Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piemontit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera att framställa ämnen ur den antika mytologien,
i bredt format med små figurer, bilder, med hvilka
man brukade pryda kistor och möbler. Af sådan art
äro tre målningar i Uffizi med ämnen ur Persevs’ och
Andromedas historia, fulla af fantasi och målade med
en briljant färg, af hvilka den bästa är Andromedas
befrielse, framställd i ett vackert landskap. Ännu
bättre äro Prokris’ död (i Londons Nationalgallery)
samt Venus, Amor och Mars (i Berlin). P. var äfven
berömd som porträttmålare. Slutligen använde han
gerna sin fantastiska talang vid karnevalsupptågen
och var uppfinnare af den hemska maskframställning,
som kallades »dödens triumf», omständligt beskrifven
af Vasari. Så sent än P. uppträdde, målade han icke
i olja, såsom Vasari säger, utan i temperafärger.
C. R. N.
Pierola, Nicelas de, peruansk ex-diktator, f. 1839,
bildade sig till advokat, utgaf klerikala tidningar
och kallades 1869 till finansminister af presidenten
Balta, men måste redan före dennes mord (1872)
lemna landet efter att hafva gjort sig skyldig
till svindelpolitik och försnillningar. Ett par
upprorsförsök mot den nya regeringen misslyckades,
men efter utbrottet af Perùs olyckliga krig
mot Chile (1879) och presidenten Prados flykt (i
Dec. s. å.) satte han sig i besittning af styrelsen i
Perù. Han fortsatte hänsynslöst kriget, men förlorade
slutligen, d. 17 Jan. 1881, sjelfva hufvudstaden,
Lima, och måste draga sig till det inre landet,
hvarefter han på hösten s. å. miste makten genom
en militärrevolt. Efter resor till Europa och
Nord-Amerikas förenta stater har han återvändt till
Perù, men icke vidare anlitats för offentliga värf.
Pieros. Se Pieria.
Pierrefonds [piärfå’ng], by i franska depart. Oise, vid
södra kanten af Compiègne-skogen, har en kall
svafvelkälla, men är företrädesvis bekant för
det präktiga slott, som 1390 anlades af Karl
VI:s broder Ludvig af Orléans och som var en af
denna tids starkaste feodalborgar. Under den stora
revolutionen såldes det, men återköptes af Napoleon
I för statens räkning och restaurerades stilenligt
af Viollet-le-Duc.
Pierre Pertuis [piär pärtyi], Jurapass i schweiziska
kantonen Bern, förenar Suzes och Birs’ dalar.
Jernvägen Biel–Delémont–Basel genombryter bergåsen vid
P. med en 1,267 m. lång tunnel.
Pierrot (-rå; Fr., dimin. af Pierre, Peter), komisk
mask i den till Frankrike öfverflyttade italienska
folkpantomimen, uppträder alltid i vida hvita
kläder, med för långa ärmar och ofantliga knappar,
samt mjölhvit i ansigtet. Han är en drulig, dumslug
betjent, som får prygel hvart han kommer. Pierrot
(Ital. Pedrolino) uppfanns på 1500-talet. En qvinlig
motbild till P. är Pierrette.
Pietà (Ital., af Lat. pietas i betydelsen kärlek
mellan föräldrar och barn) kallas i konsthistorien
en framställning af jungfru Maria, sörjande vid sin
sons lik. Vanligen är Frälsarens döda kropp lagd
öfver moderns knän. Ämnet finnes behandladt från
senare delen af
medeltiden och under renaissancen, både i skulptur,
målning och gravyr. Berömd är i synnerhet
Michelangelos pietà-grupp i Peterskyrkan i Rom
(gipsafgjutning i Sveriges Nationalmuseum).
Pietas, Lat., pligttrohet af inre drift, dels i
religiös mening såsom fromhet eller gudsfruktan och
derpå beroende samvetsgranhet, dels ock i fråga om
förhållandet till menniskor, särskildt föräldrar,
barn och de närmaste i allmänhet: pligttrogen ömhet,
tillgifvenhet eller kärleksfullhet, kärlek (barnens
kärlek till föräldrarna, syskonkärlek, vänskap), äfven
fosterlandskärlek. – Såsom personifierad gudomlighet
hade Pietas ett tempel i Rom, hvilket enligt sagan
skall hafva blifvit bygdt af följande anledning. En
i strängt fängelse inspärrad förbrytare hade fått
sin hunger stillad derigenom att hans dotter, en
ung hustru, hvilken tillåtits besöka honom, gifvit
honom di vid sitt bröst. I verkligheten var templet
uppfördt till fullbordan af ett i ett fältslag gifvet
löfte. R. Tdh.
Pietermaritzburg, hufvudstad i britiska kolonien Natal
i Syd-Afrika, 70 km. v. n. v. från D’Urban, koloniens
förnämsta hamn, med hvilken P. är förenadt genom
jernväg. Staden hade 1884 14,231 innev, samt är säte
för en anglikansk och en rom.-katolsk biskop. På
stadens nuv. plats besegrade d. 16 Dec. 1837
de från Kaplandet utvandrade holländske boers
kafferhöfdingen Dingaan, och efter deras båda ledare
Pieter Retief och Geert Maritz uppkallades staden.
Pietet (af Lat. pietas, se d. o.), vördnadsfull
tillgifvenhet, vördnadskänsla, tacksam vördnad;
samvetsgranhet.
Pietism (af Lat. pietas, fromhet) är i allmänhet
beteckning för sträfvandet efter fromhet och ett rent
lif, ehuru ej sällan med bibegrepp af ett ensidigt
sådant, hvilket, emedan det i viss mån saknar sinne
för det allmänt menskliga och för kristendomens
betydelse som ej blott verldsförsakelse, utan
äfven verldsförädling, sätter ett falskt värde
på yttre afhållsamhet och asketiska öfningar med
underskattande af sakramentens, bekännelsens och
prestämbetets vigt. – I kyrkohistoriskt hänseende
förstås med pietism den religiösa rörelse, som
uppkom i 17:de årh. inom både den reformerta och den
lutherska kyrkan för att häfda lifvets renhet och
en praktisk kristendom gent emot död kyrklighet och
ortodoxi. Inom den reformerta kyrkan förbereddes den
genom en rik asketisk literatur, t. ex. arbeten af
engelsmännen Lewis Bayly (biskop i Bangor 1616–32),
hvilkens bok »The practice of piety» inom kort
utkom i 51 upplagor, R. Bexter och Bunyan samt af
nederländaren W. Teellinck (d. 1629), och erhöll
sin prägel genom Jean de Labadie (d. 1674), Theodor
Undereyk (d. 1693) och Joachim Neander (d. 1680). Om
ock påverkad af reformert inflytelse, gestaltade
rörelsen sig likväl mäktigast inom den lutherska
kyrkan i Tyskland, enär den derstädes erhöll en så
i allo framstående målsman som Philipp Jakob Spener
(se denne). Väl hade den äfven der blifvit förberedd
dels genom mystiker och teosofer, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
