- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1419-1420

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plymouth ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgöres dock endast floret af ull (kamull),
men undervarpen af bomull eller lin och inslaget
af bomull. Dubbelplysch, med hår å bägge sidor,
förekommer äfven. Ofta framställes tyget olikfärgadt
eller tryckt i mönster. Plysch brukas till möbeltyg,
kappor, borddukar o. dyl. Jfr Felb. Flossaväfnad
och Sjagg.

Plåster (Lat. emplastrum), farmak., ett i köld
mer eller mindre hårdt, i värme mjuknande, segt
läkemedel för utvärtes bruk, erhålles antingen
genom kokning af blyoxid med någon olja eller
genom sammansmältning af harts, vax, fett med andra
ämnen af oorganiskt eller organiskt ursprung. Det
enklaste plåstret i Sv. farmakopén är blyoxid-
eller blyplåstret (empl. oxidi plumbici), som man
bereder genom att under ständig omrörning koka 1
del pulveriserad blyoxid med 2 delar olivolja,
tills blandningen får plåstermassas fasthet. Denna
massa är då ett slags blyoleat, eller en förening
mellan blyoxiden och oljans feta syror. Detta
blyplåster utgör liksom grunden eller »basis»
till flere andra plåsterberedningar (tvålplåster,
häftplåster, odörtplåster, gummiplåster m. fl.),
i hvilka jämte blyplåstret ingå olika slag af
andra ämnen. I de vanliga vax- och hartsplåstren
ingår icke blyplåster. Plåster användas utbredda
på tunnt skinn eller tätare tyg till förbindning
af sår, uppmjukande af svullnader, befordrande af
bölders »mognande», retning af huden och stillande af
smärtor (nevralgier) genom inblandning af narkotiska
ämnen i plåstret o. s. v. Ett plåster å ett sår
skyddar i viss mån mot invandring af bakterier ur
luften och bidrager sålunda till läkningen, men
»läker» icke omedelbart, såsom allmänheten ofta
tror. O. T. S.

Plåt kallar man smidiga metaller,
sedan de blifvit utsmidda eller utvalsade till mer
eller mindre tunna skifvor eller i allmänhet till
sådana dimensioner, att längden och bredden äro
betydligt förherskande öfver tjockleken. Plåt kan
framställas af alla smidiga metaller. Allmännast
i användning är emellertid jernplåten, hvilken
tillverkas i en mängd olika dimensioner och
erhåller olika benämningar efter de ändamål,
för hvilka den skall användas, såsom pansarplåt,
fartygsplåt, ångpanneplåt, saltpanneplåt, takplåt
o. s. v. Äfven genom efterföljande behandlingar af den
färdiga plåten erhåller denna särskilda benämningar,
såsom galvaniserad plåt, då den öfverdrages med en
hinna af zink, bleck l. hvitbleck, då den belägges
med ett lager af tenn. Äfven nyttjas benämningen
bleck ofta om de i allmänhet små plåtdimerisioner
af ädlare metaller, som användas till hvarjehanda
finare manufakturering. Ytterst tunnt bleck af
guld och mässing kallas äkta och oäkta bladguld,
af silfver och tenn silfverfolium och tennfolium.
Plåt framställes numera mycket sällan med hammare,
utan i allmänhet med valsverk, i hvilka mycket
större noggranhet i dimensioner och beskaffenhet
kan uppnås. Jernplåt införes under valsarna vid hög
temperatur och är i allmänhet ännu tämligen varm,
då valsningen slutar. Zink valsas vid omkr. + 150°
C. temperatur. Andra melaller valsas vanligen kalla,
men man måste emellanåt glödga dem för att
förtaga de spänningar, som uppkomma i metallen genom
valsningen och göra den skör. Sådan glödgning kan
emellertid ej företagas och är ej häller behöflig
för de mycket mjuka och lättsmälta metallerna bly
och tenn. Endast för det slutliga förfärdigandet
af de ytterst tunna bleckdimensionerna af
vissa metaller, bladguld o. s. v., begagnas
hammare (s. k. guldslageri). Jfr Pläter.
C. A. D.

Plåt. Se Fotografi.

Plåt, ett stort fyrkantigt kopparmynt, som slogs
i Sverige 1644–1776 och utgjordes af stämplade,
tjocka kopparplåtar (de största vägande mer än 2
lisp.), med värdet i daler silfvermynt samt årtal
och myntmärken åsatta i de merendels runda midt-
och hörnstämplarna. Uppkomsten af detta egendomliga
och oviga myntslag synes berott på statens afsigt
att bereda fördelar åt kopparverken, hvilka hvart
efter annat fingo tillåtelse att af sitt malmförråd
sjelfva slå myntplåtar. Det mesta plåtmyntet
skrodades och stämplades vid Avesta (som till 1674
var rikets enda plåtmyntningsort), men åtskilligt
äfven vid Garpenbergs, Svappavara, Ljusnedals
och Gustafsbergs (i Jämtland) kopparverk. De
vanligaste sorterna voro myntplåtar om 8, 4, 2,
1 samt 1/2 daler s. m.; dessutom förekommo
tidtals sådana om 10, 5 och 3 daler s. m. De å 10
och 8 daler voro rektangulära, de öfriga mera
qvadratiska. Ofta afklipptes plåtar i hörnen och
omstämplades, för justering af vigten. Myntets
försämring röjes i de hvarandra aflösande
myntordningarnas bestämmelser. Enl. myntordningen
af d. 26 Jan. 1644 skulle 1 skpd koppar utmyntas
till 69 daler s. m. (= 172 1/2 daler kopparmynt);
enl. den af 1649 blef af 1 skpd koppar 75 daler
s. m. Antalet daler s. m. på skeppandet steg
derefter till 84, 90 och (1674) till 100, 1709 till
120, 1715 till 180, och sistnämnda kurs bibehölls,
tills genom 1776 års realisation kopparmyntplåtarnas
gångbarhet upphörde. Man har beräknat, att till
dess sammanlagdt 315,337 skpd koppar myntats till
plåtar, med ett totalvärde af 18,653,923 riksdaler
specie. Jfr A. W. Stiernstedt: »Beskrifning öfver
svenska kopparmynt och polletter» (1871–72). – Äfven
långt efter det kopparmyntplåtarna kommit ur bruk,
har »plåt» användts såsom räknemynt. 1715–45 räknades
en plåt = 2/8 rdr spec. = 2 dlr s. m. = 6 dlr k. m.;
sedermera till 1776 fluktuerade värdet i rdr sp., men
derefter var en plåt (fortfarande = 2 dlr s. m.) =
16 skilling specie, d. v. s. det silfvermynt, som i
prägeln bar märket 1/3 riksdaler specie ( = 1,33 kr. i
vårt nuv. mynt). Under förra hälften af 1800-talet
(och på sina ställen i landet ända intill vår tid) har
med namnet »plåt» betecknats 16 skilling riksgälds (=
33 1/8 öre i vårt nuv. mynt). Benämningen plåt tillades
sålunda de af Riksgäldskontoret utgifna sedlarna å
16 skilling och det 1831–33 präglade silfvermynt,
som bar det åsatta värdet af 1/12 riksdaler specie
(= 16 skilling).

Plåtugn, metallurg., en flammugn, hvari plåt eller
plåtämnen värmas före eller mellan valsningarna. Efter
olika dimensioner af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free