Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plommenfelt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullbordadt i förhållande till en tidpunkt i den
förflutna tiden. Plusqvamperfektum är sålunda hvad
man benämner ett relativt tempus. Jag hade gjort
betecknar en handlings fullbordande före en annan
handling, som ock sjelf ligger i den förflutna tiden,
d. v. s. innan något annat skedde. I de moderna
språken bildas plusqvamperfektet i allmänhet
analytiskt: T. ich hatte gethan, Fr. favais
fait, o. s. v. Latinet har inom sig utbildat ett
plusqvamperf. i egentlig mening (videram, jag hade
sett), som troligen är en ursprunglig s-aorist. Hvad
som i Grek. och Sanskr. kallas plusqvamperfekt är helt
enkelt tempora för förfluten tid utan att innebära
relation till en tidpunkt i förfluten tid. De
äro blott och bart genom augment af
perfektstammen bildade preterita (jfr Grek. [epepoidein];
[pepoida]). Plusqvamperfektkategorien var sannolikt
ej utvecklad i det indo-europeiska urspråket.
K. F. J.
Plutarchos (Lat. Plutarchus), en af det forna
Greklands alstringsrikaste författare, f. omkr. 50
e. Kr. i Chaironeia i Beotien. Efter att i hemmet
hafva erhållit en omsorgsfull uppfostran studerade
han filosofi i Athen under akademikern Ammonios
och utbildade sig genom vidsträckta resor. I Rom
vistades han en längre tid och förvärfvade genom sin
fina bildning och sin omfattande lärdom många vänner
och beundrare bland de romerske stormännen. Efter
återkomsten till sin fädernestad förvaltade han
derstädes arkontämbetet. Kejsarna Trajanus och
Hadrianus hedrade honom med höga värdigheter, och
athenarna förärade honom attisk medborgarerätt. Han
dog omkr. år 120. P:s många skrifter äro fördelade
i två stora samlingar, af hvilka den ena innefattar
femtio till största delen parvis sammanställda och
af en jämförande öfversigt (synkrisis) åtföljda
lefnadsteckaingar (Bioi paralleloi; Lat. Vitae
parallelae) öfver framstående greker och romare. P. har
vid författandet af dessa lefnadsteckningar haft
till sitt förfogande ett synnerligen vidsträckt och
olikartadt lärdomsmaterial, hvilket han icke alltid
begagnat med tillräcklig kritik, likasom han icke
häller har sinne för det stora sammanhanget af de
historiska förhållanden, under hvilka de af honom
tecknade personerna uppträdt. Också framhåller
han sjelf, att han icke gör anspråk på att vara
historiker, utan endast biograf. Hvad han velat
åstadkomma och äfven verkligen åstadkommit är lefvande
och åskådliga karaktersteckningar med en tämligen
starkt framträdande panegyrisk tendens. Kompositionen
är ingalunda fulländad och sammanhanget ofta tämligen
lösligt. Men framställningens osökta enkelhet och
konkreta sakrikhet i förening med författarens sedligt
ädla uppfattningssätt hafva i alla tider gjort dessa
lefnadsteckningar till en omtyckt och underhållande
läsning. Den andra hufvudgruppen af P:s skrifter är en
under den gemensamma titeln Moralia (Grek. Ethika)
hopförd samling af 83 särskilda skrifter öfver de
mest olikartade ämnen (filosofiska, sedelärande,
historiska, antiqvariska, literaturhistoriska,
estetiska, naturvetenskapliga, praktiska). Ändamålet
med dessa skrifter är
icke så mycket att lysa med en brokig
månglärdom som fastmera att upplysa och gagna sina
medmenniskor. Bland annat intresserar han sig lifligt
för höjandet af det i sjunkande stadda religions- och
sedlighetsmedvetandet. Ehuru sjelf filosofiskt bildad
och närmast bekännande sig till Platons lära, hyser
han varm tillgifvenhet för den gamla religionsläran,
hvilken han önskar väcka till lif i en af filosofien
renad och förädlad gestalt. Många af de i denna
samling upptagna skrifterna äro understuckna eller
åtminstone af en tvifvel underkastad äkthe[t.] Texten
är på många ställen i hög grad förderfvad. P:s
stil är bildad efter de fornattiska mönstren,
men uppnår icke deras genomskinliga klarhet
och lider i synnerhet af en tung och långsläpig
periodbyggnad. Hufvudupplagor äro för P:s samtliga
skrifter Reiskes, för lefnadsteckningarna Schäfers,
Sintenis’, Döhners och Bekkers, för »Moralia»
Wyttenbachs. Hans »Bioi paralleloi» äro öfvers. till
svenska af P. J. Emanuelsson (»P:s jemförande
lefvernesbeskrifningar», I–IV; 1842–45). A. M. A.
Plutarchos, alexandrinsk filosof i slutet af 4:de
årh. e. Kr., utgör huvudrepresentanten för den
riktning, som sökte sammansmälta pythagoreism och
platonism, och som i många afseenden utgjorde en af
de vigtigaste förberedelserna för ny-platonismen.
Plutark (Plutarch), en modernisering af den
grekiske karaktersskildraren Plutarchos’ namn, har
stundom brukats i Sverige såsom titel på böcker,
hvilka innehålla smärre lefnadsteckningar öfver
ryktbara män och qvinnor (»Svensk Plutark för ungdom»,
1849; »Ny Plutarch», 1844–45).
Pluto. Se Pluton.
Plutokrati (af Grek. plutos, rikedom, och kratein,
herska), de rikes herravälde, penningvälde. Jfr
Aristokrati.
Plutologi (af Grek. plutos, rikedom, och logos,
lära). Se Nationalekonomi.
Pluton (Lat. Pluto), hos forntidens greker och romare
namn på underjordens gud. Se Hades.
Pluton (Fr. peloton), krigsv. 1. Benämning på en
af kompaniets eller sqvadronens underafdelningar,
vanligen den största. Benämningen går tillbaka ända
till senare delen af 17:de årh., då hvar och en af
bataljonens först tre, sedan fyra divisioner delades
i 2 plutoner. Denna indelning bibehölls ända till
midten af 19:de årh., ehuru divisionen i preussiska
och svenska arméerna blef liktydig med kompaniet och
erhöll en tredje s. k. tiraljörpluton (i Preussen
utbyttes dock ordet »pluton» mot »zug»). Under
18:de årh. grundades hela manövern på svängningar
och rörelser med plutoner samt på plutonsalvor. Det
svenska kompaniet delas numera i 3 plutoner, det
franska i 2 »pelotons» och dessa i 2 »sections»,
det italienska i 4 »plotoni». Den franska och
den italienska sqvadronen delas i 4 pelotons
(plotoni). Handtverkare, skrifvare och andra icke
stridande vid ett franskt kavalleriregemente förenas
till en »peloton hors rang». – 2. Se Batteri, sjöv.
C. O. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
