- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1327-1328

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pistol ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krönt med en först senare af Vasari tillagd kupol,
S. Giovanni Fuoricivitas (Evangelista), byggd
omkr. 1160, som har bl. a. konstverk en predikstol af
Fra Guglielmo, en lärjunge till Niccolo Pisano, Sant’
Andrea, en basilika från 12:te årh., med predikstol
af Giov. Pisano, vidare Palazzo del Commune, bygdt
1294–1385 i italiensk gotik, det stora Ospedale
del Ceppo från 1277, märkligt för de reliefer i
emaljerad och färgad terracotta, med hvilka det
inre är dekoreradt, samt Palazzo Pretorio, fordom
podestans residens, nu domstolslokal. – Staden är
säte för en liflig industri; den har betydande jern-
och stålmanufakturer, i synnerhet gevärsfabriker
(pistoler lära vara uppfunna i P. och efter denna stad
fått sitt namn), en nålfabrik och silkeskultur. Äfven
idkas mycket trädgårdsodling. I trakten finnas vackra
bergkristaller, hvilka slipade komma i handeln under
namn af diamanti di P. – I forntiden hette staden
Pistoria och var bekant genom Catilinas och hans
anhängares nederlag (62 f. Kr.). Under medeltiden
var staden länge sjelfständig, men eröfrades 1306
af Lucca och kom senare till Toscana.

Pistol (Fr. pistolet, Sp. pistola, pistolete,
Ital. pistola, pistolese, d. v. s. »från Pistoja»,
ett slags jagtknif, dolk, sedan benämning äfven på
det förkortade eldhandvapnet), ett kort och lätt
eldhandvapen, ämnadt att nyttjas på nära håll samt
egentligen afsedt för rytteri och sjöfolk. Jämte
»halfhaken» var pistolen det första eldvapen, hvilket
nyttjades såsom verkligt handgevär. I midten af 16:de
årh. kom den i bruk vid rytteriet. Den medfördes
af ryttaren i ett vid sadeln fäst läderfodral
(pistolhölsfret). Pistolen ar antingen slätborrad
eller refflad och konstruerad dels för fram-, dels
för bakladdning. Till de slätborrade nyttjades ofta
till hvarje skott flere s. k. rännkulor. Pistolens
längd har alltmera minskats, från den med hjullås
försedda petrinalen till den minimala sorten, eller
terzerolen, hvilken ej hade längre lopp än 2–3 tum
och liten kaliber. Pistolen sköttes med en hand;
men för att vinna säkrare riktning genom anläggning
till axeln nyttjade man till en del ryttarepistoler
löskolfvar, hvilka medelst ett anslagsjern kunde
fästas vid pistolkolfven. Pistolen har utvecklat
sig, hvad lås, laddningssätt och kaliber beträffar,
samtidigt och nästan lika med geväret. Och liksom
repetergeväret söker uttränga enkelladdaren, har
revolvern (se d. o.) såsom stridsvapen utträngt
pistolen. H. W. W.

Pistol (Fr. pistole, samma ord som det i föreg.
art. nämnda Sp., Ital. pistola, hvilket i
Frankrike blef namn jämväl på ett urspr. spanskt
guldmynt). 1. Ett äldre franskt, från Spanien
omkr. 1537 inkommet guldmynt, som i allmänhet
gällde = 10 livres tournais. Af 1 mark (22 karats)
guld slogos 34 1/2 pistoler. Till efterbildning af
pistolen präglades louisd’oren och i andra land
liknande mynt (Ernst August-d’or, Frederiksd’or,
Georgsd’or o. s. s.), hvilka gingo under den
gemensamma benämningen pistol l. louisd’or (se
d. o.). – 2. Italienskt guldmynt. Se Doppia.

Piston (Fr. piston). 1. Mek., pistonkanna, kolf,
en maskindel, hvars ändamål är antingen att mottaga
trycket af ångan eller i allmänhet den drifvande
kraften vid en motor och omsätta detta tryck i en
rätlinig rörelse, som sedan medelst pistonstången
fortplantas, eller ock att med tillhjelp af yttre
krafter utöfva tryck på en vätska, såsom t. ex. vid
en pump eller hydraulisk press. För den skull måste
pistonen sluta tätt till väggarna af det kärl,
cylindern, hvari ångan eller vätskan är innesluten,
och likväl röra sig i detta med minsta möjliga,
friktion. För att åstadkomma tät anslutning använder
man olika slag af packning (se d. o.). Sjelfva
pistonen göres af gjutjern eller smidesjern,
pistonstången vanligen af sistnämnda material eller
ock af gjutstål. Mycket använd vid ångmaskiner är
den s. k. »svenska kolfven», som utgått från Motala
mekaniska verkstad samt är gjuten i form af en ihålig
cylinder och försedd med tätningsringar. Kolfstången
måste omsorgsfullt fästas vid kolfven. Vanligen sker
detta genom hopskrufning, eller ock drages stången
genom ett motsvarande hål i kolfven och förses på
andra sidan med en mutter. – 2. Musikt., pumpventil,
en art ventil eller cylinder, som nyttjas i vissa
bleckblåsinstrument, t. ex. cornet à pistons (se
Ventil). 1. G. R. D.

Pistorcirkel. Se Prismacirkel.

Pisum. Se Ärter.

Pitaval, François Gayot de, fransk rättslärd,
f. 1673, d. 1743, utgaf en stor samling skildringar af
märkliga rättegångar, Causes célèbres et intéressantes
(20 bd., 1734 o. f.), hvilket företag sedermera
fortsattes af parlamentsadvokaten François Richer
(f. 1718, d. 1790) med 22 band (1772–88). P:s verk
återgafs i förkortad form af F. A. de Garsault under
titeln »Faits des causes célèbres et intéressantes»
(1757). Ett nytt urval, med förklaringar, är H. Blums
»Aus dem alten Pitaval» (2 bd., 1885). I nyare tid
hafva tyskarna Hitzig och Häring, med P. till
förebild, utgifvit samlingen »Der neue Pitaval»
(1842 o. f.; från 31:sta bandet fortsatt af Vollert).

Pitcairn [pi’tkärn], sydligaste ön bland
Paumotu-öarna i Polynesien, 3,6 km. lång, 1,6
km. bred. I olikhet med andra öar i denna trakt
saknar den korallref och uppstiger från djupet med
branta, skrofliga klippor af svart basaltlava. Ingen
ankargrund finnes utom på en bank vid öns vestra ände;
och äfven det bästa af öns tre landningsställen
– Bounty bay på norra kusten – är farligt till
följd af den våldsamma, bränningen. Inga källor
finnas. Vegetationen är rik. Batater, som bilda
befolkningens hufvudföda, bananer, jams, taro och
ananas m. fl. växa ymnigt, men hvarken brödfruktträdet
eller kokospalmen, som införts af nybyggarna, vill
trifvas väl. Säd kan ej odlas för råttornas skull. Ön
upptäcktes af Carteret 1767 och var då obebodd, men
anträffade stenyxor, rester af huggna stenpelare,
liknande dem på Påskön, samt menniskoskelett visa, att
den förut varit bebodd. För sin nuvarande befolkning
har ön att tacka ett brott. Under ledning af
styrmannen Fletcher Christian gjorde besättningen på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free