- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1287-1288

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pimentola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon började närma sig Frankrike. Sedermera
tjenstgjorde P. i Paris, hvarest han å Spaniens
vägnar med kardinal Mazarin förberedde den
s. k. pyreneiska freden (1659). Jfr Amarant-orden 1.
J. Fr. N.

Pimentola, Finsk mytol. Se Pohjola.

Pimpinella L., bot., farmak., ett örtslägte, hörande
till nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria
L. Den dubbla blomflocken saknar svepen. Frukten
har mycket låga åsar och många oljekanaler i hvarje
åsdäld. Fodertänderna äro mycket små. På våra
ängsbackar växer allmänt bockroten, P. saxifraga L.,
som har 0,30–0,45 m. hög, trind och strimmig stjelk,
hvars nedersta blad äro enkelt parbladigt delade
i breda, trubbiga, sågade (eller djupt klufna)
flikar. De öfre bladen hafva smalt jämnbreda,
helbräddade flikar. Blomflockarna bestå af ett mindre
antal strålar, uppbärande hvita blommor. Af denna
art erhålles den officinella radix Pimpinellae,
som utgöres af den torkade roten, ofta med den
flerhöfdade jordstammen qvarsittande. Rotens öfre
del är knappt 1 cm. tjock, oftast grågulaktig,
längsfårad, med ojämnt fördelade mindre knölar
och täta tvärringlar. Lukten är starkt aromatisk
(»bocklik enligt somligas tycke), smaken brännande
skarp. Denna drog har förr mera än nu varit använd,
mest i form af tinktur mot strupåkommor (heshet)
samt ingår i äldre pulversammansättningar. Till
samma slägte hör anisväxten. – Det är icke
denna Pimpinella, som afses i Bellmans
»rödt vin med pimpinella» (se Sanguisorba).
O. T. S.

Pimsten (D. pimpsteen, T. bimsstein, möjligen af
det likbetydande Lat. pumex), en vulkanisk slagg,
uppfylld af en otalig mängd större och mindre blåsor
och håligheter, till följd hvaraf bergarten är så
lätt, att den flyter på vatten. Pimsten förekommer
ej inom Skandinavien. E. E.

Piña [pinja]. Se Ananashampa.

Pinacker. Se Pijnacker.

Pinakel (Fr. pinade, Lat. pinnaculum). Se Fial.

Pinakotek (Grek. pinakotheke, af pinax, tafla, och
theke, förvaringsrum) kallades i rika grekers och
romares hus ett vanligtvis nära hufvudingången
beläget rum, hvars väggar voro smyckade med
målningar. Enligt en föreskrift hos den romerske
arkitekten Vitruvius borde detta rum ligga mot
norr, på det att målningarna ej skulle taga skada
af solljuset. Ett offentligt pinakotek fanns i
propyléerna, eller ingången till Akropolis (borgen)
i Athen. Äfven i nyare språk är ordet upptaget såsom
liktydigt med tafvelgalleri. Berömdast är under
detta namn det af konung Ludvig I anlagda praktfulla
pinakoteket i München. A. M. A.

Pinang l. Pulo-Pinang (»betelnötsön»), officielt
Prince of Wales island, britisk ö på vestra sidan af
halfön Malakka under 5° 20’ och 100° 20’ ö. lgd. Ön
har en areal af 277 qvkm., med en befolkning (1881)
af 90,951 pers., deraf 612 européer, 21,772 malajer,
45,135 kineser och 15,730 inder. Omkr. 2/5 af ön äro
lågland; resten består af berg, som mot n. nå en höjd
af 890 m., i en topp, som nu
användes som sanatorium. En betydlig del af ön
är ännu ouppodlad, och från sanatoriet ser ön ut
såsom en enda skog. Jämte kokos- och betelnötter äro
sockerrör, kaffe och peppar öns förnämsta produkter. I
låglandet vexlar temperaturen mellan 27° och 32° C.,
vid sanatoriet mellan 15° och 24° C. – Georgetown
l. Pinang, den enda staden på ön, ligger på östra
kusten och har en rymlig, djup och för de största
fartyg tillgänglig hamn, bildad af sundet mellan ön
och fastlandet. Ehuru Singapur dragit till sig mycket
af den handel, som fordom fann väg till P., märkes
dock under de senare åren en betydlig stegring såväl
uti import som i export, nämligen från 3,5 mill. pd
st. 1859–60 till 14,5 mill. pd 1886.
– Ostindiska kompaniet köpte den då
nästan obebodda ön 1785 af rajan af Keda för en
lifstidsränta af 10,000 doll. och anlade det första
nybygget 1786. 1798 förvärfvade kompaniet äfven
(för 2,000 doll.) det midt emot ön belägna området
på fastlandet, som nu utgör prov. Wellesley.
1806 blef ön ett presidentskap med samma
rang som Bombay och Madras, och sedan Singapur och
Malakka 1826 förenats dermed, var det styrelsens
säte till 1832. Jfr Straits Settlements.

Pinass (Fr. pinasse, Eng. pinnace, af Lat. pinus,
fur), sjöv., en till större örlogsfartyg hörande
båt, afsedd för både rodd och segling; mindre slup,
låringsbåt (för omkr. 8 åror). R. N.

Pincé [pängse’], Fr., musikt., detsamma som mordent;
äfven = pizzicato på stråkinstrument.
Instruments à cordes pincées, knäppinstrument
(luta, zittra, harpa o. s. v).

Pince-nez [pängsne], Fr. (af pincer, knipa, klämma,
och nez, näsa), dubbel-lorgnett med stålfjäder,
binockel.

Pincette (pängse’tt; Fr., af pincer, knipa, nypa),
ett tångliknande metallinstrument, af hvilket kirurger
och anatomer betjena sig för att fatta och upplyfta
väfnader. Pincetter nyttjas äfven vid botaniska
undersökningar samt af urmakare.

Pinchbeck [pi’ntjbek], Eng. (på Sv. förvrängdt
till pinsback), en af de många mer eller mindre
guldliknande legeringarna af koppar och zink,
sammansatt af 2 delar koppar och 1 del mässing,
således af 90 d. koppar och 10 d. zink. Legeringen
har sitt namn efter uppfinnaren, den engelske
mekanikern Pinchbeck (d. 1783).
C. A. D.

Pincius mons, den nordligaste af de sju kullarna
i det gamla Rom (nu Monte Pincio).

Pindarer (Maratt. pendhari) kallades sedan slutet af
1700-talet de hufvudsakligen af maratter bestående
röfvareband, som vid den tiden bildade sig vid nedre
Narbadda och i stora hopar brandskattade vidsträckta
områden i mellersta Indien. Sedan 1817 uppträdde
engelsmännen energiskt mot dem, och inom kort voro
de upplösta.

Pindaros (Lat. Pindarus), det forna Greklands störste
lyriske skald, föddes 522 f. Kr. i Kynoskefalai invid
Thebe i Beotien. Han härstammade från Aigidernas
slägt och tillhörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free