- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1383-1384

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Platting, sjöv., ett slags platt tågvirke - Plattmaskar, Plathelminthes (Platyhelminthes), Platodes, zool. - Plattner, Karl Friedrich - Plattormarna. Se Hafsormarna - Plattsburgh, stor by i nord-amerikanska staten New York - Plattstjertarna. Se Hafsormarna - Plattyska, lågtyska l. neder-sachsiska (T. plattdeutsch l. niederdeutsch) kallas, i motsats till högtyska, det i en mångfald af dialekter utpräglade folkspråk, som talas allmänt i nordtyska låglandet, från Rhen till Kurisches haff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

garn och efter garnens antal benämnes 5-garns,
7-garns- o. s. v. platting. Platting nyttjas för
att kläda och skydda tåg, som äro utsatta för
nötning. Äfven finnes fyrkantig platting, som,
förfärdigad af lårding eller bomullsgarn, nyttjas
som packning å maskiner m. m. R. N.

Plattmaskar, Plathelminthes (Platyhelminthes),
Platodes, zool., utgöra en särskild klass bland
maskarna (Vermes), hafva en platt, mer eller mindre
långsträckt kropp af lägre organisation samt äro ofta
å hufvudet beväpnade med sugskålar eller sugvårtor
och hakar. De indelas i Cestodes, »bandmaskar»,
Trematodes, »sugmaskar», och Turbellaria,
»hvirfvelmaskar». Många af dem lefva inom andra högre
djurs inelfvor och kallas derför intestinalmaskar.
O. T. S.

Plattner, Karl Friedrich, tysk metallurg,
f. 1800, d. 1858 såsom professor i hyttkonst och
blåsrörsproberkonst vid bergsakademien i Freiberg,
inlade mycken förtjenst om blåsrörsprobermetodens
utbildning. Sedan Gahn och Berzelius utbildat
blåsrörets användning för qvalitativ analys, var det
egentligen en studiekamrat till P., Eduard Harkort,
som fann dess brukbarhet för qvantitativa bestämningar
(1827), men då denne 1830 utvandrade till Texas, vardt
P. den som fullföljde förfarandet. Näst P:s derom
handlande berömda verk Probirkunst mit dem löthrohr
(1835; 4:de uppl. 1865) är hans vigtigaste arbete Die
metallurgischen röstprozesse theoretisch betrachtet

(1856).

Plattormarna. Se Hafsormarna.

Plattsburgh [-börrö’], stor by i nord-amerikanska
staten New York, vid floden Saranacs mynning
på vestra sidan af sjön Champlain. 5,245
innev. (1880). Tullstation. Utmärkt hamn. Liflig
industriel verksamhet. 1812, under kriget med England,
var orten hufvudqvarter för unionens armé på norra
gränsen, och i Sept. 1814 tillfångatogs der den
britiska flottiljen på sjön Champlain.

Plattstjertarna. Se Hafsormarna.

