Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plymouth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marinarsenal, stora kaserner samt skeppsvarf, hvilka
innehålla allt, som är af nöden för byggande och
utrustning af krigsfartyg. East Stonehouse, den
yngsta af de tre städerna, ligger mellan de båda
andra och innesluter den stora Royal victualling
yard, med bageri, bryggeri, magasin m. m. för
flottans behof, äfvensom ett stort marinhospital samt
marinkaserner. P. är en af de starkaste fästningar
i England, försvarad, utom af det ofvannämnda
citadellet, af batterier och flere fort, som bilda
en fullständig försvarslinie omkring staden till
både lands och sjös. Hamnen, i hvilken en del af
den engelska flottan ligger, är genom de omgifvande
bergen skyddad mot stormar och af en 1,554 m. lång
vågbrytare mot vågslag. Den industriella verksamheten
är obetydlig, men handeln är liflig, och staden är
utgångspunkt för många emigrantfartyg till Australien,
Nya Zeeland och Canada. 1883 besöktes hamnen af
3,852 fartyg om 843,200 tons. Omkr. 22 km. s. v. om
P. ligger det ryktbara klipprefvet Eddystone. –
P. hette ursprungligen Sutton och erhöll sitt
nuv. namn 1439, då det af Henrik VI gjordes till stad
och började befästas. På Elisabets tid (1558–1603)
var det Englands förnämsta hamn. Under nästan hela
inbördeskriget på 1600-talet var P. angripet af
rojalisterna, och det var den enda stad i vestra
England, som aldrig föll i deras händer. Det var ock
en af de första städer, som förklarade sig för Vilhelm
af Oranien. Under hans regering började skeppsvarfven
anläggas (1691).
Plymouth [pli’mmöth], stad i nord-amerikanska staten
Massachusetts, på vestra sidan af Cape Cod bay och vid
Old Colony-jernvägen, 59 km. s. ö. om Boston. 7,093
innev. (1880). P. är den äldsta staden i Nya England
och uppstod af det nybygge, som »pilgrimsfäderna»
der anlade efter att med fartyget »Mayflower» hafva
d. 21 Dec. 1620 landat på en bergudde, Plymouth
l. Forefathers’ Rock, som nu är prydd med ett monument
öfver tilldragelsen. Ett nationalmonument, bestående
af en 11 m. hög staty af Tron (den största granitstaty
i verlden), omgifven af mindre statyer af Dygden,
Lagen, Bildningen och Friheten, aftäcktes 1875 på en
höjd nära jernvägsstationen. En annan minnesvård är
Pilgrim hall (byggd 1824–25 af Pilgrim society), som
innehåller ett offentligt bibliotek och åtskilliga
minnen af fäderna. Innevånarna sysselsätta sig med
fiske och kustfart samt tillverkning af segelduk,
tågverk, bomullsväfnader, spik- och kopparsmide
o. s. v.
Plymouthbröder, Eng. Plymouth brethren
[pli’mmöth-bre’thrön], en religiös sekt, som på
1820-talet uppkom på Irland och der kallade sig
Kristna bröder (Christian brethren], hafva sitt
namn efter staden Plymouth i England, hvarest den
första mer betydande föreningen bildades i början
af 1830-talet. Sekten kallas äfven Darbyister
l. Darbyiter (Darbyites) efter sin egentlige
stiftare, John Darby (d. 1882), en förnäm irländare,
som först var advokat, men sedan blef prest i engelska
statskyrkan. Från denna skilde han sig efter vunnen
öfvertygelse derom att hvarken biskoparnas
förmenta apostoliska succession egde någon grund,
ej häller att någon verklig kyrka sedan apostlarnas
dagar ens funnes, hvarför de kristne borde öfvergifva
hvad de nu kallade kyrkan och med stöd af Matt. 18:
20 sammansluta sig i mindre föreningar. Äfven
förnäma personer i England omfattade Darbys åsigter
och understödde deras utbredning med rikliga
penningemedel. Ett tacksammare arbetsfält än i
England, der rörelsen möttes med stort motstånd från
kyrkans sida, fann Darby i Frankrike och i synnerhet
i Schweiz. Genom predikningar, en mängd traktater och
tidskrifter vann han der och jämväl på flere ställen
i Tyskland icke få anhängare. – Plymouthbrödernas
läromeningar röra hufvudsakligen kyrkan, prestämbetet,
nya födelsen och helgelsen, nådemedlen och det
tusenåriga riket (chiliasm). Beträffande kyrkan läres,
att densamma blef af Gud upphäfd efter apostlarnas
tid, emedan den icke i sin helhet iakttog hvad som
i Rom. 11: 22 var uppstäldt som vilkor för hennes
bestånd. Då de nuvarande s. k. kyrkorna således äro
emot Guds förordning, måste en kristen fly ur dem och
med likasinnade bilda småföreningar (Eng. gatherings;
Fr. assemblées de culte). Enär ingen kyrka finnes,
kan ej häller något särskildt prestämbete finnas,
så mycket mindre som ingen efter apostlarnas och
deras omedelbara efterföljares bortgång har någon
fullmakt att utnämna prester. Deremot existerar
det allmänna prestadömet (1 Petr. 2: 9), hvilket
berättigar hvar och en, som af anden fått gåfvan
dertill, att predika. Jämte denna gåfva finnas många
andra nådegåfvor (1 Kor. 12), af hvilka man kommer
i besittning genom pånyttfödelsen, som sker på ett
tydligen förnimbart sätt. Med pånyttfödelsen är
ock helgelsen fullbordad, ty denna är icke någon
sedlig process, utan ett på en gång fullbordadt
Guds verk. Pånyttfödelsen åstadkommes endast genom
ordet. Dopet och nattvarden, som böra bibehållas på
grund af Kristi befallning, äro inga nådemedel, utan
endast symboliska handlingar. Om dopet skall ske som
barndop eller icke är öfverlemnadt åt den enskildes
afgörande. Då Kristi ankomst för upprättandet af det
tusenåriga riket, i hvilket »bröderna» skola intaga
hedersplatserna, anses nära förestående, hafva de icke
något intresse för staten och dennes anordningar,
i synnerhet som staten hålles för att vara i lika
hög grad förderfvad som kyrkan. – De tidskrifter,
genom hvilka sekten sökt gifva spridning åt sina
åsigter, hafva varit: i England »The Christian
witness», fortsatt under namnen »The present
testimony» (1849) uch »The bible treasury» (1856),
i Schweiz och Frankrike »Le messager évangélique»
(Vevey 1860 o. f.), »Le salut de Dieu» och »La
bonne nouvelle» samt i Tyskland »Botschafter
des Heils in Christo» (Elberfeld 1853 o. f.).
K. H.
Plysaströmmen. Se Pliusa.
Plysch l. plys (Fr. peluche, af Lat. pilas, hår),
ett sammetsartadt tyg, väfdt alldeles såsom sammet,
men olikt detta genom den betydliga längden af
håren (floret l. polen). Man har silkes- ylle- och
bomullsplysch; i ylleplysch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
