Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plattyska, lågtyska l. neder-sachsiska (T. plattdeutsch l. niederdeutsch) kallas, i motsats till högtyska, det i en mångfald af dialekter utpräglade folkspråk, som talas allmänt i nordtyska låglandet, från Rhen till Kurisches haff - Platycercus. Se Papegojor, sp. 715 - Platydactylus. Se Geckoödlorna - Platypoda. Se Bukfotingar - Platypus Herbst, zool., ett litet skalbaggeslägte - Platyrrhinæ. Se Apa, zool. - Platz, Laurentius - Platå (Fr. plateau, af plat, platt, flat), högt belägen och jämförelsevis flat jordsträcka - Plau, stad i Mecklenburg-Schwerin - Plaudite amici, Lat., »klappen i händerna (applåderen mig), mina vänner!» - Plauen, stad i konungariket Sachsen - Plausibel (af Lat. plausibilis, omtyckt, af plaudere, gifva bifallstecken medelst handklappningar), som synes förtjena bifall - Plautus, Titus Maccius, fornromersk lustspelsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lånord i svenskan träffas i mängd på nästan alla
kulturområden (med undantag af rättsväsendet),
mest bland yrkestermer, såsom handtverks-, handels-
och i all synnerhet sjömanstermer (som ofta orätt
härledas från holländskan), hvaremot bergsbrukets
termer af kända kulturhistoriska orsaker äro
hemtade från högtyskan, som också gifvit oss en del
jägaretermer. De plattyska munarterna hafva endast
i jämförelsevis obetydlig mån blifvit vetenskapligt
behandlade. Ett uppslag gafs dock redan 1800 genom
Kinderlings »Geschichte der niedersächsischen
oder sog. plattdeutschen sprache». Den enda
grammatiska framställning, som finnes öfver det äldre
literaturspråket i hela dess omfång, är A. Lübbens
»Mittelniederdeutsche grammatik nebst chrestomathie
und glossar» (1882), som dock i metodiskt afseende
är mindre tillfredsställande. I Nergers »Grammatik
des mecklenburgischen dialektes» (1869) behandlas
äfven det äldre literaturspråket. Vetenskapliga
framställningar af särskilda dialekter äro: af
Nörrenberg öfver de äldre nederrhenska dialekterna
(i Paul-Braunes »Beiträge», IX, 1883), af Jellinghaus
(»Westfälische grammatik», 1877) samt af Holthausen
(»Die soester mundart», 1886). Öfversigter af
samtliga lågtyska dialekter finnas för äldre tider
af Tümpel (i Paul-Braunes »Beiträge», VII, 1880),
för nyare tid af Jellinghaus (»Zur einteilung der
niederdeutschen mundarten», 1884). Ordböcker
af värde äro K. Schillers och A. Lübbens
»Mittelniederdeutsches wörterbuch» (behandlande
det äldre literaturspråket; 6 bd, 1872–81), vidare
»Versuch eines bremisch-niedersächsischen wörterbuchs»
(5 bd, 1767–1771; med ett 6:te band som tillägg
1869), Dähnerts »Plattdeutsches wörterbuch» (1781),
Schützes »Holsteinisches idiotikon» (1800–01),
Berghaus’ »Sprachschatz der sassen», behandlande
det nyare plattyska ordförrådet i hela dess omfång,
men icke nog kritiskt sofrad (ofullbordad; bd I–II
1880–83); slutligen nyare dialekt-ordböcker, såsom
öfver dialekten i och vid Göttingen af Schambach
(1858), öfver Altmarkdialekten af Danneil (1859),
öfver westfaliskan af Woeste (1882). Vigtiga bidrag
till kännedomen af äldre och yngre plattyska,
dess literatur och dialekter äro de af den 1875
stiftade Verein für niederdeutsche sprachforschung
utgifna skrifter, nämligen dels en »Jahrbuch»
(hittills utkommen i 13 arg.), dels ett månatligt
»Korrespondenzblatt», dels flere vigtiga äldre
literaturalster af större omfång särskildt utgifna.
Fr. Tamm.
Platycercus. Se Papegojor, sp. 715.
Platydactylus. Se Geckoödlorna.
Platypoda. Se Bukfotingar.
