Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plymouth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(med många varieteter), bland hvilka den å odlade
ställen växande P. annua L. samt de mångåriga
P. trivialis L. (med utdraget bladsnärp) och
P. pratensis L. (med kort tvärhugget snärp) äro
de allmännaste. Gröearterna äro goda fodergräs.
O. T. S.
Poacites Brongniart, paleont., provisoriskt
slägtnamn för de fossila gräslemningar, hvilkas
närmare systematiska ställning är oviss. A. G. N.
Pocetti [påtjä’tti], Bernardino, italiensk målare,
f. i Florens 1542, d. 1612, tillhörde familjen
Barbatelli, men kallas oftast på ofvanstående
sätt samt hade dessutom binamnen Bernardino dalle
facciate och B. dalle grottesche. Detta berodde
på hans förmåga såsom dekoratör. Han utmärkte
sig nämligen dels i att måla fasader med
fantastiska figurer och medaljonger med en färgad
framställning, dels ock i att utföra tak-arabesker
med förträfflig anordning och vackra detaljmotiv,
såsom i Uffizi, i det inre af Pal. Vecchio och
i flere kapell. Dessutom målade han en mängd
lunett-fresker i de florentinska klostergårdarna,
såsom i S. Marco och Annunziata, vanligast med
innehåll ur legendhistorien. Det utmärkande för
honom är hans naiva, oaftekterade framställning midt
i det maniererade tidehvarf, i hvilket han lefde.
C. R. N.
Pochette [påsjatt], Fr. (Ital. poccetta) egentl.
liten ficka; en liten violin, som kunde bäras i
fickan och fordom begagnades af danslärare vid deras
lektioner. Den hade tre strängar, stämda i c1, g1,
d2. A. L.
Pockenholz (T. pockholz, af pocken, koppor, syfilis,
och holz, trä). Se Guajak-ved.
Pocker (D. pokker, af Isl. púki, ond ande;
Engl. puck), djefvulen, hin, den onde.
Poco, Ital., musikt., något litet, icke mycket,
t. ex. p. largo, p. forte o. s. v; p. a p., småningom.
Pocock [påkåck, påkå’ck], Edward, engelsk orientalist,
f. 1604, d. 1691, blef 1630 kaplan vid engelska
faktoriet i Aleppo och 1636 professor i arabiska i
Oxford, anträdde 1637 en flerårig studieresa till
Orienten, öfvertog 1648 den hebreiska professuren
i Oxford, men vägrade 1649 att gå independentseden
och kom derför först efter restaurationen (1660) i
tryggad besittning af sitt ämbete. Han utgaf bl. a.,
på arabiska och latin samt med lärda noter, Specimen
historiae arabum (1649; å nyo utg. af White 1806),
Porta Mosis (utdrag ur Maimonides’ kommentar
till Mischna; 1655), Annales Eutychii (1658) och
Gregorii Abulfaragii historia dynastiarum orientalium
(1663). P:s teologiska arbeten, bland hvilka märkas
kommentarier öfver Mika, Malakias. Hosea och Joël,
utkommo samlade 1740.
Pococke [påkåck, påkå’ck], Richard, engelsk lärd,
f. 1704, d. 1765, af samma slägt som den föregående,
fick 1756 Ossory biskopsstift på Irland, hvarifrån han
några månader före sin död förflyttades till stiftet
Meath. Såsom frukter af resor i Orienten (1737–42)
utgaf han A description of the East and some other
countries (2 dlr, 1743–45, med 178 kopparstick;
2;dra uppl. 1774).
Poconchi (pokontsi), namn på en indiansk stam och
dess språk. Se Indianer, sp. 521, och Mayaspråken.
Podager (Grek. och Lat. podagra, af Grek. pus, fot,
och agra, affektion), gikt i foten. Se Gikt.
Podargidae, ugglesvalor, zool., bilda en familj
inom skärfoglarnas ordning (Strisores) och foglarnas
klass. Vingarna äro stora, med lång öfver- och
underarm, fötterna starka, med 3 tår vända framåt och
divergerande från basen, der de äro förenade medelst
ett kort hudveck. Mellantåns klo är helbräddad,
yttertån försedd med fem leder, baktån kort,
svalget stort samt färgteckningen gråaktig, hvit-
och svartspräcklig. Ugglesvaleslägtet, Podargus, har
långa, i spetsen rundade vingar, hvilkas fjerde och
femte pennor äro längst, tarser nästan af mellantåns
längd och näbben utan tänder. Dithörande arter
äro inskränkta till det australiska området och
föra ett nattligt lefnadssätt. Jätteugglesvalan,
P. humeralis, har ungefär en kråkas storlek. Om
dagen sofva dessa foglar så hårdt, att de icke låta
sig störa ens af att den ena af makarna nedskjutes
ur det träd, hvari de sitta bredvid hvarandra. Vid
nattens inträde vakna de upp ur sin sömn samt blifva
lifliga, verksamma och ifriga i att söka sig föda, som
utgöres af större insekter, fogelungar, snäckor och
andra vattendjur. I fångenskap blir jätteugglesvalan,
om hon tagits som unge, snart tam samt äter till och
med om dagen. – Jättesvaleslägtet, Nyctibius, har
mycket långa vingar, hvilkas tredje penna är längst,
tarserna mycket korta och täckta med mjuk hud och
näbben försedd med en stor, trubbig tand. Jättesvalan,
N. grandis, blir 55 cm. i längd och lefver till stor
del af fjärilar. C. R. S.
Podbielski, Eugen Anton Theophil von, preussisk
general, f. 1814, officer vid 1:sta ulanregementet
1831, gjorde sig bemärkt såsom öfverqvartermästare
vid de preussiska trupperna i Danmark 1864 och
såsom generalqvartermästare, d. v. s. chefens för
generalstaben närmaste biträde, under krigen 1866
och 1870–71. Efter det sistnämnda krigets slut
blef P. generalinspektör för artilleriet. Död 1879.
C. O. N.
Podebusk (Putbus), Henning, dansk storman, var
en adelsman från Rügen, som kom till Danmark med
kon. Valdemar Atterdag och var honom sedermera
följaktig på flere tåg, bl. a. till Visby 1361,
samt stod honom troget bi i hans företag. År 1365
blef P. ståthållare i Skåne och ställdes 1368 såsom
»Danmarks rikes höfvitsman» i spetsen för styrelsen,
då konungen måste lemna riket. Under konung Olof var
P. drots och bidrog 1387 kraftigt till Margaretas
val till regentinna. Han dog antagligen kort
derefter. Sonen Valdemar P. var 1376–92 biskop i
Odense och efterträddes i detta ämbete af sin brorson
Teze P., d. 1400. E. Ebg.
Podestà (Ital., af Lat. potestas, makt), titel på den
högste magistratspersonen i åtskilliga större städer
uti Italien, stadsdomare, borgmästare. I medeltidens
italienska republiker var podestàn ofta beklädd med
högsta verkställande makten.
Podgorica [-ritsa], stad i Montenegro, vid floden
Moraca, afträddes af Turkiet 1878 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
