Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petiotisering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som iakttager yttrandefrihetens rätta
bruk. Ingifvandet kan ske i den för handlingars
inlemnande stadgade ordning eller ock personligen
eller, om petitionärerna äro flere, genom deputation,
i hvilket senare fall tillstånd dertill bör
begäras, hvarjämte, derest så fordras, föremålet för
petitionen på förhand angifves, äfvensom afskrift
af densamma lemnas. I enlighet dermed är stadgadt
i Sverige i k. förordn. d. 11 Maj 1774, att af
hvarje ansökning, som lemnas i konungens hand,
skall, för att upptagas till pröfning, ett exemplar
lemnas i konungens kansli att i diariet införas och
beredas till föredragning. Hvad innehållet angår,
bör den åtgärd, som begäres, röra allmänna intressen,
ej enskilda rättsanspråk. Skulle petitionen vara
lagstridig eller till sitt innehåll eller syfte af
brottslig beskaffenhet, drabbas petitionärerna af
ansvar, men icke för den kritik, hvarmed petitionen
motiveras. I fråga om till hvem man eger att vända
sig med petition, kan det vara regeringen eller
administrativ ämbetsmyndighet, men ej domstol,
enär den afser åtgärder, som af statsklokhet
kunna förestafvas, men ej i rättvisans namn äskas,
ty i senare fallet finnas gifna rättsmedel. Den
kan riktas äfven till folkrepresentationen, dock
fordras dervid, att någon medlem deraf framställer
densamma. I Sveriges Riksdagsordning tillåtes numera
ej petition af utanför riksdagen stående personer,
såsom förhållandet var under den s. k. frihetstiden,
då rikets ständer tillvällade sig rätt att såsom
högsta instans pröfva besvär och rättsansökningar. –
I de skandinaviska rikenas grundlagar finnes icke
denna rätt lagfäst. Den anses ligga i sakens natur;
och hvad Sverige angår, kan den anses med det
svenska statsskicket sammanvuxen, liksom den alltid
förutsatts vara en af riksdagens rättigheter. Der
grundlagen, såsom i Regeringsformen § 89 och § 90,
uppmärksammar den, sker det för att gifva densamma
sin rätta betydelse och begränsa den. I R. F. § 89,
der den ekonomiska lagstiftningsmakten afhandlas,
förklaras, att fråga må i riksdagens kamrar väckas om
ändring i denna lagstiftning, men »riksdagen ege dock
icke makt att i dessa mål annat eller mera besluta
än föreställningar och önskningar, att hos konungen
anmälas». R. F. § 90 innehåller en begränsning af
denna petitionsrätt till hvad rör allmänna mått och
steg inom styrelsens område, ty under riksdagens,
dess kamrars eller utskotts öfverläggningar och
pröfning må icke i något annat fall eller på annat
sätt, än grundlagarna bokstafligen föreskrifva, komma
frågor om ämbetsmäns till- och afsättande, regerings
och domaremaktens beslut, enskilda medborgares och
korporationers förhållanden eller verkställigheten
af någon lag, författning eller inrättning. Konungens
förpligtelse att taga under pröfning framställningar
i petition svag innebäres i R. F. § 16:s bestämning
om konungens pligt att rätt och sanning styrka samt
visar sig af ofvan åberopade § 89, som säger, att å
riksdagens hemställningar »konungen, sedan statsrådet
deröfver blifvit hördt, göre det afseende han för
riket nyttigt finner», och af Instr. för riksdagens
justitieombudsman, som
ålägger justitieombudsmannen att vid hvarje riksdag
uppgifva hvilka af riksdagens vid sistförflutna
riksmöte fattade beslut och gjorda hemställningar
blifvit af konungen utfärdade och i verket ställda.
H. L. R.
Petitionera, inkomma med en ansökan (petition,
se d. o.). – Petitionär, en ansökande, person,
som deltager i och undertecknar en ansökningsskrift
(petition).
Petition of right [piti’sjön av räjt; egentl.
»ansökning om rätt»] kallas den ryktbara
besvärsskrift, som engelska parlamentet 1628
öfverlemnade till konung Karl I med anledning af
denne konungs olagliga åtgärder och i afsigt att
förekomma deras förnyande. Parlamentet begärde,
att konungen skulle afstå från att vidtaga
tvångsinqvarteringar, tillämpa krigslagarna i
fredstid, upptaga tvångslån och andra slags skatter
utan parlamentets samtycke samt att häkta någon utan
angifven orsak eller iakttagande af laga former. Karl
förklarade sig villig att gå in på de tre första
punkterna, men gjorde en tid motstånd i fråga om den
sistnämnda, tills omöjligheten att på andra vilkor
af parlamentet erhålla nödiga penningemedel tvang
honom att gå in på äfven denna. »Petition of right»
blef genom konungens bifall en af hörnstenarna i
den engelska statsförfattningen. – I det engelska
lagspråket användes uttrycket »Petition of right»
i betydelse af ett sätt för undersåten att fullfölja
ett rättsligt anspråk gent emot kronan.
Petitio principii. Lat., log., ett felslut, som
består deri att man såsom bevisgrund anför ett
påstående, som sjelf behöfver bevisas. Petitio
principii kan lika väl ligga i öfver- som i
undersatsen.
Petit journal, Le [lö pöti’ sjournaäl], fransk daglig
tidning, uppsatt 1863 i Paris af affärsmannen
M. Millaud (d. 1871), var ursprungligen endast
en liten fyrspaltig, icke politisk morgontidning,
men egnad att, genom ett inom den franska pressen
ditintills oerhördt billigt pris (5 centimer per
nummer) och genom sina särskildt för den stora
mängden affattade meddelanden, vinna en spridning,
som ingen fransk tidning lyckats uppnå. Bladets
förste hufvudredaktör var Napoléon (Léo) Lespès,
under psevdonymen Timothée Trimm, och något senare
inträdde i redaktionen P. A. Ponson du Terrail. Sedan
de förste banbrytarna tröttnat, åtog sig (1869)
Aug. Lefranc bladets ledning under den än i dag
af hans efterträdare använda psevdonymen Thomas
Grimm. Några år senare blef tidningen daglig och
politisk. Den har som sådan karakteren af ett
lugnt och sansadt organ till stöd för den nu
gällande regeringsformen, och den är för öfrigt
trogen sin ursprungliga bestämmelse att tjena den
stora allmänheten. Åt mera vittra läsare erbjuder
tidningen hvarje vecka, till ett pris likaledes af
5 centimer, ett »Supplément littéraire». Äfven andra
lockbeten, såsom premier m. m., har den att erbjuda,
ja den åtager sig t. o. m. att för sina afnämare
kostnadsfritt ombesörja köp och försäljning af franska
värdepapper m. m. Tidningen har fr. o. m. sin första
årgång, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