Platypus Herbst, zool., ett litet skalbagge-slägte
bland Curculionidae (Insecta, Coleoptera), som
står nära Bostrichus och är likasom detta ett djur,
som förtär barrträd. O. T. S.
Platyrrhlnas. Se Apa, zool.
Platz, Laurentius, målare, sannolikt holländare af
slägten van der Plaats, anställdes i Maj 1618 såsom
»konterfejare och målare» i konung Gustaf II Adolfs
tjenst och fortfor dermed till början af 1621. Enligt
räkenskaper utförde han bilder af Gustaf II Adolf, Karl IX,
enkedrottning Kristina, hertig Karl Filip m. fl., ett
par utsigter af Stockholm, miniatyrer på guldplåtar
o. s. v. Om något af dessa arbeten finnes qvar,
är obekant; man känner ej häller något om P:s
öden före eller efter hans vistelse i Sverige.
-rn.
Platå (Fr. plateau, af plat, platt, flat), högt
belägen och jämförelsevis flat jordsträcka;
högslätt; ett slags vid festliga måltider förr
(under 1700-talet) bruklig bordsprydnad, bestående
af en vanligen spegelbelagd upphöjning, å hvilken
porslinsbilder o. dyl. ställdes.
Plau, stad i Mecklenburg-Schwerin vid Eldes utlopp
ur Plau-sjön och jernvägen till Güstrow. 4,114
innv. (1880). Maskinverkstad, klädesfabrik. P. var
förr befäst.
Plaudite amici, Lat., »klappen i händerna (applåderen
mig), mina vänner!» Det förtäljes, att kejsar Augustus
på sin dödsbädd yttrat dessa ord, vanliga i slutet
af Plautus’ komedier.
Plauen, stad i konungariket Sachsen, landskapet
Voigtland, regeringsområdet Zwickau, vid Elster
och jernvägen mellan Leipzig och Eger. 42,848
innev. (1885). De förnämsta byggnaderna äro den vackra
gotiska Johanneskyrkan, rådhuset (från 1550) och det
högt belägna slottet, fordom residens för herrarna af
P. Af undervisningsanstalter finnas två gymnasier, ett
lärareseminarium, en handelsskola samt flere slöjd-
och ritskolor. P. är f. n. hufvudorten i Tyskland för
tillverkning af hvita bomullsväfnader, musslin, moll,
jaconets, batist och fasonerade tyger (gardiner),
jämte hvita broderier af alla slag. Derjämte finnas
färgerier, blekerier samt appreteringsanstarter, ett
bomulls-, kamgarns- och vigognespinneri, pappersbruk,
maskinverkstäder m. m.
Plausibel (af Lat. plausibilis, omtyckt,
af plaudere, gifva bifallstecken medelst
handklappningar), som synes förtjena bifall, skenbart
giltig; rimlig; antaglig vid första påseendet.
Plautus, Titus Maccius,
fornromersk lustspelsförfattare, f. i Sarsina,
i Umbrien, omkr. 254 f. Kr., vann anställning
vid en teater i Rom och inlät sig sedan i
handelsspekulationer, men misslyckades och blef
till följd deraf tvungen att söka förtjena sitt
uppehälle med arbete i en qvarn. Derunder började
han sammansätta skådespel och vann snart rykte
såsom författare af sådana. Död i Rom 184. Antalet
af P:s stycken synes hafva varit mycket stort,
ehuru ryktet något öfverdrifvit detsamma. Man har
uppgifvit ända till 130. Redan tidigt sökte kritiken
utmönstra åtskilliga såsom oäkta. Varro har såsom
otvivelaktigt äkta erkänt 21, till hvilkas antal efter
all sannolikhet samtliga 20 nu i behåll varande äro
att räkna. Bland dem må särskildt nämnas Aulularia
(Grytan), som innehåller en förträfflig teckning af en
girigbuk (med fördel tillgodogjord af Molière m. fl.);
Captivi (Fångarna), rikt på skönheter och komiska
situationer, tillika utmärkt af sedlig hållning och af
somliga räknadt för hans yppersta stycke; Mencechmi,
särskildt bekant för sina lustiga förvecklingar och
sin äkta komik;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
