Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petri nycklar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studier vid universitetet i Paris. Der utnämndes han
1326 till rektor och förvärfvade sig stort anseende
genom en tvist, som han i denna egenskap afgjorde
till universitetets fördel. Han uppgifves äfven hafva
varit kanik i Ribe och lefde ännu 1347. P. kallas
af Trithemius en af sin tids förnämste filosofer,
matematiker och astronomer samt skall hafva utöfvat
en stor författareverksamhet. De skrifter af honom,
som ännu finnas i behåll, äro en 1292 författad
kommentar till Sacroboscos »Algorismus» samt en
samling af uppsatser och tabeller rörande den
kyrkliga tidräkningen. Äfven tillägges honom i ett
par handskrifter ett geometriskt arbete, som eljest
ansetts författadt af Thomas Bradwardin. P. har
af flere författare blifvit sammanblandad med sin
ofvannämnde svenske namne. Jfr Eneström: »Anteckningar
om matematikern Petrus de Dacia och hans skrifter.»
(i »Öfvers. af Vet. akad:s förh.», 1885–86). G. E.
Petrus Eremita. Se Peter af Amiens.
Petrus Jonae, kallad Helsingius (till skilnad från
sin namne Petrus Jonae Angermannus, som 1595–1630
satt på Vexiö biskopsstol), teolog, biskop, f. i
Helsingland (födelseåret okändt), inskrefs 1562 vid
Rostocks universitet och återfinnes 1568 som lärare
vid Upsala akademi, der han senast 1573 likställdes
med de öfrige professorerna. I likhet med dessa
underskref han 1575 års kyrkoordinantia; men sedan
konung Johan III mot slutet af 1576 företagit sig att
aflägsna den s. å. utgifna liturgiens två förnämsta
motståndare i hufvudstaden från deras befattningar,
uppträdde P. J. annandag jul i Upsala domkyrka med en
predikan om förföljelse mot fromma lärare. Följden
deraf blef, att ärkebiskopen förbjöd honom utöfva
prestämbetet, och att han straxt på nyåret jämte
sin ämbetsbroder Olaus Luth kallades att infinna
sig i Stockholm. I förening med Luth bestod han der
hårdnackade disputationsakter med Klosterlasse och
andra främjare af konungens afsigter samt afgaf
d. 22 Jan. 1577 en skrift, i hvilken liturgien
ogillades. Medan konung Johan i Febr. s. å. genomdref
liturgiens antagande på riksdagen och kyrkomötet i
Stockholm, voro de motsträfvige Upsalaprofessorerna
förvisade till Svartsjö, men de tillätos redan i
Mars återtaga sina föreläsningar i Upsala, ehuru de
fortfarande vägrade att erkänna den nya
gudstjenstordningen. I slutet af nämnda år ålades P. J. jämte
sina kolleger samt Upsala stads kyrkoherde och
skolmästare att uppsätta sina betänkligheter öfver
en af Klosterlasse i domkyrkan hållen predikan om
helgondyrkan, och då dessa blefvo konungen alltför
misshagliga, miste P. J. liksom äfven de öfrige, sina
inkomster, skildes från all ämbetsutöfning samt led
t. o. m. inskränkning i sin personliga frihet. Efter
någon tid mildrades visserligen konungens vrede, men
P. J. återfick dock ej sina fulla löneförmåner; och då
det i upplösning varande universitetet sommaren 1580
stängdes till följd af den härjande pesten, flyttade
han – den ende ännu qvarvarande af professorerna –
ut till kyrkoherdebostället i Fundbo, hvilket pastorat
han icke långt förut erhållit i prebende.
År 1581 kallades han å nyo till Stockholm, och som
han fortfarande befanns vara en obeveklig motståndare
till de nya kyrkobruken, sattes han i fängelse. Han
lyckades likväl fly ur detta till Nyköping, der
hertig Karl tog honom i sitt beskydd. Då konungen i
Febr. 1582 stämde honom jämte de öfrige hufvudmännen
för motståndet mot liturgien att infinna sig till
svaromål i Stockholm, begaf han sig till Bohus län och
derifrån till Lybeck, men återkom s. å. till Nyköping
och blef 1585 kyrkoherde derstädes. Då biskopsstolen
i Strengnäs kort derefter blef ledig, lät hertigen
välja den för konung Johan så förhatlige P. J. till
stiftets biskop, hvartill han ock 1586 sjelf utnämnde
honom, ehuru detta stod i tydlig strid med 1582
års »stadga om konungslig och furstlig rättighet
öfver furstendömen». Fåfängt förklarade konungen
valet ogiltigt och hotade hertigdömets innevånare
med fredlöshet: presterskapet samlade sig omkring
hertigen och P. J. till kamp mot liturgien samt
förkastade den på stiftsmöten i Örebro 1586 och
i Strengnäs 1587. Också var P. J. vid Upsala möte
(1593), då efter konung Johans död kyrkoförfattningen
stadgades, en af de mest betydande deltagarna och
den, som jämte Nicolaus Bothniensis sattes i fråga
till ordförande. Hertig Karls förtroende fick han
allt framgent åtnjuta; och när denne, såsom konung,
beslutit, att en ny bibelupplaga skulle utgifvas,
erhöll P. J. jämte några andra befallning att jämföra
den förefintliga öfversättningen med Luthers senare
bibelupplagor. De deraf föranledda anmärkningarna,
Observationes strengnenses, blefvo dock icke iakttagna
vid utgifningen af 1618 års bibelupplaga. P. J. dog
i Strengnäs d. 4 Dec. 1607.
Petruskors. Se Kors.
Petrus Lombardus, ofta kallad Magister sententiarum,
skolastisk teolog, född i Lombardiet, tillbringade
större delen af sitt lif i Paris, der han 1159 blef
biskop. Död 1164. Han författade Sententiarum libri
IV, en samling af kyrkans dogmer och tolkningar af
dessa, hvilken i flere århundraden brukades vid de
teologiska studierna.
Petrus Magni. Se Månsson, P.
Petrus Olai (Latinisering af Peter Olsson), prior
i Alvastra kloster omkr. midten af 1300-talet,
hugnades af den hel. Birgitta med det förtroendet
att jämte hennes biktfader, magister Petrus, på
latin öfversatta hennes uppenbarelser, alltefter
som hon skriftligen eller muntligen delgaf dem
dessa på svenska. Nämnda två män författade 1373 den
första Birgitta-biografien. Denna urkund, som nyligen
upptäckts, har befunnits utgöra grundvalen till alla
senare lefnadsteckningar öfver sierskan.
Petrus Petrejus (latiniseririg af Peder Pedersson
l. Per Persson), krönikeskrifvare, diplomat, föddes
sannolikt omkr. 1570, studerade i Marburg i början
af 1590-talet och anställdes 1595 i hertig Karls
kansli. I början af 1600-talet vistades han fyra år
i Ryssland samt skickades sedermera, enligt sina egna
ord, »af K. M:t några åthskilliga resor med synnerlig
wärf oc ärender både till Muskow oc store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
