Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platina (Sp., dimin. af plata, silfver), kem., metalliskt grundämne - Platinaklorid, kem., PtCl4, erhålles, om platina löses i kungsvatten och lösningen afdunstas - Platinalegeringar. Platina legeras med de flesta metaller - Platinametaller. Platinan åtföljes i naturen af fem andra, med platinan beslägtade metaller - Platina-salmiak. Se Platina - Platinasvamp. Se Platina - Platinera. Se Galvanoplastik - Platitude, Fr., platthet; smaklöshet, om tröga själsgåfvor vittnande yttrande; innehållslös anmärkning - Plato, astron., ett af de större och mest anmärkningsvärda bland de ringformiga månbergen - Platon (Lat. Plato), en af det gamla Greklands yppersta tänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har till egentlig vigt 21,5. Den är alldeles
oföränderlig i luft, både vid vanlig temperatur och
i glödgning, samt ytterst svårsmält, men smälter dock
för knallgaslågan. Den angripes af inga andra syror
än kungsvatten; deremot anfrätes den af smältande
alkalier, nitrat och cyankalium. Den förenas
direkt med svafvel och med kisel, om den glödgas
med en blandning af kol och kiselsyra, amalgameras
icke med qvicksilfver, men legeras lätt med bly,
silfver och de flesta metaller. Glödgas platina
i sotande lågor, blir den matt och skör. Platinans
stora beständighet mot syror och dess eldfasthet göra
den till ett oersättligt material för tillverkning
af kemiska apparater, deglar, skålar o. d. samt af
platina-retortrar, som erfordras för koncentrering
af svafvelsyra. Platina har egenskapen att på ytan
förtäta gaser, och denna egenskap blir mer utpräglad i
den mån metallen är porös. Fint fördelad platina, som
erhålles vid glödgning af ammoniumplatinaklorid, eller
s. k. platinasvamp, antänder i luften utströmmande
vätgas och nyttjades derför en tid till s. k. kemiska
elddon (se Elddon). I Ryssland har man af platina
präglat mynt. Platinans pris är ganska högt, omkr. 700
kr. per kg. I kemiskt afseende är platinan en två- och
fyra-atomig metall med atomvigten 194,5, som tecknas
Pt. Till sina kemiska förhållanden är platinan ganska
negativ. Den ger med de vanligare syresyrorna icke
några karakteristiska salter. Dess halogenföreningar
gifva med vätesyror sura föreningar, som förhålla
sig som verkliga syror. Platinakloridklorväte,
Pt Cl4, 2 HCl, är en tvåbasisk syra, som med de
flesta metalloxider gifver salter af formeln Pt Cl4,
2 MCI, om M betyder en eqvivalent metall. Af dessa
salter äro ammonium- och kaliumsalterna svårlösliga,
kristalliniska fällningar. Ammoniumsaltet, Pt Cl4,
2 H4 NCl, kallas platina-salmiak. Platinacyanur, Pt
(CN)2, gifver med cyankalium och andra cyanmetaller
dubbelsalter, som utmärkas genom stor beständighet
och kristallisationsförmåga. Salterna äro i optiskt
hänseende af stort intresse, enär de hafva ofta
nog olika färg på olika ytor. Magnesiumsaltet är
t. ex. i genomfallande ljus körsbärsrödt, men på vissa
ytor metalliskt grönt och violett. Platinaklorur,
Pt Cl2, är ett olivgrönt pulver, som användes
till platinering af glas och porslin. I hög
grad märkvärdiga äro de s. k. ammoniakaliska
platinaföreningarna. Platinakloruren gifver t. ex. med
ammoniak en i färglösa prismer kristalliserande
klorid, Pt (NH3)4 Cla. som är mycket beständig,
och i hvilken hvarken platina eller ammoniak kan
på vanligt sätt med reaktionsmedel upptäckas. Af
denna klorid kan man erhålla hydratet Pt (NH3)4
(OH)2, som är en kraftig bas, ungefär som ett
alkali. Många andra platinabaser an den nämnda
äro kända. P. T. C.
