- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1245-1246

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Phytelephas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Paris och i England för att studera den praktiska
astronomien och återvände derefter till Palermo,
der ett observatorium 1791 anordnades åt honom. Han
verkställde der en revision af stjernhimmelen, hvars
resultat nedlades i tvänne stjernkataloger (1803 och
1814). Under dessa observationer upptäckte han d. 1
Jan. 1801 den första af de s. k. småplaneterna, Ceres,
en upptäckt, som gaf astronomiens utveckling i början
af 1800-talet en ny riktning. P. dog i Neapel 1826.
K. B.

Pibroch [pibråck, pe’jbråck], Eng. (af Gael. piob,
pipa), högskotsk krigsmusik på säckpipa.

Pica, zool. Se Skatan.

Pica (Lat., egentl. skata), med., lystnad efter
onaturliga födoämnen, förekommer i synnerhet hos
bleksigtiga flickor och hafvande qvinnor, som då
hafva åtrå efter att förtära krita, grifflar, kol,
jord o. dyl. – Jfr Malaci. F. B.

Picador (Sp., af picar, sticka, reta), beriden
tjurfåktare, som retar tjuren genom lindriga
lansstyng. Se Tjurfäktning.

Picard [pikar], Jean, fransk astronom, f. 1620,
d. 1682, var lärjunge af Gassendi samt blef dennes
efterträdare såsom astron, professor vid Collége
de France i Paris och en af de förste medlemmarna
af Paris-akademien. Genom införande af kikaren vid
de astronomiska instrumenten samt genom metoder
att bestämma instrumentfelen höjde P. betydligt
den astronomiska observationskonsten. Mest känd
är han dock genom den af honom 1669–70 utförda
gradmätningen (La mesure de la terre, 1671), den
första, som verkställdes enligt triangulationsmetoden
och historiskt märkvärdig, emedan genom densamma
Newtons attraktionslag vann sin första bekräftelse.
K. B.

Picard [pikar], Louis Benoit, fransk
lustspelsförfattare, f. i Paris 1769, blef aktör 1797,
direktör för Louvois-teatern 1801 och för Opéra-buffa
1804, medlem af Franska akademien 1807, chef för
musikaliska akademien i Paris s. å. och direktör
för Odéon-teatern 1816. Död 1828. P. förfogade
öfver slående qvickhet, iakttagelseförmåga, naturlig
komik och sinne för det sceniska, hvaremot djup och
konstnärlighet tröto honom. Han målade seder, men icke
karakterer; derför vardt han snart föråldrad. Till
hans tidigaste pjeser höra Les visitandines (1792;
»Nunnorna eller besökelseklostret», 1794, uppf. i
Stockholm 126 ggr) och Le conteur (1793; »Berättaren
eller de tvenne gästgifvargårdarne», 1800). I
Médiocre et rampant (1797; »Medelmåttig och krypande»,
1819) och två andra stycken gisslade P. sederna i
det franska samhället efter revolutionen, men höll
sig derefter till ett anspråkslösare område och
riktade spellistan med en mängd lustspel, af hvilka
ett tjugutal gått öfver svensk scen. P. författade
äfven medelmåttiga romaner.

Picard [pikar], Louis Joseph Ernest, fransk statsman,
f. 1821, d. 1877, blef 1844 advokat, slöt sig
till det republikanska partiet, valdes såsom den
oförsonliga oppositionens kandidat 1858 till ledamot
af Lagstiftande kåren och var 1858–63 en af »de fem»
i den dristiga oppositionen mot kejsaredömet. Utmärkt
för bitande qvickhet och slagfärdighet i debatten,
omvaldes P. vid de allmänna valen 1863 och
1869. Efter kejsaredömets fall blef han d. 4
Sept. 1870 medlem af Nationalförsvarsregeringen
och tillika finansminister. Under Paris’ belägring
visade han vid flere tillfällen stor kallblodighet
och rådighet. Vid de allmänna valen d. 8 Febr. 1871
fick han en plats i nationalförsamlingen. Af Thiers
utnämnd till inrikesminister d. 19 Febr. s. å.,
blef P. föremål för de häftigaste anfall från den
rojalistiska majoriteten i nationalförsamlingen
och måste redan d. 31 Maj afgå. Nov. 1871–Maj
1873 var han sändebud i Bruxelles. Under de
närmast derpå följande åren var P. en af ledarna
för venstra centern i nationalförsamlingen. Han
valdes i Dec. 1875 till oafsättlig senator.
E. W.

Picarder, namn på en böhmisk-mährisk svärmaresekt
(se Adamiter 3), som ej torde vara att härleda
från Picardie eller från en sektens uppgifne stiftare
Picard, utan säkerligen är en af sektens motståndare
gjord förvrängning af begharder. Namnet begharder
(se Beguiner) nyttjades nämligen under 13:de och
14:de årh. i Tyskland, Frankrike och Italien liktydigt
med kättare.

Picardie [-di], gammal provins i norra Frankrike,
begränsades af Kanalen, Artois, Hainaut, Champagne,
Ile-de-France och Normandie samt var deladt i Öfre
och Nedre P., det förra omfattande Thiérache,
Vermandois, Santerre och Amiénois, det senare
Boulonnais, Ponthieu, Vimeux och Pays reconquis
(eller Calais, Guines, Ardres och Oye). Arealen
uppgick till omkr. 12,690 qvkm. Provinsen
motsvarar depart. Somme samt delar af Aisne,
Oise, Pas-de-Calais och Ardennes. Hufvudstad var
Amiens. Namnet P. (af oviss härledning) förekommer
icke före 13:de årh. På romarnas tid bildade landet
en del af Belgica secunda och var bebodt af olika
belgiska stammar: morini, ambiani, veromandui,
bellovaci och suessiones. Det eröfrades af frankerna
i 5:te årh. och bildade en del först af konungariket
Soissons, derefter af Neustrien. Sedermera öfvergick
det till grefvarna af Flandern och bildade flere
mindre grefskap. Engelsmännen eröfrade P. 1346,
hertigarna af Burgund 1417. Ludvig XI förenade det
1463 definitivt med franska kronan.

Picareskromanen. Se Pikareskromanen.

Picart [pikar]. 1. Etienne P., fransk kopparstickare,
kallad Le Romain ,f. i Paris 1632, studerade längre
tid i Rom, hvaraf han fick sitt tillnamn, och
flyttade senare till Amsterdam, der han dog 1721. Han
graverade en stor mängd blad och anses för en i det
hela framstående konstnär, som grundlagt det stora
företaget att återgifva de förnämsta bilderna ur det
kungliga galleriet, utgifna i gravyr i det berömda
verket »Cabinet du roy». – 2. Bernard P., fransk
kopparstickare, den föregåendes son, f. i Paris 1673,
utbildades först af sin fader, sedan af Le Clerc och
var redan tidigt långt framskriden. 1710 flyttade
han till Amsterdam, der han stiftade en blomstrande
skola. Död derst. 1734. Hans arbeten räknas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free