- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1243-1244

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phytelephas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återfingos, hvarjämte ordensstiftaren 1767
kanoniserades. Piaristernas verksamhet utöfvas
hufvudsakligen i Österrike-Ungern.

Piassave (paragräs). Se Beklädnadsväxter, sp. 151.

Piaster (Ital. piastra, af Med. Lat. plastra,
metallplåt). 1. Det ursprungligen italienska
namnet på ett spanskt silfvermynt, som sedan
midten af 1500-talet vann stor spridning. I
Spanien och dess kolonier kallas det peso (se
d. o.). Piastern var till en början en oregelbunden,
ofta fyrkantig, silfverplatt, men fick på 1600-talet
den runda formen. – 2. Turkisk piaster (Turk. gersj,
plur. grusj), ett dåligt silfvermynt, som uppkom genom
turkarnas handel med Spanien, motsvarar 40 para =
16 öre (»tarifpiaster»; deremot är »kurantpiastern»
något lägre till värdet). I silfver präglas stycken
om 2 piaster (ikilik), 5 (beslik), 10 (onlik) och 20
(jeremilik), alla af 830 tusendelars finhalt, samt i
guld stycken om 50 piaster (ellilik) och 100 (jyslik),
af 916 tusendelars finhalt. Jfr Medjidijje. –
I Egypten är piastern ett bronsmynt (sedan 1866),
i Tunisien ett silfvermynt (= 45 öre).

Piasterna, polsk regentätt, härstammade enligt
sägnen från en lågättad man, Piast, som i midten
af 800-talet upphöjdes till hertig af Polen. Med
hertiglig eller kunglig värdighet innehade ätten
Polens tron till 1370, då konung Kasimir III afled
utan manliga arfvingar. Regenterna buro vanligen
namnet Mieczislaw, Boleslaw eller Kasimir. I Masovien
fortlefde en suverän gren af ätten till 1526, och
i Schlesien, der ätten starkt förgrenade sig och
befryndade sig med tyska familjer, utslocknade den
först 1675 med hertig Georg Vilhelm af Liegnitz.

Piatra, stad i Rumänien (Moldau), vid Bistritza
och jernvägen till Roman. Omkr. 20,000 innev., deraf
1/8 judar. Handel med spanmål och trävaror, hvilka
sistnämnda från det skogiga berglandet flottas på
Bistritza till Galacz.

Piatti, musikt. Se Bäcken 2.

Piatti, Alfredo, italiensk violoncellvirtuos,
f. 1822, var 1832–37 elev vid konservatoriet i Milano,
uppträdde redan 1838 offentligen och konserterade
sedan i Italien och Tyskland samt kom 1844 till Paris
och London, i hvilken sistnämnda stad han vann ett
så smickrande bifall, att han fann sig föranlåten
att under musiksäsongen regelbundet der nedslå sina
bopålar. Sedan 1859 är han en af stödjepelarna vid
derstädes gifna konserter för kammarmusik. P. har
ombesörjt utgifvandet i nya upplagor af ett större
antal äldre kompositioner för stråkinstrument af
Boccherini, Locatelli m. fl. och har komponerat
konserter m. m. för sitt instrument.

Piauhy [pia-ui], provins i Brasilien, genom floden
Parnahyba i n. skild från prov. Maranhão, af
hvilken P. till 1718 utgjorde en del. Areal 301,800
qvkm. Omkr. 240,000 innev. Östra och södra gränsen
bilda lägre bergskedjor, men i allmänhet består landet
af trädlösa slätter. Alla dess vattendrag samla sig
till den ofvannämnda Parnahyba. Medan landet under
den torra årstiden har utseendet af en ödemark,
får det under regntiden en yppig gräsväxt, som
tillgodogöres af stora boskapshjordar. Sydvestra
delen af landet bebos af fullständigt oberoende
indianstammar. Hufvudstad är Therezina, vid Parnahyba,
med omkr. 6,000 innev. Enda hamnen är Parnahyba.

Piave (Lat. Flavis), flod i norra Italien, rinner upp
på Karniska alperna i prov. Belluno samt faller ut i
Adriatiska hafvet vid Porto di Cortelazzo. Omkr. 50
km. ofvanför mynningen skiljer sig en arm från
hufvudfloden, förenar sig med floden Sile samt faller
under namnet P. Vecchia ut i Adriatiska hafvet 22
km. n. ö. om Venezia. Flodens längd är 215 km. Nedre
loppet af hufvudfloden är kanaliseradt och står genom
kanaler i förbindelse med Sile och Livenza.

Piazza (Ital., af Lat. platea, gata; jfr Sv. plats),
torg; bred gata.

Piazza, italiensk målareslägt i Lodi vid början
af 1500-talet. Målaren Bernardino hade två söner,
Martino och Albertino, hvilka betraktas som målsmän
för den äldre lombardiska skolan i dennas högsta
utveckling, hvarför de ock i förmåga ställas vid
sidan af Perugino och Francia. Den förre stod under
inflytande af Borgognone, den senare var fullt
sjelfständig. Tillsammans utförde de i Lodi och
närmaste omgifning flere för sin skönhet utmärkta
altarverk. Ensam målade Martino Johannes döparen
(i Londons National gallery) och Konungarnas
tillbedjan
(i Milanos Ambrosiana), Albertino
S. Katarinas förmälning och Herdarnas tillbedjan
(bägge i Bergamo). – Martino hade en son, Calisto P.,
vanligen känd under namnet Calisto da Lodi, d. 1561
(?), som från Lodi-skolan gick öfver till Brescia
och kom under inflytande af Romanino samt visade
sig vara en mindre sjelfständig konstnär. Af honom
finnas altarbilder i Brescia och Lodi samt fresker
i Milano; den bästa är Bröllopet i Kana (1545).
C. R. N.

Piazza Armerina, stad och biskopssäte uti italienska
prov. Caltanizetta (Sicilien), omkr. 50 km. n. om
Terranova vid kusten. 17,038 innev, (1881). Staden
heter på sicilianska dialekten Chiazza och härstammar
sannolikt från romarnas tid.

Piazzetta, Giovanni Battista, italiensk målare af
den sen-venezianska skolan, f. 1682, d. i Venezia
1754, var lärjunge af sin fader, som var bildhuggare,
och målaren Molinari, men utvecklade sig sedermera
under studium af den senare Bologna-skolans
målare och utförde dels större bibliska taflor,
dels genreartade bröstbilder och knästycken
af enstaka figurer. I Dresden finnas af honom
Abrahams offer, David med Goliats hufvud och en
Fanbärare, i Sveriges Nationalmuseum bröstbilder
af en Sofvande nunna och en Bedjande gubbe.
C. R. N.

Piazzi, Giuseppe, italiensk astronom, f. 1746,
studerade i Milano och inträdde derefter i
theatin-orden samt blef efter åtskillig verksamhet
vid denna ordens kollegier 1780 professor i
matematik vid universitetet i Palermo, och några
år senare direktör för observatoriet derstädes. Han
vistades sedan några år i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free