Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Pinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda såsom kryddor och läkemedel. Detta är
särskildt förhållandet med flere arter af slägtet
Piper. Bland dessa äro P. methysticum, P. Cubeba och
P. angustifolium omnämnda under resp.
Kava-kava, Kubeber och Matico.
(Om Piper aethiopicum och
P. jamaicense se Habzelia och Kryddpeppar.) Den
allmännast bekanta arten är P. nigrum L., som
lemnar de båda drogformerna svartpeppar (fructus
Piperis nigri) och hvitpeppar (semina Piperis
nigri). »Pepparrankan», såsom den klättrande,
gaffelformigt grenade pepparbusken kallas, är inhemsk
i skogarna vid Malabarkusten, å Vestra indiska
halfön, samt odlas i Siam, på de ostindiska öarna,
på Filippinerna och i Vestindien. Rankan älskar
fuktighet och skugga
samt kryper, rotslående, utefter marken eller
klättrar hela 8–9 m. högt upp i nära stående
träd, från hvilkas grenar rankans toppar hänga ned
i festoner. Bladen äro skaftade, bredt äggrunda,
med 5–7 bågnerver. De slaka blomsamlingarna hafva
en längd af 7–12 cm. Frukterna äro köttiga, skaftade
små stenfrukter. Å bördig jord bär den odlade rankan
frukt redan första året, och afkastningen stiger
till omkr. femte året samt fortfar sedan oförändrad
till omkr. 20:de året, hvarefter bördigheten
aftager. Årliga produkten af en pepparranka uppgår
till omkr. 3 kg. (torkade) frukter. Från blomningen
till fruktmognaden åtgår ett helt år. När en eller
annan frukt vid basen af den klaslika kolfven börjar
rodna, aftages hela fruktsamlingen, och följande
dag afstrykas frukterna, rensas och torkas under 3
dagar, utbredda på mattor eller flätverk af bambu i
närheten af en sakta brinnande eld. De små klotrunda
stenfrukterna (»stenfruktartade bär») äro omogna
gröna och fullt mogna gula, men skördas, såsom nyss
är nämndt, före mognaden, emedan de såsom omogna
hafva skarpare arom. Efter torkningen äro frukterna
(droghandelns »svartpeppar») 3–4 mm. i genomskärning,
svartaktigt grå eller bruna, skrynkliga (genom fruktköttets
hoptorkning), med en otydlig rest af det korta skaftet
och antydningar till det flikiga märket. Det tunna
frukthyllet omsluter ett enda frö med outveckladt
växtämne. Lukten och smaken äro egendomliga,
starkt aromatiska, stickande och liksom värmande,
beroende på en flyktig olja och ett skarpt smakande
harts. En annan vigtig beståndsdel är piperinet
(se d. o.), som är isomeriskt med morfinet, men har
helt andra, alls icke narkotiska egenskaper samt
kan delas i piperinsyra och en stark alkaloid:
piperidin. Peppar har förr träffats förfalskad med
bären af Rhamnus cathartica L. (som har 4 kärnor)
och af Daphne Mezereum L. (Piper germanicum;
med äggformiga bär). Malen peppar förfalskas genom
inblandning af pulveriserad stärkelse, senap, spansk
peppar, (se Capsicum, der redogörelse lemnas
äfven för Cayenne-peppar), linfrö o. s. v. Dylik
förfalskning är i England belagd med höga böter,
ända till 100 p. st. – Årliga förbrukningen af peppar
uppgår till mer än 20 mill. kg. – Svartpeppar är
en af de tidigast begagnade kryddor, omtalad redan
i 4:de årh. f. Kr. af Theofrastos, som äfven kände
»långpepparn». Hvitpepparn är nästan lika gammal
krydda. Plinius uppgifver handelsprisen på dessa tre
slag af peppar, bland hvilka långpepparn var nära 4
gånger dyrare än svartpepparn, och han förundrar sig
öfver att man kunde sätta värde på en så obehaglig
krydda. Under medeltiden var pepparn den mest
värderade af alla kryddor. Den var äfven föremål för
ett börsspel – såsom bran vin och andra varor i senare
tider – genom s. k. »pepper-rents», eller förbindelser
att tillhandahålla köparen en viss mängd peppar vid
en viss tid, då skilnaden i pris vid förfallodagen
erlades (någon peppar aflemnades i regeln icke). I
London bildades under Henrik II:s tid (1154–89) ett
gille af pepparhandlare, ur hvilket sedermera uppkom
»Grocers company», som hade uppdrag att öfvervaka
handeln med droger, kryddor, färgämnen och slutligen
äfven metaller (se dessutom Pebersvend). Pepparns pris
var mycket högt under medeltiden, 7 till 15 kr. för
skålp., men föll, sedan peppar sjöledes fördes genom
portugiserna direkt från Indien till Europa, ehuru
denna sjöledes inkomna peppar till en början emottogs
med mycket misstroende för den ovanliga införselvägens
skull. Pulver af svartpeppar sattes förr ofta till
»frosspulver» af kinin o. s. v., men användes numera
föga af läkare. Af allmänheten missbrukas ännu i
landsorten icke så sällan en tillsats af 9 eller
13 pepparkorn i bränvin såsom ett medel mot diarré
och plågor i magen, ofta till skada och fara för den
sjuke. Såsom krydda å feta födoämnen nyttjas numera
oftare »hvitpeppar», eller fröna af svartpepparn,
befriade från det omgifvande fruktköttet. Detta
sker genom pepparfrukternas blötning i vatten och
gnidning mellan händerna, tills alla yttre delar äro
bortskaffade, hvarefter fröna torkas. Hvitpepparn
består sålunda endast af fröna, hvilka äro något
sammantryckt klotrunda, med gråhvitt skal, som är fint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfal/0658.html
