- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1349-1350

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pizarro ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos menniskan och de flesta däggdjur (se Placentalia)
förenar ägget (fostret) med uterus (modern) och
förmedlar det förras näring från den senare. Då ett
befruktadt ägg från ovariet inkommer i den till dess
mottagande förberedda lifmodern, omslutes det snart
af hinnor (deciduae), utväxta från det ställe af
uterusvaggen, mot hvilket ägget lägger sig. Nu uppstår
å båda sidor en stark produktiv verksamhet. Äggets
ursprungligen släta hölje (chorion) utvecklar hastigt
på sin yta en mängd vårtlika utväxter (fransar,
villi), hvilka synnerligen på den mot uterusvaggen
vettande delen tilltaga i storlek och rikt
förgrenas. Samtidigt ökas äfven proportionelt massan
af motsvarande uterusvägg med deciduabeläggning,
och dessa delar skjuta in mellan hvarandra, tills det
hela hos menniskan bildar en i midten 2–3 cm. tjock,
mot kanterna tunnare, svampig kaka (»moderkakan»),
af ända till 20 cm. diameter. Svampens hufvudmassa
är blodkärl, på hvardera sidan utvecklade i olika
riktning. På båda hållen utväxa de till mångdubblad
storlek. Men då de i chorionvilli småningom
uppkommande embryonala kärlen utväxa i tallösa slingor
af fina kapillärer, omgifna af tutformiga, grenade,
tunna bindväfshylsor, ombildas de i uterus (decidua)
förut befintliga regelbundet trinda småkarlen till
stora tunnväggiga hålor (sinus). I dessa sticka nu
villi in, i det de skjuta väggarna för sig; och man
kan säga, att de sålunda komma att ligga badande i
deciduahålornas blod. Detta förhållande är af stor
betydelse. I fransarnas kärl cirkulerar nämligen i
oafbruten ström fost-rets genom nafvelsträngskärlen
till- och afflytande blod. Medelst difiusion
genom de tunna mellanväggarna i placenta-sinus
upptager det näringsämnen från och afgifver det
förstöringsprodukter till det i dessa likaledes
ständigt ombytta moderblodet. Der finnes således ett
materielt samband mellan foster och moder, dock utan
att den enas blod i substans öfvergår i den andras;
der äro källan för fostrets näring och en vigtig utväg
för dess blods reningsprocess. Vid födelsen (partus)
ändras förhållandet; sambandet upphäfves med ens,
i det att, då fostret afgått, den numera obehöfliga
placentan aflossas och uttömmes. Dervid uppstår ur
de slitna kärlen en större eller mindre blödning,
hvilken dock i regeln sjelfmant tämligen snart hämmas
genom den tömda lifmoderns sammandragningar. Jfr
Lifmoder. – 2. Bot., fröfäste (se d. o.).
G. v. D.

Placentalia, däggdjur med moderkaka, utgöra den
förra underklassen bland däggdjuren och äro högre
utvecklade än de moderkaka saknande (Implacentalia;
se d. o.) inom denna klass. Fostret är förenadt
med moderdjuret medelst en moderkaka (placenta;
se d. o.) och hemtar genom densamma sin näring ur
moderdjurets kropp. Ungarna komma till verlden i
ett vida mera utveckladt tillstånd än hos de flesta
implacentalierna. Stora hjernan är mera utvecklad än
hos dessa, lemnar aldrig mellanhjernan blottad och
har alltid sina båda hemisferer förenade medelst en
väl utvecklad hjernvalk. Lilla hjernans sidodelar
äro större och
mellersta delen mindre än hos
implacentalierna. Pungben finnas aldrig, och spenarna
äro blottade. Till denna underklass höra de allra
flesta bland däggdjuren, nämligen icke färre än 17
bland de 19 ordningar, i hvilka H. Milne Edwards
och W. Lilljeborg för ej länge sedan indelat dem. De
äro: tvåhändta (Bimana), fyrhändta (Quadrumana),
fladdermöss (Chiroptera), insektätare (Insectivora),
gnagare (Glires), rofdjur (Ferae), själdjur
(Pinnipedia), snabeldjur (Proboscidea), platthofvar
(Lamnunguia), hofdjur (Perissodactyla), svindjur
(Belluae), kameldjur (Tylopoda),
dvärgmyskdjur (Traguli), boskapsdjur (Pecora), tandfattiga
(Bruta), sirendjur (Sirenia) och hvaldjur (Cete).
C. R. S.

Placentia. 1. Se Piacenza. –
2. [Eng. utt. plässe’nsjiä] Hamn på vestra kusten af
halfön Avalon på Newfoundland, genom telegrafkabel
förenad med franska ön S:t Pierre. P. var förr
hufvudort för de franska nybyggena på ön.

Placera (Fr. placer), sätta, ställa, lägga, förlägga
på en viss plats; anvisa plats; anbringa; insätta
(pengar) mot ränta eller i ett företag; skaffa
tjenstebefattning eller bergning åt någon.

Placet (Lat., »det behagar»), ett af regeringen
gifvet godkännande. – Placet l. placetum regium
(»kunglig stadfästelse»), den verldsliga styrelsens
stadfästelse eller gillande af en kyrklig förordning,
är i de katolska landen en af de s. k. jura circa
sacra
(se Jura). Det af Gregorius VII grundlagda
papalsystemet ville icke tillerkänna den verldsliga
öfverheten någon sådan rättighet, hvilken för den
katolska högkyrkligheten naturligtvis alltid är
ett oting. Redan under medeltiden utöfvades likväl
denna rättighet, t. ex. i Nederländerna, Spanien
och Frankrike. Genom reformationens inflytelse på
åskådningen äfven i de katolska landen gjorde sig
rättigheten till placet alltmera gällande, ehuru
under ständig strid med romerska kurian, hvilken på
vatikankonciliet 1870 frånkände staterna en dylik
rätt. Flere stater hafva sjelfmant afstått från
densamma eller modifierat den, emedan numera några
svårare öfvergrepp från kyrkans sida ej äro att
befara. Så är t. ex. förhållandet med Preussen,
Österrike, Baden och Würtemberg, under det att
t. ex. Frankrike har bibehållit det gamla bruket.
J. P.

Placidia, dotter af Theodosius den store och
hans andra maka, Galla, blef tillfångatagen af
vestgoterna och sedermera, år 414 e. Kr., förmäld
med deras konung Ataulf. Någon tid efter dennes
mord (415) blef hon utvexlad och sedan af sin
broder Honorius gifven till äkta åt hans tappre
general Constantius, hvilken till belöning för sina
tjenster upphöjdes till medregent. Constantius
blef dock ej länge vid lif, och Placidia begaf sig
derefter till Konstantinopel, men återkom 425 till
Ravenna, för att styra Vestromerska riket under
sin och Constantius’ son kejsar Valentinianus III:s
minderårighet. Äfven sedan sonen blifvit myndig,
bibehöll hans kraftfulla och hersklystna moder det
afgörande inflytandet på regeringsärendena till sin
död (450). R. Tdh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free