- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1229-1230

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phister ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med köttigt, sötaktigt, välsmakande yttre
hölje. Dadelpalmerna hafva stora, fjäderlikt delade
blad, hvilkas ganska långa småblad äro hopvikna
och svärdlika. Hos Ph. reclinata äro bladen vackert
bågböjda, med smalare småblad än hos den vanliga
arten Ph. dactylifera, den allmänna dadelpalmen
(Arab. el gerid). Denna tillhör hufvudsakligen norra
Afrika och vestra Asien. I Egypten är dadelpalmen
det vigtigaste af alla der växande träd. Af densamma
hemtar befolkningen en vigtig del af sin föda och
staten icke obetydlig inkomst, enär alla till
enskilda personer hörande honträd äro belagda
med skatt. I trakterna söder om Atlasbergen,
således i södra delen af franska Algeriet,
utvecklas dadelpalmen på ett öfverlägset sätt, så
att denna landssträcka fått namnet »dadellandet»
(»Beled el geridi», hvilket arabiska namn i svenska
geografier förvrängts till »Biledulgerid»). Första
åsynen af dylika växtverldens »furstar» (Principes
L.) gör på den för naturens skönhet känslige ett
nästan öfverväldigande intryck. Dadelpalmen är för
norra Afrikas innevånare af samma stora betydelse som
kokospalmen för söderhafsöarnas innevånare. Stammen
lemnar virke till bostäder m. m. samt bränsle. De
socker- och stärkelserika frukterna, dadlarna
(dactyli l. tragemata), förtäras färska och torkade
samt användas äfven till husdjurens utfodring. Genom
odlingen hafva många varieteter af dadlar uppkommit,
såsom de fingerlånga (Lat. dactylus = finger)
»ibrimi», de korta, tjockare »sultana» o. s. v. Äfven
främlingen lär sig snart att högt värdera denna
helsosamma och närande frukt, hvilken för öfrigt
i halftorkadt tillstånd ofta nog numera njutes
såsom en desertfrukt äfven i Sverige. Dadlarnas
fruktkött sammanknådas med mjöl, och deraf beredes
en ofta förekommande anrättning. Den spädaste
delen af bladknoppen kan användas som palmkål,
och i fördjupningen efter den bortskurna knoppen
samlar sig en söt, uppfriskande, lindrigt afförande
saft (»laybi»), som dock snart öfvergår i jäsning
och bildar en syrlig, rusande dryck. Af de mogna
frukterna beredes dadel-honing eller dadelsyrup samt
destilleras ett bränvin, arabernas ráki l. áraki,
som vid deras »fantasier», eller glädjefester,
i smyg spelar en viss rol. Af bladskaften göras
starka promenadkäppar och af småbladen viftor till
att hålla Egyptens plågoris, flugorna, på afstånd,
hvarförutom allahanda husgeråd, såsom korgar m. m.,
förfärdigas af dessa blad. O. T. S.

Pholas. Se Borrmussla och Mareld.

Pholeoptynx. Se Kaninugglan.

Pholidauges leucogaster, fjällglansstaren, zool.,
hör till underfamiljen starar (Sturnini) af familjen
kråkfoglar (Corvidae) inom tättingarnas ordning
(Passeres) och foglarnas klass. Hela öfversidan och
halsen ned till bröstet äro purpurblå och praktfullt
violettskimrande, vingpennorna svartbrunaktiga,
med utåt violetta kanter, samt bröstet och buken
hvita. Längden stiger till 19 cm. Arten är utbredd
öfver mellersta Afrika och en del af vestra Arabien,
lefver der familjevis, förnämligast i högländare
trakter, vistas nästan
uteslutande i träden och kommer blott sällan ned på marken.
C. R. S.

Phorcys. Se Forkys.

Phormio. 1. En grekisk fältherre och en grekisk
filosof. Se Formion. – 2. Ett lustspel af
Terentius, hvilket legat till grund för Molières
komedi »Les fourberies de Scapin» och, genom tysk
mellanhand, för F. Hedbergs »Advokaten Knifving».

Phormium. Se Ny-zeeländska linet.

Phosphaturia l. diabetes phosphaticus, med., en
ny sjukdom, beskrifven af Teissier 1876, uppträder
hos unga män med afmagring, smärtor öfver länderna
och i bäckenet, torr hud, törst, glupsk aptit och
någon gång grå starr, merendels ymnig urin med hög
spec. vigt, ökad mängd urinämne och i synnerhet
betydlig förökning af fosforsyremängden. Sjukdomen
utvecklar sig ofta till lungsot eller sockersjuka.
F. B.

Phosphoros (jfr Fosforos), en månadsskrift, som
utgafs i Upsala 1810–13 af P. D. A. Atterbom och
V. F. Palmblad. Denna tidskrift var det första
organ, i hvilket nyromantikerna i Sverige med
allvar och kraft framlade sina syften att reformera
den fosterländska bildningen, och det var de unge
medlemmarna af Aurora-förbundet i Upsala, hvilka
på detta sätt framträdde stridsfärdiga ur sin
obemärkthet. Väl hade de ämnat ännu ett eller annat
år i tysthet utbilda sina krafter, men då deras i
Stockholm bosatte meningsfrände L. Hammarsköld 1809
bebådade utgifvandet af tidskriften »Lyceum», eggades
de att ej låta denne fråntaga dem den initiativets
ära, om hvilken de länge gjort sig vissa. De beredde
sig då först att utgifva en prydlig samling af
sina bästa vitterhetsalster under titeln »Orfika»,
men uppgjorde snart i dess ställe planen till en
tidskrift, och efter åtskilliga motigheter utsändes i
senare hälften af Aug. 1810 det första (Juli-) häftet
af »Phosphoros». Häftet innehöll 4 ark i oktav och var
utstyrdt med brandrödt omslag. S. å. följde 5 dylika
häften. Årgången 1811 utkom med 6 dubbelhäften om
6 ark (Nov.–Dec.-häftet hann ej utgifvas förrän i
April 1812), årg. 1812 utgjordes af 2 fria häften
om 5–6 ark och årg. 1813 af endast 1 häfte, hvars
ark-antal dock steg till 13. – Främst bland de
bidragande i »Phosphoros» märkes Atterbom (sign. A.),
hvars rika skaldenatur röjer sig omisskänligt redan
i den anspråksfulla och öfversvinliga »Prolog»,
som inleder 1:sta häftet. I slutdikten, »Epilog»,
tecknar han senare med större mognad och försonlighet
poesiens olika ideal. De enda förträffliga bland hans
poem i tidskriften äro »Erotikon», »Bergvandrarn»,
»Jägarn» och »Minnesrunor». Hans canzoner och
sonetter äro ganska otillfredsställande, och för
den öfvermåttan misslyckade öfversättningen af
Tassos »Armidas ö» fick han skörda mycken smälek. I
noterna till det qvasi-nordiska poemet »Skaldar-mal»
framhåller han (före Götiska förbundets stiftande)
den nordiska mytologiens och edda-poesiens betydelse,
liksom han ock med förtjusning välkomnar tidskriften
»Iduna». I hans prosauppsatser framlyser ofta den vardande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free