- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1173-1174

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersburg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan skatt omtalas i England redan under 8:de årh.,
och den synes tidigt hafva blifvit införd äfven i
Sverige, Norge och Danmark, måhända under inverkan af
engelska missionärer. Uttryckligen omnämd för Sverige
är den emellertid först i en påflig bulla af 1154, i
sammanhang med några genom legaten Nicolaus af Alba på
kyrkomötet i Linköping 1152 vidtagna anordningar. Man
synes dock ej af ordalagen med säkerhet kunna
sluta till, att förslaget om peterspenningens
erläggande först vid detta möte blifvit väckt och
antaget. Den blef för öfrigt aldrig införd i hela
Sverige: hvarken i Finland eller i Norrland n. om
Gestrikland erlades densamma. Icke häller utgick
den öfverallt lika. I Upsala stift erlade sålunda
hvar och en, »som odlade och sådde», för sig och sin
familj en penning (1/8 örtug). I de öfriga stiften
uppgifves den hafva utgått med 1/2 penning, och
stundom synes man hafva begagnat sig af denna skatt
för att på samma gång tillgodose andra kyrkliga
behof. I större delen af Strengnäs stift erlades
»pro censu romano» 3 penningar, af hvilka påfliga
kammaren dock fick endast 1/6 (d. v. s. 1/2 penning);
resten gick till domkyrkan, till johanniterna i
Eskilstuna och ett par prebenden. Inom Rekarne
uppgifvas t. o. m. 4 penningar hafva erlagts med
en motsvarande fördelning. I Skara stift uppgifves
domprosten hafva haft hela peterspenningen från
Värmland och någon del af Dal samt 1/3 af densamma i
det öfriga stiftet. Hurudan fördelningen inom Skara
stift för öfrigt varit är obekant. För uppbörden af
peterspenningen, liksom af andra skatter till kurian,
hitsändes tid efter annan påfliga uppbördsmän. Man
eger ännu i behåll räkenskaper eller berättelser
från åtskilliga af dessa. Norrmannen P. A. Munch
har sålunda efter handskrifter i Vatikanen utgifvit
»Pavelige nuntiers regnskabs- og dagböger förte
under tiendeopkrævningen i Norden 1282–1334»
(1864). En annan ur Vatikanen hemtad framställning
(afgifven till påfven omkr. 1321) af svensken Nicolaus
Sigvasti är tryckt i »Svenskt diplomatarium»,
3:dje d. I svenska Riksarkivet finnes en utförlig
redogörelse för uppbörden af denna skatt från
Upsala stift under åren 1333–50, afgifven inför
legaten Johannes Guilaberti (tr. i »Sv. dipl.», 6:te
d.). För den följande tiden känner man ej sådana
omfattande redogörelser, men enstaka qvittenser och
fullmakter för påfliga uppbördsmän visa, att skatten
allt framgent indrefs. 1472 inskärptes dess utgörande
särskildt i Skara stift. Sista kända fullmakten för en
påflig kommissarie att i Sverige uppbära denna penning
är af 1515. På Vesterås riksdag 1527 synes äfven
»romareskotten» varit på tal. Det uppgifves nämligen
i den latinska redaktionen af ordinantian, att den
skulle hädanefter ingå till kronan, men den synes i
stället från den tiden alldeles försvinna. Den nämnes
för sista gången i ett kontrakt mellan konungen och
Linköpings kapitel d. 2 Sept. 1527. – De ofvan nämnda
räkenskaperna och berättelserna hafva för oss fått
en egen historisk betydelse. Man har lagt dem till
grund för folkmängdsberäkningar i Sverige under
medeltiden, och de äro i sjelfva verket så godt som det
enda användbara materialet för sådana. Se härom
O. Montelius’ uppsats i »Svensk tidskrift» (1870)
och H. Hildebrand: »Sveriges medeltid» (1:sta delen).
Ehd.

Endast namnet gemensamt med ofvannämnda skatt till
påfvestolen har den moderna »peterspenningen». Den
senare är en insamling af gåfvor åt påfven. Sådana
insamlingar börjades först 1860 i Wien, men
hafva sedermera vunnit efterföljd på skilda håll
inom den romersk-katolska verlden och derigenom
antagit karakteren af en ständig frivillig skatt
till påfvestolen. Beloppet af dessa insamlade
medel har varit så stort, att såväl Pius IX som
hans efterträdare kunnat tillbakavisa ett af den
italienska regeringen erbjudet årligt anslag på 3 1/4
mill. lire. »Peterspenningens» belopp har likväl på
sista tiden nästan årligen minskats.

Peterssen, Eilif, norsk målare, född i Kristiania
d. 4 Sept. 1852, gick först i Eckersbergs
målareskola och studerade sedan vid akademien
i Köpenhamn samt efter 1871 i Karlsruhe och
München. Efter en tids vistelse uti Italien är han
nu bosatt i Kristiania. Hans arbeten belönades med
andra medaljen vid utställningarna i München 1876
och i Paris 1878. Det första, som ådrog sig en mera
allmän uppmärksamhet, var Kristian II underskrifver
dödsdomen öfver Torben Oxe
. Bland senare arbeten
af honom må nämnas hans Judas, tvänne altartaflor
i Kristiania och hans af danska staten inköpta
Nocturne. Nationalgalleriet i Kristiania eger tvänne
taflor af hans hand, den ena ett fruntimmersporträtt.
Y. N.

Petersson, Per Johan, universitetslärare,
öfversättare, född af bondeslägt d. 8 Maj 1816
i Skirö socken, Jönköpings län, blef 1835 student
i Upsala, 1842 filos. doktor och docent i latinsk
poesi, 1847 adjunkt vid Upsala katedralskola, 1854
universitetsadjunkt derstädes och 1859 professor i
latinska språket och literaturen. Död i Upsala d. 19
Juni 1874. Utrustad med poetisk känsla, formtalang
och improvisatorisk talegåfva, gjorde P. sig mycket
bemärkt vid de första skandinaviska studentmötena
(1843 och 1845). Han öfversatte ypperligt Stagnelius’
dikt »Vladimir den store» på latinska hexametrar
(1840–42) och belönades 1843 med Svenska akademiens
2:dra pris för skaldestycket Sapphos klagan. Hans
förmåga att på svensk vers tolka de latinske
skalderna, i synnerhet de lyriske och elegiske, var
högst framstående. 1800 utkom hans öfversättning af
Tibullus’ elegier.

Petersson, Axel Jakob, jernvägsingeniör, f. på
Öland 1834, genomgick Teknologiska institutet
i Stockholm och kom 1859 till Norge, vid hvars
jernvägsanläggningar han alltsedan var verksam,
hufvudsakligen såsom chef (sedan 1865) för
byggnadskontoret. År 1881 nödgades han på grund af
öfveransträngning taga afsked. Han dog i Kristiania
d. 15 Jan. 1884. Såsom jernvägsingeniör vann P. ett
namn genom sina sinnrika brokonstruktioner med
pendelpelare. Hans flesta arbeten af detta slag finnas
på Smålenenesbanan, såsom den stora Ljansviadukten
nära Kristiania, bron öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free