- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1331-1332

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pistol ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hedvigsstad. Plundrad af ryssarna redan 1716, ödelades
staden fullkomligt af samma fiender 1721. P. yar
1810–56 länsresidensstad i Norrbottens län.
A. G.

Piteå. 1. Tingslag i Norrbottens län, ingår i
Piteå domsaga och fögderi samt omfattar Piteå
landsförsamling och Elfsby. Areal 4,915 qvkm. 18,234
innev. (1887). – 2. Landsförsamling i Norrbottens
län, Piteå tingslag. Areal 3,227 qvkm. 14,755
innev. (1887). P. landsförsamling bildar med
staden P. och Elfsby ett regalt pastorat af 1:sta
kl., Hernösands stift, Vesterbottens Andra kontrakt.

Pitha, Franz von, österrikisk kirurg, f. 1810,
d. 1875, blef kirurgie professor 1843 i Prag
och 1857 i Wien. Han uppsatte 1844 »Prager
vierteljahrsschrift fur praktische heilkunde» och
redigerade från år 1865 i förening med Billroth det
stora samlingsverket »Handbuch der allgemeinen und
speciellen chirurgie». »Han var en på höjden af
sin vetenskap stående kirurg, förträfflig anatom,
framstående diagnostiker samt en elegant och lycklig
operatör.»

Pithecia. Se Räfsvansaporna.

Pithecus. Se Orang-utangslägtet.

Pithiviers [-vie’], stad i franska depart. Loiret,
vid jernvägen Malesherbes–Orléans. Omkr. 5,000 innev.

Pithometer (af Grek. pithos, fat, och metron, mått),
ett instrument för uppmätning af ett fats (laggkärls)
kannrymd.

Pithon (Peithon, Python), namn på två af
Alexander den stores fältherrar. 1. P., Krateas’
son, hörde till den kungliga lifvakten och
erhöll vid rikets delning efter konungens död
(323 f. Kr.) ståthållareskapet i Atropatene
l. Lill-Medien (se Medien), der han sträfvade
att åt sig grundlägga ett oberoende välde. Han
var hufvudanstiftare af den sammansvärjning,
som medförde Perdikkas’ död och var efter denne
en tid erkänd såsom riksföreståndare vid sidan af
Arrhidaios. I förening med Antigonos bekrigade han
Evmenes, men blef efter dennes död (315 f. Kr.) sjelf
försåtligt tillfångatagen och dödad af Antigonos. –
2. P., Agenors son, ofta förblandad med den förre,
åtföljde Alexander på fälttåget till Indien, der
han qvarlemnades såsom ståthållare. Sedermera
(316 f. Kr.) erhöll han med Antigonos’ bistånd för
någon tid herraväldet i Babylon. Han trädde äfven
i förbindelse med Demetrios Poliorketes, Antigonos’
son, och stupade i slaget vid Gassa mot Ptolemaeos
(312 f. Kr.). A. M. A.

Pithou, Pierre, fransk författare, vanligen kallad
Petrus Pithoeus, föddes i Troyes 1539, studerade
juridik i Paris och Bourges, slog sig 1560 ned
i Paris såsom advokat, var för sina reformerta
tänkesätt i fara Bartolomeinatten (1572),
utnämndes af Henrik IV, hvars exempel han följt i
att afsvärja protestantismen, till generalprokurator
vid Parisparlamentet och fann döden – flyende för en
epidemi i Paris – i Nogent på sin 58:de födelsedag,
d. 1 Nov. 1596. P. var för Frankrikes vetenskapliga
och politiska utveckling af stor betydelse. Han utgaf
en massa gamla urkunder och diplom samt utvecklade en
storartad författareverksamhet, hvars frukter samlades
i Paris 1609 under titeln Pithoei opera sacra,
juridica, historica et miscellanea.
Såsom jurist stod
han vid sin berömde vän Cujacius’ sida i samtidens
aktning; hans studier omfattade såväl romersk som
gammalgermansk rätt (han utgaf vestgoternas lagar
1579) och särskildt kyrkorätt, på hvilket område
hans Traité des libertés de l’église gallicane är ett
klassiskt arbete. P. var en af hufvudförfattarna i
»La satire ménippée».

Pitiscus, Bartholomaeus, tysk matematiker, f. i
Schlesien 1561, d. 1613 såsom öfverhofpredikant hos
kurfursten af Pfalz, är företrädesvis känd genom de
af honom utarbetade trigonometriska tabellerna. Så
uträknade han en särskild Canon triangulorum
emendatissimus
(1612) med de trigonometriska
funktionerna bestämda för hvar tionde (delvis
för hvarje) sekund samt afslutade och utgaf
Rhaeticus’ Thesaurus mathematicus, der sinus voro
uträknade med ända till 15 decimaler. Dermed voro
de trigonometriska tabellerna bragta till så stor
fulländning, som öfver hufvud före logaritmernas
uppfinnande var möjligt. P. författade äfven en
Trigonometria sive de dimensione triangulorum
libri V
(1600; i utdrag utgifven redan 1595),
den första fullständiga lärobok i plan och sferisk
trigonometri, samt åtskilliga teologiska arbeten.
G. E.

Pitman, Isaac (efter P:s egen stafning Eizak),
jämte Alex. Ellis (se d. o.) upphofsman till det ännu
pågående reformarbetet för en fonetisk stafning af
engelska språket, stenograf, föddes 1813 i Trowbridge
(i Wiltshire, s. ö. om Bath) och förestår sedan
1839 ett af honom stiftadt Phonetic institute med
skola i Bath. Han utgaf sitt grundläggande arbete
A manual of phonography or writing by sound 1840
(10:de uppl. 1860), stiftade »Phonetic society»
1843 och har dessutom utgifvit »Phonetic journal»,
en bibelupplaga samt en stor mängd skolböcker för
den första undervisningen i fonetiskt tryck. Se
vidare Fonetiska bokstäfver och Fonografi.
H. A.

Pitoni, Giuseppe Ottavio, kontrapunktist af romerska
skolan, f. 1657, d. 1743, blef kapellmästare vid San
Marco i Rom 1677, derjämte äfven vid Lateranen 1708,
Peterskyrkan 1719 o. s. v. Liksom alla mästare af den
romerska skolan odlade P. i synnerhet den mångstämmiga
satsen. Han skref bl. a. en mängd tolfstämmiga och
sextonstämmiga mässor och psalmer, ja flere för 24
och 36 stämmor, samt påbörjade före sin död en mässa
för ända till 48 stämmor. Bland hans många manuskript
märkes ett sextonstämmigt Dixit, som årligen uppföres
i Peterskyrkan under påskveckan. Ett värdefullt
källverk är hans manuskript Notizie dei maestri di
cappella . . . 1500–1700.
Tryckt är af honom mycket
litet: en bok motetter (1697) samt i nyare tid en del
stycken i Proskes »Musica divina». A. L.

Pitotska röret [pitåska]: ett instrument, som tjenar
till uppmätning af ett rinnande vattens hastighet,
består af ett i båda ändarna öppet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free