- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1387-1388

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plautus, Titus Maccius, fornromersk lustspelsförfattare - Playfair, John - Playfair, Sir Lyon - Pleasure-yacht, Eng., »lustjakt». Se Yacht - Plebejer (Lat. plebeji), medlemmarna af den romerska plebs - Plebejisk, tillhörande plebejståndet - Plebiscit (Lat. plebiscitum) kallades i Rom ett beslut (Lat. scitum), fattadt af plebs (se Plebejer) å dess särskilda sammankomster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pseudulus, med rikt innehåll och förträffligt till
sin affattning; Epidicus, märkligt genom omvexling
och rikedom på lustiga scener; Miles gloriosus (Den
storskrytande soldaten), som med god färgläggning
och på ett qvickt sätt tecknar en skräflande
krigsman med hans omgifning; Rudens (Kabeln), mera
framstående genom enskilda scener af äkta komik än
genom anläggningen i dess helhet, samt Mostellaria
(Spöket), med förträfflig karaktersteckning och
god komposition. – P. hade visserligen ställt sig
på grekisk grund – Menander och ännu mera Filemon
samt äfven Difilos voro hans förebilder –, men han
förstod att ombilda de stycken, som han bearbetade,
på ett i viss mån sjelfständigt sätt och lämpa det
hela efter uppfattningen och förhållandena i de lägre
kretsarna af den romerska verlden, så att publiken
igenkände typer, situationer och språkbruk. Särskildt
var nämligen P. mästare i dialogen och behandlade
språket på ett öfverlägset sätt, tillgodogörande
sig dess hjelpmedel och utvecklande dess naturliga
uttryckskraft. Hans stycken äro derför af stor vigt
för kännedomen om det latinska språkets historia,
synnerligen med afseende å hvardagsuttrycken
och de lägre klassernas samtalsspråk. I metriskt
hänseende bildar P. en öfvergång mellan den äldre råa,
otympliga samt på accentuationen i viss mån byggda
saturniska versen och de efter qvantitetens lagar
inrättade grekiska versmåtten, hvilka han brukar, men
med stor frihet för att ej säga sjelfsvåld, t. ex. i
fråga om qvantitet, vokalsammanstötning m. m. – P:s
skådespel blefvo i Rom särdeles omtyckta och bibehöllo
sig länge i publikens gunst. Åtskilliga af dem
hafva äfven efterbildats af moderna komediförfattare
(Molière, Regnard, Holberg). De förtjena ock sitt
rykte genom sin i det hela nationella hållning,
sin kraftiga och effektfulla komik, sina väl
hållna intriger och sina träffande, ehuru ofta
något grofkorniga qvickheter. Texten var länge i
ett mindre godt skick. Största förtjensten om dess
återställande har Fr. Ritschl inlagt, hvilken jämte
kritisk-historisk belysning m. m. utgifvit en upplaga
af stor och allmänt erkänd betydelse (1848–54). Med
kritiken af P. hafva särskildt dansken I. L. Ussing
och norrmannen Sophus Bugge sysselsatt sig. Stycket
»Captivi» är till svenskan öfverflyttadt af J. G. Ek
(1853). R. Tdh.

Playfair [plefär], John, skotsk matematiker, f. 1748,
var först prest, blef sedan professor i matematik
(1785) och i fysik (1805) vid universitetet i
Edinburgh, der han afled 1819. Det mest bekanta af
hans arbeten är Illustrations of the Huttonian theory
of the earth
(1802; öfvers. på franska 1815), der
teorien för jordklotets bildning behandlas. Bland
hans öfriga skrifter må nämnas Dissertation on
the progress of mathematical and physical science
since the revival of learning in Europe
(supplement
till 4:de, 5:te och 6:te uppl. af »Encyclopaedia
britannica») och Elements of geometry (1795,
flere uppl.). Hans Works utgåfvos 1822 samlade i 4
band. G. E.

Playfair [plefär], Sir Lyon, engelsk vetenskapsman
och politiker, f, 1819 i Bengalen, studerade kemi
under Graham och Liebig; samt
har såsom kemist innehaft flere olika anställningar,
sist en professur i Edinburgh (1858–69). P. har
derjämte utöfvat maktpåliggande funktioner vid
verldsutställningarna i London 1851 och 1862, i Paris
1878 samt varit ledamot i flere komitéer, som haft
till uppgift undersökning af vigtiga tekniska och
andra frågor. Sedan 1868 har han med prononceradt
liberala åsigter varit medlem af underhuset, der
han 1880–83 fungerade såsom »chairman of ways and
means». 1873–74 var han chef för postväsendet i
Gladstones rekonstruerade ministèr och blef 1873
medlem af privy council. 1886 satt han i Gladstones
3:dje ministèr såsom »vice-president of the council»
(undervisningsminister).

Pleasure-yacht [plesjurjått], Eng., »lustjakt». Se
Yacht.

Plebejer (Lat. plebeji), medlemmarna af den
romerska plebs, d. v. s. den del af det forna Roms
befolkning, som stod utanför den så godt som slutna
kretsen af de gamla ätterna (patres l. patricii)
och ursprungligen blifvit med staten införlifvad
genom eröfring och invandring. Såväl de först sålunda
upptagne samhällsmedlemmarna som deras efterkommande
voro ett slags half borgare, som icke åtnjöto fulla
medborgerliga rättigheter och särskildt saknade rätt
att bekläda ämbeten. Efter konungamaktens fall sökte
plebejerna först att skydda sig mot patriciernas
förtryck och sedan att vinna likställighet med
dem. Ett kraftigt medel att värna och utvidga sina
rättigheter vunno de, då tribunmakten inrättades (494
f. Kr.). Decemvirallagstiftningen ordnade plebejernas
civilrättsliga ställning, och i politiskt hänseende
erkändes likställighetens princip genom den liciniska
lagen (367 f. Kr.), hvarefter plebejerna småningom
fingo lika rättigheter med patricierna i fråga om
beklädandet af de olika ämbetena. Folkförsamlingarnas
beslutande rätt ordnades genom flere lagar, senast
den hortensiska (286 f. Kr.). Efter hand blef
ståndsskilnaden sålunda i det hela utplånad, om ock
en eller annan mindre betydande företrädesrättighet
bibehölls för patricierna (t. ex. rätten att blifva
in-terrex) och egenskapen att vara af patricisk
börd i socialt afseende kastade ett slags glans
öfver namnet. Jfr för öfrigt Nobilis, Patricier
och Plebiscit. R. Tdh.

Plebejisk, tillhörande plebejståndet; oadlig, ofrälse;
småborgerlig; simpel, pöbelaktig.

Plebiscit (Lat. plebiscitum) kallades i Rom ett
beslut (Lat. scitum), fattadt af plebs (se Plebejer)
å dess särskilda sammankomster. Ursprungligen
hade plebiscitet gällande kraft endast för plebs
och var icke såsom lagen (lex) bindande för
samfundet i dess helhet. Småningom fingo dock
plebs’ församlingar utvidgad lagstiftningsrätt,
och plebiscita blefvo särskildt genom diktatorn
Publilius’ lag af år 339 f. Kr. samt Hortensius’
af år 286 likställda med leges. Skilnaden låg
sedermera endast i initiativet och sättet för
beslutens fattande, i det att plebiscita beslötos
i tribusförsamlingar på hemställan af tribunerna,
leges i egentlig mening på centurieförsamlingar i
regeln efter konsulernas initiativ. Jfr Comitia. –
Ordet plebiscit återupptogs under den stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free