- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1321-1322

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pirot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urkunder vet man blott, att han varit sysselsatt som
byggmästare i Pisa. Såsom bildhuggare stod han i
valet af ämnen på sin tids ståndpunkt, men i formen
var han en nybildare ej blott genom uppfattningen
af reliefstilen och behandlingen af figurer
och draperi efter antika mönster, utan äfven i
anordningen af de ornerade föremålen (predikstolar,
grafvårdar o. s. v.) och i sammanställningen af
ämnena inom dessa. Hans äldsta daterade verk är
predikstolen i Pisas baptisterium (1260). Denna
är sexkantig, hvilande på en midtpelare och sex
hörnpelare. Fem af bröstningens sidor äro fyllda
af reliefframställningar (Bebådelsen och födelsen,
Konungarnas tillbedjan, Frambärandet af Kristusbarnet
i templet, Korsfästelsen
och Yttersta domen); i den
sjette inmynnar trappan. Vidare utförde han, troligen
samtidigt (icke 1233, ett årtal, som har afseende
på arkitekturen, icke på dess plastiska prydnad),
reliefer på sidoportalen till S. Martin o i Lucca, af
hvilka i synnerhet Nedtagandet från korset (i portens
half-runda lunett) är utmärkt för god rumfyllning
och fina proportioner. Dernäst utförde han 1267
grafmonumentet (arca) åt S. Domenico i Bologna, med
bilder ur helgonets lif, som höra till mästarens bästa
arbeten. Samtidigt dermed arbetade han (1266–68) med
tillhjelp af sin son och flere af sina många lärjungar
predikstolen i Sienas katedral, som är anlagd
på samma sätt som den ofvannämnda i Pisa, men ännu
rikare i dekorationen och åttkantig, så att den eger
7 reliefer (Kristi födelse, Konungarnas tillbedjan,
Barnamordet, Flykten till Egypten, Korsfästelsen

och Yttersta domen, i tvänne fält). Till stilen äro
de mera dramatiska, men figurerna efter romerska
förebilder starkt sammanträngda. – 2. Giovanni P.,
arkitekt och bildhuggare, den föregåendes son och
lärjunge, f. omkr. 1250, d. antagl. 1320, sin tids
inflytelserikaste konstnär, Giottos föregångare och
vägrödjare för den senare italienska konsten, var
i sin sträfvan helt naturalistisk. Ty i motsats till
fadern stödde han sig icke alls på antika förebilder,
utan hemtade sina ingifvelser direkte från naturen,
sträfvade att gifva sina figurer verkligt lif och
att förena naturtroheten med ett sant själsuttryck
äfven på bekostnad af skönheten, hvarvid dock är att
märka, att han saknade egentlig anatomisk insigt,
att han derför ofta är rå och förvriden i detaljen,
hvilket äfven kan bero derpå att hans arbeten utfördes
af biträden, samt komponerar pittoreskt. Men det,
som tillhör honom såsom hans egendomliga
karaktersmärke, är hans lust att sant och lefvande
framställa lidelsen, hälst stegrad till det högsta. –
Som arkitekt utförde han den härliga fasaden till
domen i Siena
(han var sedan 1284 öfverbyggmästare),
ett af verldens rikaste dekorativa verk. Men hans
mästerstycke var Camposanto i Pisa (1278–83), den
berömda af rundbågar med gotiskt rosverk omslutna
kyrkogården för Pisas berömda män och qvinnor. –
Sin hufvudbetydelse har han som bildhuggare, och
redan som ung började han samarbeta med sin fader:
så var han verksam vid utförandet af predikstolen i
Siena (1266–68), och
han utvecklade sin egen stil ur den ofvan
anmärkta utvidgning, som fadern der lät sitt eget
framställningssätt undergå. De arbetade äfven
gemensamt på ännu ett stort verk, brunnen på
dômeplatsen i Perugia
(färdig 1280), der dock
hufvudsaken anses tillhöra sonen. Der är han
likväl ännu måttfull, och endast här och der
framträder hans våldsamhet. De arbeten åter,
hvilka äro särskildt karakteristiska för honom,
äro predikstolen i S. Andrea i Pistoja (1301)
och predikstolen i Pisas dôme (1311), af hvilka
den förre finnes i behåll (den senare är nedtagen
och dess delar förspridda). Struktur och ämnen
för relieferna äro desamma som i Nicolas ofvan
beskrifna verk; men stilen är Giovannis egen
nya, lidelsefulla stil, och hans stora dramatiska
förmåga visar sig förnämligast i de ämnen, som
tillåta en häftigare rörelse, såsom Korsfästelsen,
Barnamordet
och Yttersta domen, ej sällan öfverdrifna
i uttrycket, men alster af en storartadt formande
fantasi. Särskildt må anmärkas i Pistoja de mäktiga
gestalterna af Sibyllorna, hvilka i uppfattningen föra
tanken framåt till Michelangelos liknande figurer. De
förr honom tillskrifna relieferna å domefasaden i
Orvieto anses numera vara af sienesiskt ursprung
och komponerade, om ock ej utförda, af fasadens
byggmästare, Lorenzo Maitani. Dessutom utförde
han grafmonuinent, hvilka dock i uppfinningen äro
torftiga och i stil ej gå upp mot hans öfriga verk;
det bästa är grafvården öfver påfven Benedictus XI
(d. 1304) i S. Domenico i Perugia. Deremot anses
det förr honom tillskrifna monumentet i Arena i
Padua öfver Enrico Scrovegno (d. 1321, ett år efter
P.!) ej vara af honom. Slutligen finnes af honom
äfven en del madonnabilder, såsom en madonna ofvan
det nyssnämnda grafmonumentet (signerad), Maria
med barnet (i Capella della Cintola i Pratos dôme),
en madonna mellan helgon (ofvan porten till Pisas
baptisterium) samt en halffigur af Maria med barnet i
Pisas Camposanto. Deremot har den berömda »Maria del
fiore» öfver ena sydportalen till dômen i Florens
(»något uttryckslös, men eljest duktigt utförd»,
Burckhardt) med orätt blifvit honom tillskrifven. –
3. Andrea P., bildhuggare, f. i Pontedera nära Pisa
omkr. 1270, d. efter 1349, var troligen sysselsatt
under Giovanni vid dômen i Pisa 1299–1305 och var
1347–49 anställd som domkyrkobyggmästare i Orvieto,
der en madonna öfver portalen tillskrifves honom,
hvarjämte han efter Giottos död (1337) efter dennes
utkast utförde relieferna å Kampanilen i Florens. Men
hans mästerverk och den gotiska stilens yppersta
skulpturarbete i Italien är den äldsta bronsporten
för en af de tre portalerna till baptisteriet i
Florens. Vaxmodellen var färdig 1330, gjutningen
utfördes 1332 af venezianaren Leonardo di Avanzo;
derefter ciselerades porten och förgylldes. 1336
skedde dess uppsättning i östra portalen midt emot
dômen, men 1452 fick den vika för Ghibertis andra
bronsport och erhöll sin plats på södra sidan, der den
ännu befinner sig. Den innehåller inom 20, af vackra
gotiska ramar omslutna relieflalt framställningar ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free