- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1407-1408

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plommenfelt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Levantiska kompaniet. Men P. nöjde sig ej med att vara
affärsman, utan egnade sig också åt politiken eller
rättare: han föll för den frestelse, som Frihetstidens
samhällsförhållanden skapade, och sammanblandade
affärer och politik. Af Stockholms borgerskap, hvars
förtroende han i hög grad åtnjöt, vald till ledamot
af alla riksdagar fr. o. m. 1738 t. o. m. 1751,
var han en ifrig anhängare af hattpartiet, hvars
äfventyrliga finans- och näringspolitik öppnade
ett vidsträckt fält för spekulationer; men icke
nog med att han begagnade sig häraf: vid 1738 års
riksdag åtog han sig jämte Kierman att mot en viss
penningsumma skaffa det franska partiet (hattarna)
öfvervigt inom borgareståndet och höll ord. Äfven
vid följande riksdagar var han en af de verksammaste
mellanhänderna för det franska mutväsendet. 1739 blef
han bankofullmäktig och beskylldes efter sin död för
att på denna plats hafva verkat för åtgärder, som
befordrade hans egna affärsintressen. Under riksdagen
1740–41 arbetade han i sekreta utskottet kraftigt
för krigspolitiken och lät sig af detta utskott
belöna med åtskilliga förmånliga affärsuppdrag,
t. ex. att indraga de franska subsidierna. Under
riksdagen 1742–43, då hattarnas välde vacklade, miste
han detta förtroende, höll på att råka illa ut för
ett försök att utsprida en understucken instruktion
för Englands sändebud i Sverige och kom i häftig
strid med grosshandlaren Kristofer Springer, som
ville förmå Stockholms borgerskap att beröfva honom
riksdagsmannaskapet (se Principalatsfrågan). Med
hattarna befäste P. sin ställning genom riksdagen
1746–47, och han blef nu en af deltagarna i det
bolag, som 1747 under namn af vexelkontor, på för
statsverket synnerligt betungande vilkor, åtog sig
att genom konstlade medel höja bankosedlarnas värde,
men blott ytterligare intrasslade affärerna. Samma
år blef han äfven fullmäktig i det nyinrättade
Jernkontoret, kommerseråd och handelsborgmästare
i Stockholm. Vid riksdagen 1751–52 valdes han
till talman i borgareståndet. Vid Adolf Fredriks
kröning (1751) adlades hans barn under namnet von
Plomgren
. P. afled d. 21 Juni 1754 i Stockholm,
efterlemnande en stor förmögenhet. Vid sidan af de
nämnda uppdragen hade han många andra af kommunal
natur och tog en synnerligt verksam del i en mängd
arbeten för näringslagstiftningen. P. blef 1739
ledamot af Vetenskapsakademien och skref en uppsats om
handeln, som intogs i dennas handlingar. – P:s sonson,
Peter v. P. (född å Araslöf i Skåne d. 10 Juli 1770,
död å Måstena i Södermanland d. 8 Juni 1848), tjenade
vid Mörnerska husarregementet, som han, då major,
förde vid Bornhöved (1813), sedan B. Cederström blifvit
sårad. Han blef 1816 öfverste i nämnda regemente,
erhöll 1818 friherrlig värdighet med bibehållande
af sitt namn och tog 1822 afsked med generalmajors
n. h. o. v. S. B.

Plommenfelt, Karl Anders. Se under Plomgren 1.

Plommon, Prunus domestica, bot., tillhör slägtet
Prunus (se d. o.). De odlade plommonslagen härstamma,
hvilket ock framgår af
frukternas betydligt olika storlek, form och beskaffenhet,
skottens olika utseende (småhåriga eller glatta),
löfvens olikhet m. m. hos olika plommonsorter,
från flere vilda plommonarter (bland dem äfven
från det i mellersta Europa vildväxande, hos oss
förvildade krikonet, Prunus insititia L.) och
ej osannolikt äfven – i fråga om vissa slag –
från vår vilda slånbuske, Prunus spinosa L. Hvad
somliga af dessa arter angår, såsom sviskonet,
Prunus oeconomica Borkh. (Pr. Damascena Dierb.),
och reine-claudeplommonet, Pr. italica Borkh.,
känner man ej deras hemland. Till öfriga arter,
som anses höra till urformerna för våra plommon,
kunna räknas: körsbärsplommonet, Prunus cerasifera
Ehrh., från europeiska Turkiet, och Pr. Cocumilio
Ten. från Italien. Från dessa och möjligen ännu
flere arter hafva under den genom långa tidrymder
fortsatta kulturen de många plommonformer uppstått,
hvilka nu förekomma i odling, dels genom då och
då tillfälligtvis vid frösådd uppkomna varieteter,
dels äfven genom hybridisering mellan olika arter och
varieteter. Dessa odlade plommonformer kunna på grund
af särskilda kännemärken och egenskaper, som utmärka
dem, sammanföras i särskilda grupper såsom: sviskon,
med aflånga frukter af blåsvart, rödviolett, grön
eller gröngul färg; äggplommon, med ovala frukter af
gul eller rödviolett färg; reines-claude (»renklor»),
med runda, gröna, gulbruna eller blå violetta frukter;
damascener, med runda eller plattrunda violetta
frukter; katrinplommon, med omvändt äggrunda eller
runda, gula eller blåa frukter; mirabeller, med
små, runda, vanligen gula, men äfven med rödvioletta
eller blåvioletta frukter, m. fl. Till somliga af
dessa grupper hör ett ganska stort antal sorter. –
Plommonträdets odling är, så framt man förstår att
på fördelaktigaste sätt tillgodogöra sig skörden,
synnerligen inkomstbringande, men tyvärr kunna endast
de tidigare mognande sorterna med fördel odlas så
högt upp mot norden som i mellersta Sverige. Mest
lönande att odlas i stort äro sådana sorter, som äro
lämpliga att användas såsom torkade (bl. a. sviskon
och katrinplommon, hvilka sistnämnda liksom några
andra plommonsorter, t. ex. damascener, få, om de
före torkningen skalas och befrias från kärnorna,
namn pruneller l. bruneller) eller såsom syltade
(reines-claude). Bland de till odling under våra
klimatförhållanden lämpligaste och bästa sorterna må
nämnas gröna reines-claude (frukterna gröna), tidiga
sviskon
(svartblåa), Esperens guldplommon (gula),
Hackmans plommon (gulgröna), herreplommon (svartblåa),
Jefferson (gula, rödprickiga), Johannisplommon
(mörkblåa), kejsareplommon (blåröda), kungsplommon
(blåröda), vanlig gul mirabell (små, gula), Lawrences
plommon
(gröngula), Vestmanlands rödplommon (röda),
stora sockersviskon (svartblåa), Washington (gröngula)
och röda äggplommon (med rödvioletta frukter).
E. L.

Plongera (-sjera; Fr. plonger, sänka), krigsv.,
detsamma som »dumpa» (se d. o.).

Plon Plon [plångplå’ng], Fr., öknamn på Napoléon Joseph
Charles Paul Bonaparte
(»prins Napoleon»).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free