- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1233-1234

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phister ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fulla förtroende. Ph. var mycket beläst, men egde
intet synnerligt stort omdöme. Han utkonstruerade ett
strategiskt system, som han, trots omständigheterna,
vid alla tillfällen ville tillämpa, och som
han äfven tillämpade vid uppgörandet af planen
till försvarskriget mot Napoleon 1812, en plan,
som snart visade sig olycksbringande. Hastigt
återtåg blef slutligen enda räddningen. En storm af
ovilja bröt lös öfver honom, han bortkallades från
krigsskådeplatsen och måste öfver Sverige fly till
England. Efter krigets slut togs han till nåder och
blef 1814 rysk minister i Haag. Han tog afsked 1821
och dog i Würtemberg 1826. C. O. N.

Phycis. Se Bartelslägtet.

Phyllites Sternberg (af Grek. fyllon, blad, och
lithos, sten) bot. paleont., provisoriskt slägtnamn
för sådana bladaftryck, hvilkas frändskap till kända
slägten är oviss. A. G. N.

Phyllodoce Sav., zool., ett af de många slägten af
hafsmaskar, hvilka tillhöra gruppen Nereïdae bland
Polychaetae. Hufvudflikarna hafva 4 tentakler,
och de första 2 segmenten bära 4 par klängelika
trefvare samt ofta äfven outvecklade fenor. De öfriga
kroppsringarna äro likformiga, med enkel fena och
solfjäderlika knippen af sammansatta borst. Arterna
finnas i varmare haf, såsom Medelhafvet. O. T. S.

Phyllodoce, bot., ett af Salisbury uppstaldt
slägte, hörande till nat. fam. Ericineae Juss.,
kl. Decandria L. Ph. caerulea (Andromeda L.), är en
liten, några cm. hög fjällbuske, hvars barrlika,
tätt spiralställda blad qvarsitta gröna under
vintern. I grentopparna bilda de långskaftade,
lutande, sambladiga, aflångt äggformiga, violetta
blommorna flocklika gyttringar. Denna lilla
vackra buske (eller halfbuske), fjäll-ljung
(»lappljung»), finnes å fjällen ofvan trädgränsen
från Torneå lappmark ned till Dalarna.
O. T. S.

Phyllograptus, paleont. Se Graptoliter.

Phyllopoda. Se Bladfotingar.

Phyllopseustes. Se Löfsångareslägtet.

Phyllosoma. Se Palinurus, zool.

Phyllostoma, zool., ett till bladnosarnas
afdelning (Istiophora) inom fladdermössens ordning
(Chiroptera) och däggdjurens klass hörande slägte,
som igenkännes derpå att det har 5 kindtänder i
hvardera underkäkshalfvan och underläppen delad af en
V-formig fåra, som i kanten är besatt med vårtor. Hit
hör Ph. hastatum, som blir 12 cm. lång, har dubbla
vårtrader på underläppen och är ofvan mörkt brungrå
eller kastanjbrun, undertill ljusare. Arten är
hemma i Brasilien. C. R. S.

Phylloxera Boy. de F., zool., ett slägte af
s. k. barklöss, en grupp inom familjen Aphidae
(bladlöss) bland Phytophthires (växtlössen), en
underordning hörande till Hemiptera (skinnbaggarna
bland insekterna). Slägtet igenkännes genom de
3-ledade antennerna och saknaden af tvärribba å
undervingarna. Den mest och dertill ytterst sorgligt
bekanta arten är den olycksbringande s. k.
vinlusen, Ph. vastatrix Planch., hvilken minskat den årliga
afkastningen af ensamt Frankrikes vinodling med 1/2
milliard fr. Denna förhärjande vinlus har en
högst egendomlig lefnadshistoria. Dess första, på
vinstockens rötter lefvande generation består af
0,5 mm. långa individer af brunaktig färg, hvilka
sitta massvis tillsammans på tjockare och djupare
rötter, hälst under aflossade barkstycken och på
barklösa fläckar, för att derstädes öfvervintra. I
detta vinterläge förblifvade alldeles orörliga,
tills vårvärmen väcker dem till lif. De flytta då
till de unga rötterna och utbyta sin något skrumpna,
mörkare hud mot en glatt och renare gul hud, suga
sig derefter fast vid rötterna och förorsaka de
vinkligt böjda förtjockningar (»nodositeter»),
hvilka äro ett säkert tecken på att vinstocken är
angripen af denna ohyra. På dessa ställen lägger nu
vinlusen 30–40 små, blekgula, icke befruktade ägg
i mindre grupper vid hvarandra. Efter några dagar
(5–12 alltefter årstidens värme) kläckes ur dessa
ägg en lifligt gulfärgad afföda, som frambringar nya
nodositeter å de spädare rötterna, växer till under
hudömsningen och lägger likaledes ägg. Förökningen
fortgår på detta sätt, tills hösten kommer och
vinterkylan till sist förorsakar ett fullständigt
stillestånd i utvecklingen. Man har beräknat, att af
en enda stammoder, som snart dör efter äggläggningen,
kan under tiden från Mars till Oktober uppkomma
en afföda af 25 mill. vinlöss. Men phylloxerans
lefnadshistoria är icke afslutad härmed. Under
sommarens lopp förekomma bland äggen och de i olika
åldrar befintliga, så att säga rotlössen små larver
med antydan till vingar. Dessa krypa uppför rötterna
och nå den fria jordytan före sista hudömsningen. De
uppsöka passande hviloplatser och afstryka sin sista
hud samt framstå nu såsom vingade »bladlöss», som
kunna, likt andra bladlöss, utbreda arten i vidare
kretsar, i det de svärma ut åt olika håll. Denna
svärmning har i Frankrike iakttagits alltifrån d.
15 Juni och företrädesvis i Juli och Aug. Å andra
orter (t. ex. Klosterneuburg i Nedre Österrike)
har svärmningen inträffat först i slutet af
Sept. (d. 25–d. 28) och enstaka flygande vinlöss
träffats ända till d. 18 Okt. Emedan djuret är
så litet, kan det lätt undgå uppmärksamheten. Den
vingade vinlusen lägger ock, såsom det synes, större
och mindre ägg, men blott 4 och utan föregående
befruktning. Dessa ägg fastklibbas hälst i nervernas
vinklar å bladens undersida, men äfven å bladknopparna
och någon gång å stammen. Efter 8–10 dagar framkomma
ur de större äggen, eller snarare pupporna, könsmogna
honor och ur de mindre hannar, hvilka sakna sugsnabel
och således icke kunna taga till sig näring, men para
sig och dö kort derefter. Honan lägger 3–4 dagar
efter parningen ett enda ägg, ett s. k. vinterägg,
af samma färg som barken, å hvilken det lägges. Ur
detta vinterägg kläckes under senare hälften af April
och förra hälften af Maj en ovingad vinlus, som blir
stammoder för en talrik skara efterkommande. Denna
generation, som i någon mån liknar »rotlössen»,
är under sin ungdom ganska rörlig och begifver sig
ut på vinstockens i luften befintliga delar eller ock
ned till roten. Denna »stammoder» (ännu blott en larv)
anländer till en bladknopp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free