Plattyska, lågtyska l. neder-sachsiska
(T. plattdeutsch l. niederdeutsch) kallas, i
motsats till högtyska, det i en mångfald af dialekter
utpräglade folkspråk, som talas allmänt i nordtyska
låglandet, från Rhen till Kurisches haff. Inom detta
språks område falla Hannover, Oldenburg, städerna
Bremen, Hamburg och Lybeck, Holstein, Lauenburg,
Syd-Slesvig, Mecklenburg, Pommern, nordliga delen af
Ost-och Westpreussen samt af Posen, större delen af
Brandenburg och af prov. Sachsen, Harz, Braunschweig,
Lippe, Waldeck, Westfalen, Hessen-Nassau söderut
till Marburg samt Rhenprovinsen norr om Düsseldorf,
dessutom de östligaste delarna af Nederländerna
norr om Rhen. Namnet plattyska, det mest brukliga i
dagligt tal, uppkom vid midten af 1600-talet. Tidigare
kallades språket sachsiska (sassisch) alltifrån
reformationstiden; under medeltiden kallades det
vanligen tyska (dudesch). Af språkforskare användes
nu mest namnet lågtyska (niederdeutsch), ehuru detta
i vidsträcktare mening äfven innefattar nederländskan
(holländska och flamländska), hvilken också, såsom
en med sachsiskan eller plattyskan sidoordnad
lågtysk språkart, betecknas med namnet frankiska
(se d. o.) eller, nogare, lågfrankiska. Uttrycket
nedersachsiska vill man numera hälst taga i en
inskränktare betydelse, så att deri icke inbegripes
westfaliskan, som är i flere afseenden egendomlig,
icke häller de nederrhenska dialekterna i
nordvestra Rhenprovinsen och i holländska
Geldern. Plattyskan är i historisk utveckling
framgången ur fornsachsiskan (se d. o.). Från
högtyskan skiljer den sig väsentligen derigenom att
den icke deltagit i den senares andra ljudskridning
(se d. o., sp. 1544). Af denna orsak äro plattyskans
konsonanter väsentligen desamma som engelskans och
de skandinaviska språkens. Om alltså en tysk dialekt
har t, hvarest högtyskan har s (z). t. ex. dat, tal
i st. f. das, zahl, eller k, p, hvarest Högt. har
ch, ff, pf, så är dialekten plattysk. I synnerhet de
vestliga dialekterna uttala s skildt från ch i sch
(s-chön), och i allmänhet uttalas sp och st rent
(ej såsom i högtyskan schp och scht). I afseende
på vokalsystemet råder stor olikhet mellan de
lågtyska dialekterna, och dessa hafva härvidlag
intet för dem alla gemensamt skiljemärke från
högtyskan. Särskildt märkligt är. att i-omljud på
andra vokaler än gammalt kort a är mycket utbredt
i de östligare dialekterna, men aftager ju längre
man kommer åt vester ända till nederländskan, der
det enda spåret af sådant omljud är eu (ö) i en del
ord. Det nuvarande plattyska tungomålet har helt och
hållet karakteren af ett folkspråk. Det egnar sig
derför föga till uttrycksmedel för oratoriskt patos,
men gör sig väl gällande i ordspråksvändningar
o. dyl. samt icke minst i humor och skalkaktig
komik. Ända till reformationstiden var plattyskan
det allmänna skriftspråket i de land, hvarest den
talas. Men redan under medeltiden diktade skalder
af lågtyskt ursprung hällre på högtyska, hvadan
plattyskan blef i saknad af literär förädling och
hufvudsakligen fick göra tjenst i krönikor, lagböcker
och lärodikter. Bland rimkrönikorna framstår den
kölniska af Gottfr. Hagen (omkr. 1270), bland de
prosaiska Dethmars lybeckska och den magdeburgska
Schöffenchronik. Den vigtigaste lagsamlingen är
»Sachsenspiegel» (Der sassen speyghel), och bland de
vittra alstren märkas den från holländskan bearbetade
»Reineke de Vos» samt »Ulenspiegel». Sedan genom
Luther högtyskan fått rang af riksspråk, bortdog
den plattyska literaturen. Ett försök af Lauremberg
i fyra »Schertz gedichte» (1652) att åter bringa
den till heders blef alldeles utan efterföljd under
mer än ett århundrade. Den återuppväcktes först på
1790-talet genom J. H. Voss’ försök till idyller
på folkmålet och har sedan genom Klaus Groths
och framförallt Fritz Reuters diktning förvärfvat
vänner vida omkring. – Under den senare medeltiden,
då den politiska och kommersiella förbindelsen
mellan Sverige och Nord-Tyskland var så stark, vardt
plattyskan en flödande källa för svenska språkets
riktande medelst lån af ofta tvifvelaktigt värde,
och i sjelfva verket är en anmärkningsvärdt stor
del af vårt modersmåls ordförråd hemtad omedelbart
från detta språk. Plattyska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free