- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1397-1398

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pligt, filos., handling såvidt den fordras af sedelagen - Pligtkollision kallas af den filosofiska och teologiska etiken det fall, då två eller flere pligter samtidigt ställa kraf på en mennniska, ehuru blott en af dessa pligter kan af henne uppfyllas - Plikt, jur., var ursprungligen liktydigt med straff - Plikt (Holl. plecht), sjöv., ett i endera af en båts eller öppen farkosts ändar befintligt rum - Plikta, sjöv., loda - Pliktankare. Se Ankare - Plikthuggare, sjöv. Se Bog-åra och Båtgast - Plikttåg, sjöv. Se Kabel - Plimsoll-lagen. I England, liksom mångenstädes, hade länge den åsigt varit rådande, att en sjöman, som mönstras å ett fartyg, sjelf eger att bedöma fartygets sjöduglighet och den risk han å detsamma löper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en klassifikation. Så t. ex. om man tänker på
våra pligter i förhållande till andra, kan detta
förhållande betraktas såsom egande rum mellan
individer dels såsom sådana (individualitetspligter),
dels som medlemmar af samma mer eller mindre
omfattande menskliga samhällen (socialitetspligter),
dels äntligen såsom medlemmar af Guds eviga rike och
»barn af samma fader» (religiositetspligter). Dessa
skilnader finnas dock endast i abstraktionen. I
den konkreta verkligheten gäller, att i hvarje
pligt hela det sedliga lifvet är närvarande. Den ena
eller andra sidan må då i ett fall mer eller mindre
bestämdt framträda. Ingen kan helt och hållet saknas;
hvarje i det verkliga lifvet förefintlig pligt
är, fullständigt betraktad, fordrad ur alla dessa
synpunkter. Om menniskan t. ex. ej ställer sina egna
krafter i sin högre naturs tjenst, kan hon vara en
värdig medlem hvarken af ett jordiskt samhälle eller
af det himmelska riket. En annan, likaledes mycket
vanlig pligtindelning är uti negativa (förbjudande)
och positiva (befallande). Dervid är att märka,
att denna indelning utgår från en mindre väsentlig
sida. Sedelagen är väsentligen befallande, och om
den förbjuder något, sker detta på grund deraf att
den befaller något annat. Endast på en lägre sedlig
ståndpunkt framstå för menniskan hennes pligter såsom
i första rummet negativa (såsom förbud). Äfven
har man indelat pligterna i fullkomliga och
ofullkomliga. Slutligen har man någon gång talat om
skilnaden mellan omedelbara pligter (som afse sjelfva
det sedliga ändamålet) och medelbara (som afse medlen
för detta). – Se vidare nästa artikel. L. H. Å.

Pligtkollision kallas af den filosofiska och
teologiska etiken det fall, då två eller flere
pligter samtidigt ställa sitt kraf på en menniska,
ehuru blott en af dessa pligter kan af henne
uppfyllas. Då uppstår svårigheten att afgöra hvilken
hon skall uppfylla. Knappt någon etisk fråga har
så mycket sysselsatt äldre och nyare sedelärare och
moralfilosofer som denna, hvilken gifvit upphof åt
den af i synnerhet jesuiterna flitigt bearbetade
s. k. kasuistiken (se d. o.). Äfven den grekiska
tragedien rör sig till stor del kring denna fråga. –
Man har sökt lösa frågan genom att gradera pligterna
i lägre och högre, hvarvid man i det kritiska fallet
skulle vara förbunden att uppfylla den högsta af
de kolliderande pligterna. Man har också sökt komma
lösningen nära genom att skilja på en blott »skenbar»
pligtkollision, som skulle vara vanligare, och
en »verklig», som skulle vara sällsyntare. Med den
förra skulle då menas en kollision mellan pligt och
böjelse, eller mellan blott sedliga intressen, men
icke mellan verkliga pligter. Men den nyare etiken
förklarar nästan enstämmigt, att det icke gifves
någon verklig pligtkollision, utan att all sådan
är blott skenbar. Ty visserligen kan menniskan,
i synnerhet genom föregående försyndelser, komma i
moralisk-kritiska lägen, hvarvid det kan kännas svårt
för henne att bestämma sig, men pligten, d. v. s. det
hon bör göra, är dock i hvarje fall blott en. Och der
afgörandet är riktigt, måste samvetets vittnesbörd
för handlingens pligtenlighet och nödvändighet finnas.
J. P.

Plikt, jur., var ursprungligen liktydigt med
straff. Denna betydelse eger ordet ännu i
sammansättningarna kyrkoplikt (se d. o.) och
kroppsplikt (kroppsstraff). Numera betecknar
plikt detsamma som böter (se d. o.), alltså ett
straff, som består i förlust af en viss summa
penningar. Särskildt brukar detta uttryck användas för
sådana böter, hvilka ådömas for s. k. polisförseelser.
J. H-r.

Plikt (Holl. plecht), sjöv., ett i endera af en båts
eller öppen farkosts ändar (dock mestadels för-ut)
befintligt rum, till hvilket man nedkommer genom
en lucka. Plikten är afsedd till såväl förrådsrum
som tillfällig bostad (beroende på storleken).
R. N.

Plikta, sjöv., loda.

Pliktankare. Se Ankare.

Plikthuggare, sjöv. Se Bog-åra och Båtgast.

Plikttåg, sjöv. Se Kabel.

Plimsoll-lagen. I England, liksom mångenstädes,
hade länge den åsigt varit rådande, att en sjöman,
som mönstras å ett fartyg, sjelf eger att bedöma
fartygets sjöduglighet och den risk han å detsamma
löper. Mot detta förhållande uppträdde 1870 i engelska
parlamentet Samuel Plimsoll, representant
för staden Derby. Han var kolhandlare och hade
under sin verksamhet upptäckt huru sjöodugliga
många skepp voro samt fordrade nu, att en sträng
kontroll skulle införas öfver dem, och att intet
fartyg skulle tillåtas gå till sjös, utan att vara
besigtigadt af kompetent person. I början rönte
hans förslag åtskilligt motstånd. För att väcka
mera allmänt intresse för sina åsigter utgaf han
1873 en bok med titeln »Our seamen», som väckte
stor uppmärksamhet, och efter hand ingick äfven
regeringen på hans förslag. Under tiden hade han
dock hårda strider att utkämpa i parlamentet och
åstadkom till följd af sitt energiska och kanske
något häftiga uppträdande mycken uppståndelse såväl
inom denna församling som i hela England. Resultaten
af hans ifriga bemödanden blefvo emellertid »The
merchant shipping act» af d. 15 Aug. 1876 och
The Board of trade’s »Instructions to surveyors
of ships». Enligt dessa lagar och författningar,
som man och man emellan kallades »Plimsoll-lagen»,
har det blifvit föreskrifvet, att hvar och en, som
sänder eller försöker sända ett britiskt skepp till
sjös i sådant tillstånd, att personers lif derigenom
sannolikt sättas i fara, skall anses skyldig till
brott, så vida han ej kan visa. att han vidtagit alla
mått och steg för att göra fartyget sjodugligt. Detta
gäller såväl redare som befälhafvare. The Board
of trade håller särskilda tjenstemän, som skola
vaka öfver fartygens sjöduglighet. Dessa ega
förhindra fartyg att gå till sjös, om de finna dem
bristfälliga i ett eller annat afseende eller för
tungt lastade etc. Äfven besättningen på ett fartyg
eger påkalla dylik undersökning, och detta gäller
såväl engelska som utländska fartyg i britisk hamn.
L. H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0705.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free