Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfuhl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ohygglig, fullkomligt as-lik stank. Sedan
sporlagret flutit bort. visar hatten samma gropiga
utseende som en murkla. O. T. S.
Phantasma, Lat. Se Fantom.
Pharus. Se Faros.
Pharyngitis, inflammation i svalget (pharynx),
mest angripande tonsillerna. Jfr Halsinflammation.
F. B.
Pharyngognathi, »svalgkäkar», zool., en af
Joh. Müller uppställd ordning inom underklassen
Teleostei (benfiskar) bland fiskarna. Müller
delade ordningen, alltefter som dithörande former
hade oledade (tagg-)strålar i fenorna eller
ledade (mjuka) fenstrålar, i två afdelningar:
Ph. acanthopterygii och Ph. malacopterygii. Till
de förre förde han fam. Labridae, till de senare
fam. Scomberesocidae. Se Fiskar och Mjukfeniga fiskar.
R. L.
Phascaceae, bot., en med de egentliga Bryaceae
(löfmossorna i begränsad mening) sidoställd grupp
bland mossorna. Gruppen, som utgöres af det linnéska
slägtet Phascum, numera deladt i många mindre
slägten, hör till de kleistokarpiska mossorna,
hvilkas fruktkapsel affaller oöppnad och först genom
förmultning öppnar sig. Kapseln är vanligen oskaftad,
någon gång uppburen af ett kort utskjutande skaft, och
täckt af en hel, icke ofullständig mössa. Hithörande
mossor äro mycket små, blott några mm. höga. De växa
vanligen å bara jordfläckar och äro i allmänhet rätt
sällsynta. Endast Phascum cuspidatum förekommer något
allmännare. O. T. S.
Phascolarctos, zool. Se Koalan.
Phascologale. Se Pungspetsmöss.
Phascolomys. Se Vombaterna.
Phaseolus Tourn., bot. Se Krypböna och Störböna.
Phasianidae, fasanartade foglar, zool., utgöra en
familj inom hönsfoglarnas ordning (Gallinae) och
foglarnas klass. De igenkännas på sin medelmåttiga,
starkt hvälfda näbb, som har en intryckning framom
näsborrarna och en köttig hud vid roten. Vingarna äro
korta och trubbiga samt hafva icke första smällpennan
längst. Stjerten är lång, benen starka, tarsen och
de medelst hud vid roten förenade framtårna nakna;
baktå finnes, och hannarna äro oftast utrustade
med sporrar. Det åtminstone till en del obefjädrade
hufvudet är ofta prydt med kammar eller hudflikar, hos
åtskilliga arter med horn och fjäderbuskar. Drägten
utmärker sig genom praktfull metallglans samt
vexlar efter foglarnas kön och ålder. Dithörande
foglar hafva tung flygt, men löpa med stor snabbhet
på marken och sitta äfven i träd. Deras kropp är
tämligen långsträckt, dock stundom klumpig, ofta af
betydande storlek. De lefva i månggifte, och endast
honan rufvar äggen. Arterna äro hemma i varmare
lands skogstrakter. Flere hafva blifvit tämda och
såsom mer eller mindre (ofta i hög grad) nyttiga
husdjur utbredda öfver vida sträckor af jorden. I
Sverige finnes icke någon vild art. De hos oss i tamt
tillstånd förekommande slägtena kunna särskiljas på
följande sätt:
| A. | Stjerten mer eller mindre hoptryckt. | ||
| 1. | Hufvudet (åtminstone hos hannen) försedt
med nakna, köttiga flikar och köttig kam. Kamhönsslägtet, Gallus. | ||
| 2. | Hufvudet saknar nakna, köttiga flikar och kam.
Fasanslägtet, Phasianus. | ||
| B. | Stjerten icke hoptryckt. | ||
| 1. | Stjerten längre, till större delen synlig. | ||
| a. | Hufvudet till större delen och halsen
fjäderklädda. Påfogelslägtet, Pavo. | ||
| b. | Hufvudet och delvis halsen nakna.
Kalkonslägtet, Gallopavo. | ||
| 2. | Stjerten kort, till stor del dold af täckfjädrarna.
Perlhönsslägtet, Numida. | ||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
