven i Stockholm,
hvarvid P. E. Svedbom och A. Nattsén höllo
föredrag (utg. af trycket s. å.). – I Schweiz
och Tyskland har man anlagt uppfostringsanstalter
under namn af Pestalozzi-stiftelser samt bildat
Pestalozzi-föreningar till understöd af lärares
enkor och barn. Sedan 1878 existerar publikationen
»Pestalozziblätter», hvilken först utgick i
»Korrespondenzblatt des archivs der schweizerischen
permanenten schulausstellung in Zürich», men 1880
började utgifvas särskildt, af kommissionen för
»Pestalozzi-stugan» i Zürich, och sedan 1886 utgör
bihang till »Schweizerisches schularchiv».

Pestel, Pavl, rysk upprorsman, född omkr. 1790,
var son till en generalguvernör öfver Sibirien, deltog
med beröm i 1812–14 års fälttåg och blef ej långt
efter freden öfverste. Deltagandet i befrielsekrigen
väckte hans sympatier för franska revolutionen,
och snart blef tanken på en reformation af ryska
samhället hans lifs idé. Det var förnämligast P., som
år 1817 stiftade det första hemliga reformsällskapet,
Räddningsförbundet. Hans revolutionära idéer vunno
emellertid icke någon vidare framgång inom detta,
lika litet som i det nya, efter dettas upplösning
stiftade, Allmänna välfärdsförbundet. Då de moderate
medlemmarna af detta slutit sig tillsammans i ett
»Nordsamfund» med centrum i Petersburg, bildade
P. med de revolutionäre, hvilka icke skydde något
medel, i Tultschin i södra Ryssland ett »Sydsamfund»,
hvars förbindelser 1824 utsträcktes öfver alla slaver,
och som hade till mål att genom militärrevolution
bereda mark för en stor panslavistisk republik. Tiden
för utbrottet bestämdes till Maj 1826, då vid en
stor trupprevy i södra Ryssland kejsar Alexander
skulle mördas. Angifvelsen härom träffade
kejsaren på dödsbädden. Och innan kejsarens död
hunnit begagnas till något revolutionärt företag,
hade general Diebitsch vidtagit anstalter emot
Sydsamfundets planer: d. 26 Dec. 1825 – samma dag
Nordsamfundets uppror, det s. k. dekabristernas
uppror, i Petersburg krossades – arresterades
P. jämte en mängd sammansvurne i Tultsjin. Han
dömdes till döden och afrättades d. 25 Juli 1826.
Kj.

Pestilens (Lat. pestilentia). Se Pest.

Pest-Pilis-Solt-Kis-Kun, största komitatet i Ungern,
beläget mellan Donau i v. och Teis i ö. Areal 12,593
qvkm. 988,520 innev. (1880;, deraf 710,000 magyarer,
200,000 tyskar, nära 58,000 slovaker, 9,000 serber
och kroater o. s. v., 65 proc. rom. katoliker,
18 proc. reformerta, 6,5 proc. lutheraner, 9,3
proc. judar. Med undantag af ett stycke på högra
Donaustranden (omkring Buda) är komitatet en
vidsträckt, oöfverskådfig slätt med sandfält och
stora kärr samt med föga bördig jord. Storartad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free