- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1329-1330

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pistol ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett engelskt fartyg Bounty i närheten af Tongaöarna
i April 1789 myteri mot sin kapten Bligh (se denne)
samt utsatte honom och 18 andra i en båt, hvarefter
en del af den öfriga besättningen (ledaren och 8
andra engelsmän, jämte 6 män och 12 qvinnor från
Tahiti) i Jan. 1790 landsteg på P. och uppbrände
Bounty. Förräderi, mord och dryckenskap utmärkte de
första åren af koloniens tillvaro, så att år 1800
endast en man fanns vid lif, nämligen Alex. Smith
(senare kallad John Adams). Under tiden hade ett yngre
slägte växt upp, som under Smiths ledning bildade ett
fullkomligt patriarkaliskt samhälle, utmärkt genom
arbetsamhet, sederenhet och religiositet. Kolonien
var obekant för den yttre verlden ända till 1808, då
den påträffades af ett amerikanskt fartyg. Sedermera
besöktes den af flere engelska fartyg och erhöll
åtskilligt understöd af britiska regeringen. Efter
Adams’ död (1829) öfvertog John Nobbs, som efter
ett äfventyrligt lif kommit till ön 1828, ledningen
af kolonien. Af fruktan för torka flyttade öboarna
1830 – då uppgående till 87 pers. – till Tahiti,
men återvände redan 1831 till sin ö. Då britiska
regeringen befarade, att ön ej skulle kunna lemna
den växande befolkningen tillräcklig näring, lät
den 1856 öfverföra hela befolkningen, 194 pers.,
till Norfolk; men redan 1858 återvände två familjer
till P., och deras exempel har sedan följts af andra,
så att kolonien i April 1881 räknade 96 pers.

Pitcairnia L’Herit. [-kä’rnia], bot., ett slägte
af örter med styfva, stela blad och tjocka
blomstjelkar med saftig märg, hörande till
nat. fam. Bromeliaceae Lindl., kl. Hexandria L. Detta
och det nära stående, med P. ofta förenade slägtet
Picya Molina tillhöra Syd-Amerika, likasom de
flesta bromeliacéerna, och finnas företrädesvis
å Chiles torra bergsluttningar. Den saftiga
märgen af P. Chaynal och af andra arter ätes.
O. T. S.

Pitch, Eng., musikt., tonhöjd, stämning.

Pite [pit], Fr. (Sp. pito). Se Beklädnadsväxter
och Fourcroya.

Pite elf, flod inom Lappland och Vesterbotten,
Norrbottens län, upprinner ur den af snö- och
isfälten på Sulitelmas östra sluttning bildade
fjällsjön Hadetjaur vid 956 m. höjd öfver hafvet och
flyter först åt s. under namnet Varek, upptagande
fjällbäckarna Lairo och Lairi, samt bildar s. om
Sulitelma den betydliga sjön Pjeskejaur (579
m.). Efter utloppet ur denna sjö har floden ända
till hafvet sydöstlig hufvudriktning. Förstärkt af
Mavaselfven från s. och Svartbäcken från n., bildar
floden snart en öfver 100 km. lång rad af smala sjöar
(Tjäggelvas, Saddajaur, Vuolviojaur m. fl.), omgifna
af dystra fjälltrakter, från hvilka emottagas endast
smärre tillflöden. Nedanför det östligaste
lugnvattnet i detta sjösystem sänker elfven sig genom
Trollforsen 40 m., ilar vidare genom skogslandet,
upptagande Abmoelfven (75 km.) från s. samt, kommen
inom Vesterbottens gräns, Vargisbäcken (90 km.) från
n., hvarefter följer det ansenliga, 47 m. höga fallet
Storforsen. Sedan från s. upptagits Vistån (80 km.),
följer ännu ett fall, Fällforsen, med 5,3 m. lodrät
höjd, hvarefter elfven, i allmänhet lugn och med
endast obetydliga forsar och strömdrag, flyter till
hafvet, i hvilket den utfaller genom Pitsundet,
s. om Pitholmen. Straxt ofvanför utloppet utbreder
floden sig i flere ansenliga fjärdar, omgifna af
sågverk och utskeppningsplatser. Mestadels flyter
elfven genom öde trakter. Floddalen är ytterst
stenig; odlingslägenheterna och nybyggena äro få,
och endast det nedersta loppet går genom en mera
odlad bygd. Flodens vatten är synnerligen rent
och klart. Af Norrlands längre floder har denna
det minsta vattenområdet. Det utgör knappast
10,000 qvkm. Flodens hela längd är 340 km.
A. G.

Pite lappmark. Se Lappmark.

Pitesci [pitesjt], stad i Rumanien, vid floden Argis
och jernvägen till Bukarest. Omkr. 9,000 innev.

Piteå (Pite), stapelstad i Vesterbotten, Norrbottens
län, ligger synnerligen vackert vid norra sidan
af Pite elf, omkr. 10 km. från hafvet, dels på
Häggholmen, dels på en ö. om denna från fastlandet
utskjutande udde, den s. k. Norrmalm, från hvilken
stadens hufvuddel skiljes genom Kyrksundet. Mot
s. är Häggholmen medelst en bro öfver Strömsundet
förenad med Pitholmen. P. är reguliert anlagdt
och bebygdt. Stadskyrkan, af trä, ligger på
Norrmalm. Stadens område, till stor del bestående
af öar i Bottniska viken, bland dem några inom
Skellefteå socken i Vesterbottens län, utgör 4,856
har, satt till 3 mtl. Taxeringsvärdet uppgick
1887 till 2,394,443 kr., deraf 672,668 kr. för
jordbruksfastighet. Innevånarnas antal har från
1,405 år 1850 ökats till 2,337 år 1880 och år 1887
2,531. Stadens tillgångar voro 1885 bokförda till
197,219 kr., skulderna till 26,702 kr. Kommunalskatt
påfördes med 2 kr. 75 öre för hvarje krona
bevillning. Hufvudnäringarna äro handel, sjöfart och
fiske. Fabriksverksamheten är högst obetydlig. Hamnen
är god, men kan till följd af elfvens ringa djup i
Pitsundet icke anlöpas af fartyg, som ligga djupare
än 4,6 m. Den besöktes 1885 af 628 ankomna och
afgångna fartyg, med en sammanlagd drägtighet af
197,422 tons. Hamnafgifterna uppgingo till 12,970
kr. 7 öre. På stadens sjömanshus voro inskrifna 8
sjökaptener och 166 man sjöfolk. I P. hemmahörande
fartyg voro 8, om tillsammans 2,398 tons. Handlandenas
antal var 26, med 38 biträden; handtverkarnas
92, med 79 arbetare. Af allmänna inrättningar må
nämnas ett 5-klassigt allmänt läroverk, en sparbank,
afdelningskontor af Vesterbottens enskilda bank samt
bottniska städernas hypoteksförening. Från tryckeri i
staden utgifves veckotidningen »Norrbottensposten». I
kyrkligt afseende är staden annex till Piteå
landsförsamling. Med Luleå och Haparanda bildar
den en valkrets för val af riksdagsman i Andra
kammaren. – Den 12 Maj 1621 erhöll P. sina första
stadsprivilegier. Staden låg då vid landsförsamlingens
kyrka, men flyttades 1668 till sin nuvarande, för
sjöfarten bättre belägna plats. Under 1600-talet
kallades den äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free