- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1147-1148

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pestrot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boskapsskötsel. Namnet visar den successiva sammanslagningen
af gamla komitat, till hvilka 1876 lades enklaven
Kis-Kúnság (Lilla Kumanien). Hufvudstad är Budapest.

Pestrot. Se Petasites.

Petalaks (F. Petolahti), kapell vid kusten af
Bottenhafvet, lyder under Malaks pastorat i Vasa län,
Finland. Areal 124 qvkm. Befolkningen, svensktalande,
2,042 personer (1885). A. G. F.

Petalism. Se Ostracism.

Petalit, miner., ett qvadrisilikat af lerjord,
natron och lithion, hvilket i kristallografiskt
hänseende är isomorft med augitseriens
mineral. Den har mjölkhvit till blekröd färg,
förekommer vanligen i kristalliniska och derba
partier, sällan kristalliserad (den kallas då
kastor), har en hårdhet = 6,5, eg. v. = 2,4–2,6,
smälter for blåsrör lätt och färgar dervid lågan
röd. Petaliten förekommer i en pegmatitgång
vid Utö grufvor samt i Amerika och på ön Elba.
Ant. Sj.

Petar, furstar af Montenegro. – P. I
Petrovic Njegos
blef 1777 vladik (furste), kämpade
1788–91 manhaftigt på Rysslands sida mot Turkiet
utan att vinna något för sitt land, uthärdade 1796
ensam striden mot Turkiet och vann den lysande
segern vid Kruse samt slogs 1805–07 och 1810–14 mot
fransmän och turkar, hvarunder han 1812 eröfrade
Cattaro. Fredstiden använde P. till att ordna
landets inre förhållanden, bl. a. kodifierade han den
montenegrinska rätten (»Zakonik») år 1798 och sökte
att bringa de mot hvarandra fientliga stammarna till
lugn. P. afled 1830 och förklarades för helgon. –
P. II Petrovic Njegos, den föregåendes brorson,
f. 1812, uppfostrades i Petersburg, visade prof på
en ädel karakter och blef 1830 vladik. Han införde
en ordnad förvaltning i landet, återupplifvade Peter
I:s »zakonik», anlade ett tryckeri och upprättade
skolor. Han afled d. 31 Okt. 1851 och efterträddes af
sin brorson Danilo. – P. är den serbiska literaturens
mest framstående skald från senare tid; i synnerhet
berömdt är hans skaldeverk Gorski vijenac, som i
dramatisk form skildrar huruledes Montenegro i slutet
af 1600-talet befriade sig från turkiska herraväldet.

Petard (Fr. pétard, af péter, explodera),
en med fänghål försedd bronscylinder (mina),
hvilken fylldes med krut och medelst ett
vidfäst bräde (madrillbräde) fastskrufvades
eller hängdes vid en port, mur eller palissad
för att sönderspränga densamma. Den kom 1570 till
användning i Frankrike, men nyttjas numera ej i krig.
H. W. W.

Petasites Tourn., bot., ett från Tussilago L. utbrutet
örtslägte inom nat. fam. Synanthereae Rich.,
kl. Syngenesia L. Hithörande arter äro tämligen
stora, under våren blommande örter, hvilkas först
senare uppväxande rotblad ofta äro mycket stora
och breda. Stjelkarna äro bladlösa och fjälliga
samt uppbära en mängd blomkorgar (Tussilago har en
ensam blomkorg), ordnade i klasar eller qvastlik
samling. De rörformiga blommorna äro hvita eller
rödletta. P. officinalis Moench, pestrot, utmärker sig
genom sina mycket stora rotblad och klasar af rödletta
blomkorgar, hvilka vanligen äro skildkönade och hos
hanväxten dubbelt större än hos honväxten. Pestroten
ansågs skydda mot pesten och var därför fordom ofta
planterad vid gårdarna. Den träffas nu förvildad,
hälst på något fuktiga ställen. Fjälltrakternas
P. frigida, skråp l. skräppa (hvilka namn tillämpas
äfven på hela slägtet), har hvitgula eller rödletta
blomkorgar och honblommornas bräm tunglikt. De
flesta arterna hafva fordom användts som bröstmedel.
O. T. S.

Petaurus. Se Flygpungdjur.

Petavius, Dionysius (Denys Petau), fransk lärd
och jesuit, f. 1583 i Orléans, var 1621–44 professor
i teologi i Paris och dog der 1652. P. utvecklade en
mångsidig och högst betydande verksamhet som filolog,
kronolog, historiker och teolog. Han utgaf bl. a. Opus
de doctrina temporum
(1627), Tabulae chronologicae
regum, dynastiarum
etc. (1628), Rationarium temporum
(1633), Paraphrasis psalmorum (1637), flere polemiska
skrifter (mot. Hugo Grotius, jansenisterna m. fl.) och
det stora arbetet De theologicis dogmatibus (1644–50;
senaste uppl. 1865–67 i 8 bd), som förskaffat sin
förf. hedersnamnet »dogmhistoriens fader».

Petechier (Lat. petechiae), med., blåröda fläckar
i huden, ett slags purpura, uppkomna genom
blödning i huden i elakartade febrar.
F. B.

Peter, sammandr. Per (Lat. Petrus, Grek, Petros, af
petros l. petra, klippa), ett mansnamn. Om aposteln
P. se Petrus.

Peter, S:t (S:t Petri). 1. Församling i Malmö
stad. Folkmängden var vid 1887 årsslut 12,666
pers. S:t P. utgör ett regalt-privilegieradt
pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Oxie kontrakt. –
2. F. d. församling i Ystad, numera sammanslagen
med stadens andra församling, S:t Maria, till en
stadsförsamling. – 3. Socken i Elfsborgs län, Ale
härad. Areal 1,459 har. 813 innev. (1887). Annex
till Skepplanda, Göteborgs stift, Domprosteriets
Norra kontrakt (jfr Lödöse 1).

Peter (Pedro), konungar af Aragonien:

1. P. I, en vis regent och tapper hjelte, konung
1094, införlifvade 1096 Huesca med Aragonien och
dog antagligen i Sept. 1105 (icke d. 28 Sept. 1104,
såsom vanligen uppgifves). Han var gift med Agnes af
Poitou. – 2. P. II, född omkr. år 1176, efterträdde
1196 sin fader, Alfons II. En ifrig kämpe för den rena
tron, öppnade han sin regering med ett strängt edikt
emot valdenserna och kastade sig sedan med brinnande
ifver in i striden emot de otrogne. I förbund med
de andre kristne konungarna på halfön gjorde han
det stora korståg, som år 1212 på Tolosas slagfält
för alltid bröt morernas makt. Derefter skyndade
han att hjelpa sin svåger och vasall, grefven af
Toulouse, men stupade i slaget vid Muret, d. 13
Sept. 1213. P. var vän af trubadurernas skaldekonst,
en tapper och ståtlig, men utsväfvande man. Hans
gemål var Maria af Montpellier. – 3. P. III
den store,
den föregåendes sonson, född 1236,
öfvertog vid sin faders,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free