- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1239-1240

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phytelephas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Piacenza [-tje’ntsa]. 1. Fordom hertigdöme i öfre
Italien, bildade sedan midten af 1700-talet en
provins i hertigdömet Parma och införlifvades jämte
detta 1860 i konungariket Italien, i hvilket det nu
bildar en provins mellan Po i n. och prov. Genova
i s. Areal 2,355 qvkm. 234,603 innev. (1881). Södra
delen är ett af Apenninerna uppfyldt bergland, norra
delen utmed Po slättland, genomflutet af Pos bifloder
Trebbia, Nure m. fl. Prov. genomskäres af jernvägen
Alessandria–Bologna, till hvilken vid hufvudstaden
P. den från Milano kommande linien ansluter
sig. – 2. Hufvudstad i nämnda provins, nära högra
stranden af Po, nedanför Trebbias mynning. 34,987
innev. (1881). Fordom en stark fästning, är staden
ännu omgifven af murar med bastioner, graf och
ett starkt citadell. Den är säte för en biskop,
generalkommandot öfver 4:de armékåren och en
appellationsdomstol. Staden gör genom sina många
kyrkor och palats ett pittoreskt intryck. På Piazza
dei Cavalli stå statyer af Alexander Farnese, hans
son Ranuccio och G. D. Romagnosi, statsrättslärare
i Parma. Stadshuset (Palazzo communale), påbörjadt
1281, torde vara det ståtligaste och praktfullaste
i sin art i hela öfre Italien. Palazzo Farnese,
påbörjadt 1558 af Margareta af Parma efter Vignolas
ritningar, men blott till hälften fullbordadt, är
sedan 1800 kasern. Förnämsta kyrkan är katedralen,
byggd 1122–1233 i romansk stil och försedd med en stor
krypta under koret och korsskeppet. I kyrkan S. Sisto
(uppf. 1499–1511) befann sig Rafaels »Sixtinska
madonna», som munkarna 1754 sålde till kurfursten
Fredrik August II i Sachsen. Af bildningsanstalter
eger staden gymnasium, lyceum, tekniskt institut
och tvänne offentliga bibliotek. Omkr. 2 km. ö. om
staden ligger det af kardinal Alberoni (som dog 1752
i P.) 1751 stiftade prestseminariet Collegio
Alberoni
. – P. är forntidens Placentia, som 219
f. Kr. blef en romersk koloni. Under medeltiden,
då tvänne koncilier höllos der (1095 och 1132),
beherskades P. omvexlande af olika adelsslägter
och kom 1313 till Visconti och 1545 till Farnese,
hvarefter det delade Parmas öden. Vid P. besegrade en
österrikisk härafdelning under furst Liechtenstein
d. 16 Juni 1746 en förenad fransk-spansk truppstyrka
under generalerna Gages och Maillebois.

Piacenza [-tje’ntsa], hertig af. Se Lebrun.

Piacevole [-tje’våle], efter behag. Jfr A piacere.

Pia desideria, Lat., »fromma önskningar»; titel på ett
arbete af Ph. J. Spener (1675).

Piaffera (Fr. piaffer; af okänd härledning), stampa
marken otåligt (om hästar); manégekonst, som består
deri att hästen under gående lyfter framfötterna så
högt han kan samt plötsligt sätter dem ned igen på
samma ställe.

Pia fraus. Se Fraus.

Piaggia [pia’ddja], Carlo, italiensk Afrikaresande,
f. 1822, begaf sig ung till Alexandria såsom
handtverkare och 1856 till Kartum, der han anställdes
i handelsföretag. 1860 medföljde han Antinori på
dennes resa till Gazellflodens område. 1863 beredde
han sig genom
förbindelse med en koptisk köpman tillfälle att besöka
njam-njam-folket, hos hvilket dittills ingen europé
uppehållit sig. På hemvägen stannade han nära
ett år (Maj 1864–Mars 1865) bland mandengaerna i
Tombo. Sedan 1871 genomströfvade han, under utöfvande
af åtskilliga handtverk, Abessinien, gallaernas land
och kusttrakterna vid Röda hafvet samt följde 1876
den italienske ingeniörofficeren Romolo Gessi till
Nilsjöarnas område, hvarvid han närmare utforskade
Somersetfloden. Han gjorde derefter en resa till
Godsjam, i Abessinien, samt slog sig, efter ett kort
besök i Italien, åter ned i Kartum. Sina vigtigaste
forskningsresor beskref han i arbetet Dell’ arrivo
fra i Niam Niam e del soggiorno sul lago Tzana

(1877). P. dog 1882. Hans etnografiska samlingar
förvärfvades af etnografiska museet i Berlin.

Pia mater (Lat., »den fromma modern»), anat., mjuka
hjernhinnan. Se Hjernhinnor.

Pian, Sp., och yaws [jås], Eng., äro de vanligaste
bland de många namn, med hvilka man betecknat
en smittsam hudsjukdom, som sedan ett par
århundraden varit känd i några af de heta landen,
framförallt Afrikas vestkust, Antillerna och de
stora Sundaöarna. »Yaw» är urspr. ett afrikanskt
ord, som betyder hallon, hän tydande på utslagets
utseende, hvarför sjukdomen af Sauvages också kallades
framboesia. Charlouis föreslår namnet polypapilloma
tropicum.
Sjukdomen, som icke är att förblanda med
syfilis, beror på ett specifikt smittämne och angriper
företrädesvis barn af 3–12 års ålder. Efter en tid
af allmänt illamående uppträda små röda punkter,
som småningom växa till ärt- eller nötstora knölar,
från hvilka epidermis affaller. Den röda, knottriga,
smultron- eller hallonliknande ytan afsöndrar en
klibbig, gulaktig vätska, som torkar in till en
skorpa. Efter några månader till ett år intorka
och affalla knölarna, qvarlemnande röda ärr, och
full helsa inträder. Knölarna uppträda på hand- och
fotsulor, i pannan, i munvinklarna, på läpparna, på
halsen, i axelhålorna, på praeputium och scrotum,
vid anus, på den hårbeklädda, delen af hufvudet,
på hakan, vid hörselgångarna, stundom äfven i
gommen, på insidan af käkarna m. fl. ställen.
F. B.

Piana dei Greci [gre’tji], stad uti italienska
prov. Palermo (Sicilien), s. v. om Palermo. 9,033
innev. (1881). Orten har sitt namn med anledning af
en der 1488 grundad koloni af albaneser (greci),
som efter sitt fäderneslands eröfring af turkarna
flydde dit och ännu i dag bevarat sitt språk och
sin religion.

Pianino, mindre pianoforte (se d. o.) med vertikalt
löpande strängar.

Pianist, pianospelare, virtuos på pianoforte.

Piano (förkort. p), Ital., musikt., sakta, svagt
anslag; mezzopiano (mp), tämligen svagt; pianissimo
(pp), mycket svagt. Se vidare nästa art.

Pianoforte (fortepiano, piano), hammarklavér,
d. v. s. ett sådant klavér eller tangentinstrument,
der strängarna anslås medelst hammare, icke såsom
förut medelst mässingsstift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free