- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1251-1252

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piccinni ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt hem till en samlingsplats för Wiens literära
verld. Hon uppträdde med idyller på prosa
(Gleichnisse, 1800, m. fl.) och på vers (Idyllen,
1803), flere fosterländska skådespel, dock utan
dramatiskt värde, lyriska dikter (Gedichte, 1822),
goda noveller samt romaner med ämnen mestadels ur
Österrikes historia. Hennes romaner äro vidtsväfvande
i stilen, men burna af en hög, sedlig anda. Här
må nämnas Agathokles (1808), Frauenwürde (1818),
Die belagerung Wiens (1824) och Die schweden in
Prag
(1827; »Svenskarne i Prag», 1832–33). Fru P:s
innehållsrika memoarverk Denkwürdigkeiten aus meinem
leben
utgafs i 4 bd 1844, hennes Sämmtliche werke i
60 bd 1828–44.

Pichler (von Rautenkar), Adolf, österrikisk skald,
f. 1819 i Tyrolen, sedan 1867 professor i geologi
vid Innsbrucks universitet, har utgifvit flere
samlingar af dikter, som ega värme och lyftning
(bl. a. Frühlieder aus Tirol, 1846; Lieder der
liebe,
1850; Hymnen, 1855; In lieb’ und hass, 1869;
Marksteine, 1875), samt noveller (bl. a. Allerlei
geschichten aus Tirol,
1867) och vetenskapliga arbeten
(Zur geognosie der alpen, 1867, m. fl.).

Picini o. Picidae. Se Hackspettar.

Pickel, Konrad. Se Celtis.

Pickelhufva (T. pickelhaube, i det äldre språket
beckenhûbe), stundom förekommande benämning på den i
17:de årh. använda hjelmen samt på preussiska arméns
nu i bruk varande hjelm eller kask. Jfr Hjelm 1.

Pickelhäring, T. (Eng. pickleherring, egentl.
i saltlake inlagd sill), ett annat namn på den
komiske teaterfiguren Hanswurst (se d. o.). Bägge
namnen äro tagna efter folkliga favoriträtter. Namnet
P. infördes till Tyskland af engelska komedianter i
början af 1600-talet.

Pickering, Edward, amerikansk astronom, har
utöfvat en storartad verksamhet såsom direktor
(sedan 1876) för observatoriet vid Harvard College
i Cambridge (Mass.). Under åren 1879–82 egnade
han sig hufvudsakligen åt astronomisk fotometri
i stor skala med tillhjelp af delvis ny uppfunna
instrument. På senaste tider har han sysselsatt
sig med astrofotografiska undersökningar.
K. B.

Pickles [pi’cköls], Eng. (antagl. af pick, rensa)
l. mixed pickles (af mix, blanda), grönsaker,
som äro hermetiskt inlagda i starkt kryddad
vinättika. Till pickles beredas hälst gurkor,
blomkål, lök, kapris, bönor, betor, sparristoppar,
champignoner och åtskilliga tropiska frukter. För att
gifva varan den friska gröna färgen tillsättes ofta,
samvetslöst nog, spanskgröna eller andra giftiga
kopparoxidsalter. Sparsamt njutna till kötträtter,
kunna pickles hafva sin nytta såsom stimulerande
för matsmältningen.

Picknick (Eng. picnic, Fr. piquenique, af oviss
härledning), anspråkslös lustbarhet (utflygt i det
gröna el. dyl.).

Pickwick club [pi’ckoick klöbb], fullst. The
posthumous papers of the Pickwick club

(»Pickwick-klubbens efterlemnade papper»), titeln på
en berömd humoristisk roman af Ch. Dickens.

Pico, ö bland Azorerna, belägen i mellersta gruppen,
har sitt namn efter det berg, Pico Alto. som beherskar
ön och som är det högsta i hela ögruppen (2,222
m.). Ön har en areal af 447 qvkm. och omkr. 30,000
innev.

Pico, Giovanni, grefve af Mirandola, italiensk lärd,
f. 1463, tillbragte sin mesta tid vid italienska och
franska universitet och dog 1494 i Florens, der han
var medlem af den platonska akademien. Han blef bekant
för sin omfattande lärdom och sina kabbalistiska
studier samt ådrog sig under någon tids vistelse i Rom
beskyllning för kätteri genom att utgifva Conclusiones
philosophicae, cabalisticae et theologicae
(1486),
en samling af 900 teser, öfver hvilka han dock icke
fick någon disputation till stånd. Hans verldsåsigt
kännetecknas af mystik i neoplatonsk riktning. – P:s
Opera utgåfvos 1496 och flere gånger senare. En hans
brorson, Giovanni Francesco P. (f. 1469, mördad 1533)
skref en biografi öfver honom och en öfver Savonarola.
L. H. Å.

Picot [pikå’], François Édouard, fransk målare,
f. 1786, d. 1868, lärjunge af Vincent, men en af
de mera framstående utlöparna af den riktning, som
representerades af David och hans skola. Men ehuru
uppfostrad i den klassiska andan, kunde han förena
denna skolas fordran på sträng formrenhet med den
romantiska skolans varmare känsla och pittoreska,
åskådning, utan att dock komma öfver klassicitetens
ståndpunkt. Han erhöll romerska priset 1813 och
utbildade sig efter sina akademiska, studier vidare
i Rom. Sitt rykte grundlade han 1819 genom Amor och
Psyche
och stadfäste det 1822 genom sin framställning
af Orestes hvilande i sin syster Elektras sköte samt
af Rafael och Fornarina. Han målade äfven religiösa
bilder, såsom Marias bebådelse (1827), Madonnan med
apostlar och helgon
(i absis till kyrkan Notre-Dame
de Lorette) och en kolossal Kristus med profeter,
efter bysantinskt mönster statuariskt anordnad
(i absis till basilikan S:t Vincent de Paul),
icke jämförliga med H. Flandrins kyrkobilder,
men betydligt öfverlägsna skolans öfriga akademiska
kyrkomålningar. Dessutom utförde P. takmålningar dels
i Hôtel de ville, dels i Louvre, nämligen Egyptens
och Greklands kulturförhållande till hvarandra
samt
Förstöringen af Pompeji och Herculaneum. Slutligen
målade P. äfven goda porträtt (Talma m. fl.).
C. R. N.

Picot [pikå’], Georges Marie René, fransk historiker,
rättslärd, f. 1838, tjenstgjorde sedan 1865
vid Seinetribunalet och var 1877–79 direktör i
justitieministeriet. Utom afhandlingar af juridiskt
innehåll har P. utgifvit Histoire des États généraux
et leur influence sur le gouvernement de la France de
1355 à 1614
(4 bd, 1872), ett arbete, som 1873 och
1874 af Franska akademien belönades med det stora
Gobertska priset. P. har varit en af de förnämste
medarbetarna i tidningen »Le Parlement» (venstra
centerns organ) och blef 1878 ledamot af institutet.

Picot [pikå’], Auguste Émile, fransk språkforskare
och bibliograf, f. i Paris 1844, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free