- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1351-1352

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pizarro ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Plackning (T. plackwerk, Fr. placage), befästningsk.,
ett enkelt sätt att bekläda ett bröstvärn eller
annan jordsluttning, hvarigenom denna kan erhålla
en lutning af 3 : 1. Då vallen, hårdt tillstampad,
vuxit omkr. 0,3 m., utbredes ofvanpå densamma längs
sluttningens kant ett tunt lager af ris, halm, torf
l. dyl., som lägges så långt ut, att vallsidan får
sin behöriga lutning. Derofvanpå stampas jord till
0,3 m. tjocklek, hvarpå åter utbredes ett lager af
ris l. dyl., o. s. v. tills vallen nått erforderlig
höjd, då sluttningen tillklappas och afjämnas med
spaden. Om jorden under tillstampningen begjutes med
vatten, får plackningen en större fasthet. O. A. B.

Plafond [-få’ngd, franskt utt. -få’ng], Fr. (af plat,
flat, platt, och fond, botten), platt innantak
i motsats till hvalfvet; innantak i allmänhet. I
svenskan begagnas ordet företrädesvis om sådana
tak, som äro på ett eller annat sätt konstnärligt
utstyrda. Öfvergången från det vågräta taket till
de lodräta väggarna förmedlas vanligen genom ett
listverk (taklist), stundom genom en half båge, då
hela innantaket säges bilda ett spegelhvalf. Antikens
och jämväl medeltidens byggnadskonst utgick vid
anordningen af plafonden från den till grund
liggande konstruktionen och sökte att framhålla
denna. Taket indelades genom de parallella
takbjelkarna i aflånga fält eller banor, som hvar
för sig erhöllo en sjelfständig dekoration, eller
ock korsade bjelkarna hvarandra, hvarigenom smärre,
i allmänhet qvadratiska fält uppkommo. Renaissancen
upptog med en viss förkärlek det senare motivet,
men dolde konstruktionen genom ett panelverk, hvarå
smärre fält sedermera anordnades genom påspikade
ribbor eller målning. Stor frihet rådde härvid i fråga
om fältens form och storlek. De äro än fyrkantiga,
än tre-, sex-, åttahörniga o. s. v. Regeln är, att
hela plafondytan täckes med ett likformigt utbredt
geometriskt upprepningsmönster. Dekorationen
går ut på att framhålla ramverket i motsats
till fyllningarna. Efter hand framträder en viss
benägenhet att framhålla midtfältet, som omgifves med
en särskild, starkare ram, ofta prydd med konsoler
och nedhängande tappar. Detta fält bildar en lämplig
plats för målning, och under det följande årh. vidgas
midtfältet alltmer, tills plafonden slutligen bildar
en enda, likformigt behandlad yta. Orneringen utgår
dock alltid från en vare sig särskildt markerad
eller endast tänkt medelpunkt. Detta system har
sedermera bibehållit sig såsom det förherskande. –
I Sverige hafva Gripsholms och Kalmar slott att
uppvisa präktiga plafonder från 1500-talet, några
ännu af medeltidens typ. Från 1600- och 1700-talet
har ett stort antal ganska ståtliga plafonder
bibehållit sig, så i Drottningholms och Stockholms
slott, i Riddarhuset och Öfverståthållarehuset i
Stockholm samt å Skokloster, Grönsö m. fl. herresäten.
Upk.

Plafondmålning [-få’ngd-], målning som pryder
en plafond. Efter föredömet af de store
renaissancemästarna, särskildt Correggio, blef
det mot slutet af 1500-talet och under de följande
årh. vanligt att å plafonder anbringa perspektiviska
målningar. Menniskofigurer och andra föremål
tecknades dervid så, som de skulle te sig för
åskådaren, i fall han från sin plats på golfvet
i rummets midt i verkligheten skulle se dem uppe i
höjden (»grodperspektiv»). Medan i äldre takmålningar,
t. ex. i Michelangelos fresker i Sixtinska kapellet,
figurernas hufvudriktning är parallel med golfytan,
bildar den i dessa senare så att säga rät vinkel
mot denna. Ett vanligt motiv är sålunda att i
plafondens ytterkanter måla en perspektiviskt
ställd balustrad, hvilken tyckes fortsätta väggarnas
lodräta linier, att kring denna balustrad gruppera
menniskor, djur och växter samt låta det öppna
midtpartiet, som återgifver den fria rymden,
upptagas af allegoriska, mytologiska eller religiösa
scener. Exempel i Sverige erbjuda Ehrenstrahls
stora plafond i Riddarhuset samt plafonden å
Drottningholm af fransmannen Chauveau (1699).
Upk.

Plagalisk (af Grek. plagios, sned, åt sidan),
benämning på de fyra nya kyrkotonarter (se d. o.),
som på Gregorius den stores tid tillades såsom
under- eller sidoordnade de fyra äldre, »autentiska»
tonarterna. De hade samma intervall och sluttoner
som dessa, men oktavomfånget var förskjutet en
qvart lägre. Då sålunda en autentisk dorisk melodi
rörde sig inom omfånget d–d1, så rörde sig en
motsvarande plagalisk (»hypodorisk») i omfånget A–a,
dock fortfarande med d såsom finalton. När i 16:de
årh. två nya autentiska tonarter tillades (på c och
a), fingo äfven dessa sina plagaliska motstycken
(på g och e), så att hela antalet kyrkotonarter
blef 12. – Om plagalisk kadens se Kadens.
A. L.

1. Plagemann, Karl Johan Fredrik, farmacevt,
tekniker, föddes d. 3 Maj 1779 i Stockholm, der
hans fader, bördig från Mecklenburg, var rektor vid
tyska nationallyceum. Efter aflagd apotekareexamen
innehade P. 1803–12 apoteket i Södertelge, hvarmed
han förenade en fabrik för kemiska preparat. 1812
flyttade han denna till Bergsunds bruks egor i
Stockholm samt verkade under de närmast följande
åren, och sedan han i Upsala aflagt studentexamen,
dels såsom biträde vid föreläsningar, som höllos
af Berzelius och Sefström, dels såsom sjelfständig
föreläsare i experimentalkemi och farmaci. 1817
öppnade han med vederbörligt tillstånd ett för öfre
Norrmalm afsedt apotek, »Nordstjernan», kalladt
instruktionsapotek, emedan P. ålades att vid detsamma,
då han derom anlitades, meddela farmacie studerande
nödig praktisk undervisning. 1826 förordnades han till
ständig examinator i provisors- och apotekareexamina,
erhöll 1831 assessors n. h. o. v. samt blef 1832
ledamot af det efemera »Linnéska samfundet». Efter
att 1831 hafva bortarrenderat sitt apotek mottog
han 1833 af »Norrlands välgörare», grosshandlaren
K. F. Liljevalch i Stockholm, uppdrag att i Skellefteå
anlägga en kemisk-teknisk fabrik för tillgodogörande
af grankåda, hvarefter han i flere år, på uppdrag af
regeringen, meddelade allmogen i Norrland och Dalarna
undervisning i tillverkning af bl. a. pottaska. Också
utfördes 1834–40 från de norra provinserna denna vara
till ett värde af 534,547

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free