- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1367-1368

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Platen, Baltzar Bogislaus von - 3. Platen, Baltzar Julius Ernst von - Platen-Hallermünde (P.-Hallermund), August von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillkomst P. eger en framstående del:
anläggandet af Motala mekaniska verkstad samt det
s. k. centralförsvaret, som i så väsentlig grad
sammanhänger med frågan om kanalförbindelser och ny
skärgårdsflotta. Äfven i en annan märklig militärfråga
från denna tid ingrep P. mäktigt. Det förslag till »en
allmän nationalarmering», som af P. i memorialform
ingafs till 1809 års konstitutionsutskott och med
dess tillstyrkande fick åtfölja förslaget till
ny regeringsform, föranledde visserligen ej för
tillfället någon påföljd, men måste betraktas såsom
fröet till den vid 1812 års riksdag beslutade allmänna
beväringen. – I de planer till förening med Norge,
som vid revolutionens tidpunkt spelade en så vigtig
rol, var P. tidigt invigd och omfattade dem, såväl
som Kristian Augusts val till kronprins, med vanlig
ifver. Han var ock sjelf dervid betrodd med utförandet
af åtskilliga ytterst grannlaga underhandlingar samt
kom dervid i nära och förtrolig beröring med flere
af de ledande männen i Norge. Efter Karl Augusts
plötsliga död (1810) blef ock P. inför den nyvalde
Karl Johan föreningstankens kraftige förespråkare; och
när slutligen vapenmakt ställt planens realiserande
i utsigt, valdes (1814) P. med allt skäl till en af
de svenska kommissarier, hvilkas arbeten åvägabragte
Sveriges och Norges förening. Derpå följde såsom ett
erkännande från regeringens sida vice amiralsfullmakt
(1814) och grefve värdighet (1815). År 1827 utnämndes
P. till riksståthållare i Norge. Att han under den
tillfälliga upphetsning och retlighet, som bemäktigat
sig norrmännens sinnen, ej rönte det erkännande
från norsk sida, hvartill han såsom »Norges äldste
vän» bort vara berättigad, grämde honom nog djupt,
men ändrade ej hans sant nationella sinnelag. I
Kristiania ändades d. 6 Dec. 1829 hans verksamma
lif, och Norges jord medföljde hans kista till den
grafplats han sjelf åt sig utvalt i närheten af
Motala, tätt invid sjelfva kanalbanken. – P. var en
utpräglad karakter, full af kraft och handlingslust,
redbar och strängt oegennyttig, orädd och beslutsam,
men också något despotisk samt ganska ömtålig,
då det gällde något, som var honom dyrbart. Lynnet
brusade lätt upp, men var lika lätt lugnadt. Han
var bl. a. hedersled. af Landtbruksakad. (1812),
ledamot af Vet. akad. (1815) och hedersledamot af
Krigsvet. akad. (1816). Sv. akad. lät 1886 prägla en
minnespenning öfver P., och L. De Geer författade
öfver honom en minnesteckning, som är intagen i
»Sv. akad:s handlingar ifrån år 1886», del. I. (1887).
J. H.

3. Platen, Baltzar Julius Ernst von, grefve,
sjömilitär, statsman, diplomat, den föregåendes
son, föddes på Frugården i Vestergötland d. 16
April 1804. Sedan han under flerårig tjenst på ett
svenskt handelsfartyg inhemtat de första grunderna
af sjömansyrket, inskrefs han vid 17 års ålder vid
flottan och utbildade sig sedermera under ytterligare
fyra års sjöresor dels med svenska kofferdimän, dels
i engelsk örlogstjenst. Efter hemkomsten anställdes
han såsom adjutant först hos sin fader och derefter
vid flottans
generaladjutants-expedition samt befordrades 1830 till premierlöjtnant. Men
dermed voro ock hans befordringar på denna bana slut,
ty i sammanhang med det bekanta von schantz’ska målet
tog han (1838) afsked ur krigstjensten. Derefter
dels egnade han sig åt vården af sina vidlyftiga
enskilda affärer, dels deltog han, särskildt vid 1840
års riksdag, såsom »liberal» och oppositionsman i det
offentliga lifvet, hvarvid han, då tillfälle gafs,
upptog till försvar och vidare utveckling sin faders
planer i fråga om sjöförsvaret. Tillfälle att mera
direkt verka för dessa erbjöds, då han (April 1849)
kallades till sjöminister och i samband dermed
utnämndes till kommendör i flottan. Men hans vid
följande års riksdag framlagda, utförliga förslag
till flottans fullständiga ombildning – linieskeppens
slopande och den egentliga styrkans förläggande hos
skärgårdsflottan – väckte hos männen af facket en
storm af ovilja och förmådde ej häller tillvinna sig
riksdagens bifall, hvarför P. (Jan. 1852) afgick från
sin statsrådsplats. Efter att Okt. 1857–Aug. 1861
hafva verkat såsom svensk-norskt sändebud i London
utnämndes han i Juli 1862 å nyo till sjöminister och
i samband dermed till konteramiral och genomförde
då äfven (k. brefvet d. 10 Juli 1866) flottans
delning och skärgårdsartilleriets inrättande. Det
sega, motstånd hans planer rönte och jämväl de
svårigheter, som mötte materials anskaffande i en tid,
då på detta område nya uppfinningar snart sagdt hörde
till ordningen för dagen, verkade dock nedslående
och förmådde honom att i Juni 1868 åter afgå från sin
plats. För att hjelpa regeringen ur svårigheten att
fylla den plats, som genom utrikesministern grefve
Wachtmeisters plötsliga död blifvit ledig, ingick
P. i Nov. 1871 å nyo i regeringen. Tronskiftet år
1872 och vissheten att konung Oskar II:s uppfattning
af flottans uppgift skulle snarligen besegla den
nybildade skärgårdsflottans öde förmådde P. att
redan i Dec. 1872, några månader efter Karl XV:s död,
åter lemna rådskammaren. Krafterna började ock svika
och manade snart till återgång ur det offentliga
lifvet. 1873 afsade P. sig sin plats i riksdagens
Första kammare, dit han 1866 invalts af Upsala läns
landsting, och slöt i Stockholm d. 20 Mars 1875
sin verksamma lefnad. Hans gifte (1832) med den rike
grefve Karl de Geers enda barn (Charlotte, död 1888)
hade satt honom i tillfälle att utöfva ett ädelt
mecenatskap och en omfattande välgörenhet. Yttre
utmärkelser kommo honom i rikt mått till del. Här må
nämnas, att han blef ledamot af Landtbruksakademien
1843 (hedersled. 1852), af Krigsvet. akad. 1849,
hedersled, af Örlogsmannasällsk. s. å.,
led. af Vetenskapsakad, 1854 samt hedersled.
af Vet. societeten i Upsala och Akad. f. de fria
konsterna 1856, och att han 1860 kreerades till
juris hedersdoktor i Oxford. P:s af trycket utgifna
skrifter i frågan om sjöförsvarets ordnande, nämligen
Underdånigste rapport etc. (1851) och Grunder för
ombildning af Sveriges sjöförsvar
(1865), föranledde
en mängd följdskrifter. J. H.

Platen-Hallermünde (P.-Hallermund), August von,
grefve, tysk skald, föddes i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free