Platinaklorid, kem., Pt Cl4,
erhålles, om platina löses i kungsvatten och
lösningen afdunstas. Platinakloriden bildar en
rödbrun saltmassa, som lätt löses i vatten. Dess
lösning, som har mörkt brunröd färg, användes som
reaktionsmedel för upptäckande af kalium- eller
ammoniumsalter, med hvilka den gifver gula
kristalliniska fällningar af kalium-
och ammonium-platinaklorid.
P. T. C.
Platmalegeringar. Platina legeras med de flesta
metaller. Iridiumplatina med 20 proc. iridiumhalt
angripes icke ens af kungsvatten och användes
derför till kemiska apparater, normalmått och
normalvigter. Platinans kopparlegering är guldgul
och mycket varaktig. Blandningar af platina
och stål äro mycket tjenliga till speglar.
P. T. C.
Platinametaller. Platinan åtföljes i naturen af
fem andra, med platinan beslägtade metaller,
hvilka jämte platinan kallas platinametaller,
nämligen rutenium, rodium och palladium, med
atomvigterna 104–106, osmium och iridium med
atomvigterna 191–193. Alla dessa metaller
äro mer eller mindre ädla och svårsmälta,
P. T. C.
Platina-salmiak. Se Platina.
Platinasvamp. Se Platina.
Platinera. Se Galvanoplastik.
Platitude [-tyd], Fr., platthet; smaklöst, om
tröga själsgåfvor vittnande yttrande; innehållslös
anmärkning.
Plato, astron., ett af de större och mest
anmärkningsvärda bland de ringformiga månbergen,
beläget ej långt från månens nordpol (se fig. 2
i art. Månen). Vissa ljusglimtar, som första
gången 1725 iakttogos af Bianchini och sedermera
några gånger visat sig i den inre, ännu mörka
fördjupningen i bergets midt, då detsamma vid
första qvarteret nås af ljusgränsen, hafva i
äldre tider ansetts vara orsakade af vulkaniska
utbrott. I senare tid har det dock påvisats, att
fenomenet orsakas af remnor i bergväggen, hvarigenom
solljuset i en viss riktning förmår framtränga.
E. J.
Platon (Lat. Plato), en af det gamla Greklands
yppersta tänkare, föddes i Athen år 429 f. Kr. af en
förnäm familj och uppfostrades till statsman. (Han
hette egentligen Aristokles, och namnet P. – af
Grek. platys, »bred» – skall han hafva fått af
Sokrates antingen för sin kroppsbyggnad eller för
sitt breda framställningssätt.) I sin ungdom egnade
han sig jämväl åt diktkonsten, men lär sedermera,
efter bekantskapen med Sokrates, hafva uppbränt sina
dikter. Äfven från statsmannabanan afhölls han,
af misströstan om möjligheten att under dåvarande
förhållanden kunna på den vägen uträtta något till
verkligt gagn för sitt fädernesland. Uppfostran och
lifvets stundom bittra erfarenhet hade lärt honom
inse den rådande demokratiska författningens fel och
brister. Men jämväl aristokratien under de trettio
tyrannernas välde var föga egnad att tilltala den
ideelt anlagde unge mannen. Under intrycket af dessa
bedröfliga omständigheter synes den åsigt hos honom
småningom mognat, att endast en radikal omhvälfning af
bestående samhällsförhållanden kunde rädda de grekiska
staterna från undergång: väldet skulle gifvas åt en
bildningens och dygdens, icke bördens aristokrati. Vid
omkr tjugu års ålder blef han, redan då förtrogen
med den äldre grekiska filosofiens läror, i hvilka
pythagorén Kratylos skall hafva varit hans lärare,
bekant med Sokrates, hvars personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
