- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1423-1424

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plymouth ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

system äro rören tunnelformiga, och brefpåsarna
fortskaffas i små vagnar, som löpa på
skenor. Särskilda anordningar äro träffade för
afkylande af den sammantryckta luften, minskande af
stöten vid cylindrarnas framkomst samt utrönande af
stället för en möjligen uppkommen tilltäppning i
rörledningen. – Å de första försöken till pnevmatisk
post uttogos patent 1854 af fransmannen G. Cazelat och
engelsmannen L. Clarke. Uppfinningen förbättrades
betydligt af Rammel i London och Felbinger i
Wien. London fick pnevmatisk post 1863. Paris 1867
(140 km. förgrenade rörledningar voro 1884 anlagda
derstädes), Wien 1875, Berlin och München 1876. Jfr
Atmosferiska jernbanor.

Pnevmatologi (af Grek. pnevma, anda, och logos,
lära), läran om andeväsenden, om änglar och demoner.

Pnevmatometer (af Grek. pnevma, luft, och metron,
mått), en af Waldenburg konstruerad U-formig
qvicksilfvermanometer med en kautsjukslang
och ett mun- eller nässtycke, hvarigenom in-
och utandningsstyrkan hos lungorna mätes.
F. B.

Pnevmoni (af Grek. pnevmon, lunga),
lunginflammation. Se Lungsjukdomar.

Pnevmonomykos (af Grek. pnevmon, lunga, och myke,
svamp), med., svamp i lungorna. Sådan har man
tillfälligtvis träffat af flere olika slag, såsom
iLeptothrix, Aspergillus, Oidium och Sarcina, samt
vid flere olika sjukdomar, framförallt lungbrand och
putrid bronkit. F. B.

Pnevmothorax (af Grek. pnevma, luft), med., luft
eller gas i lungsäcken. Se Lungsjukdomar.

Pnevmotomi (af Grek. pnevmon, lunga, och temnein,
skära), med., en först på senare åren företagen
operation, bestående deri att man genom bröstväggen
öppnar väg till någon af lungorna för att bota
någon sjuklig del af dem. Bäst har man lyckats
med hydatidsvulster och gangrenösa eller andra
abscesser, mindre väl med bronk-ektasier.
F. B.

Pnyx var namnet på folkförsamlingsplatsen i det
forna Athen. Man har trott sig igenkänna denna i en
vester om Akropolis belägen, nästan halfcirkelformig
klippterrass, i hvars medelpunkt befinner sig en
ur klippan huggen altarlik upphöjning, hvilken
i sådant fall skulle hafva utgjort den forna
talarestolen. Nyare forskare hafva sökt göra gällande,
att denna plats snarare är att betrakta såsom en åt
Zevs Hypsistos (den högste Zevs) helgad altarplats,
hvaremot Pnyx skulle vara att söka närmare foten af
Akropolis. Saken kan dock ingalunda betraktas såsom
utredd. A. M. A.

Po [på], Lat. Padus, senare äfven Eridanus,
italienska halföns största flod, genomskär i hela dess
längd den stora slätt mellan Alperna och Apenninerna,
som ännu under miocenperioden var en hafsarm, hvilken
sammanband Adriatiska hafvet med Medelhafvet vid
det nuv. Col d’Altari l. Col di Cadibona, men som
småningom fylts genom afnötning från de omgifvande
bergen. Flodens konventionella källor ligga i
Kottiska alperna vid foten af Monte Viso på 1,950
m. höjd. Redan efter 34 km. lopp lemnar
floden bergen (vid Saluzzo) och inträder på
slättlandet, som den genomflyter först i nordöstlig,
derefter i östlig riktning förbi städerna
Villafranca, Moncalieri, Turin, Chivasso, Casale,
Piacenza, Cremona, Casalmaggiore, Viadana,
Guastalla, Ostiglia, Ficcarolo, Occhiobello
och Crespirio, samt faller ut, delad i fyra
hufvudmynningar, i Adriatiska hafvet genom ett
till följd af aflagring ständigt växande delta. Af
dessa mynningar begagnas nu de båda sydligaste,
Po di Goro och Po della Donzella l. Gnocca,
vanligast, hvaremot de båda andra, Po della Tolle
och Po Grande l. della Maestra, för sitt grunda
vatten sällan kunna användas. Redan vid Ficcarolo
skiljer sig från hufvudströmmen en flodarm mot s.,
Poatella, som upptager Panaro och vid Ferrara delar
sig i två armar, Po di Volano och Po di Primaro,
hvilka omsluta träsken vid Comacchio. Vid Polesella
utgår från hufvudströmmen mot n. Canale Biarico,
som förenar sig med Tartaro, flyter förbi Adria,
är genom sidokanaler förenad med hufvudfloden och med
Adige samt faller ut i Adriatiska hafvet vid Porto di
Levante. Flodens längd är enligt Strelbitsky 570 km.,
dess flodområde 74,907 qvkm., omfattande nästan hela
öfre Italien (Piemont, Lombardiet, största delen af
Emilien, en del af Venezien samt delar af sydöstra
Schweiz och södra Tyrolen). Dess största tillflöden
äro fr. v. Dora Riparia, Dora Baltea, Sesia, Ticino,
Oloria, Lambro, Adda, Oglio och Mincio, fr. h. Tanaro
(med Stura), Trebbia, Taro, Parma (med Enza), Secchia
och Panaro. Från källorna till Saluzzo är flodens fall
omkr. 1,600 m., derifrån till hafvet endast omkr. 350
m. Enär Po förer mycket grus och slam med sig, är dess
vatten gult och grumligt, och flodbädden höjer sig
fortfarande, så att icke blott vattenytan, utan på
vissa ställen (såsom vid Ferrara) t. o. m. bottnen
ligger högre än det omgifvande landet. Derför
finnas ock ingenstädes utom i Nederländerna så
fulländade dambyggnader som längs Po; ensamt under de
20 åren 1861–80 utgaf regeringen 40,6 mill. kr. för
regleringen af Po och dess bifloder. Floden står högst
i Maj och Juni, lägst i Jan. Den vanliga stigningen
motses utan några farhågor, men efter snörika vintrar
eller häftiga regnfall om våren stiger floden öfver
dammarna och åstadkommer stora öfversväinningar. Såsom
handelsväg och reservoar för en mängd bevattnings-
och flodfartskanaler är Po af största vigt för hela
öfre Italien. De största kanalerna äro Canale Cavour,
Naviglio Grande och Naviglio di Pavia.

Poa L., gröe, bot., ett slägte bland gräsen
(nat. fam. Gramineae, Juss., kl. Triandria L.),
som har småaxen tämligen kortskaftade, utan svepe,
med 2–9 tätt sittande blommor. Vippan är utbredd
eller hopdragen. De nästan lika stora skärmfjällen
(undant. P. annua) äro kölade, spetsiga och
borstlösa; blomfjällen äro förenade medelst ull-lik
ludd. Gröegräsen vexla i storlek, från helt små till
ganska högväxta, och utgöra vanligen största antalet
af gräs på våra ängsmarker. Till detta slägte föras
numera i svenska floran vanligen blott 12 arter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free