- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1433-1434

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Podhoraker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ingelgren (sign. I.), Hedborn, Sondén (sign. S**),
Ling, Geijer (sign. G–E; med »Den lilla kolargossen»
o. a. stycken), A. A. Afzelius (A–z–), Börjesson
(B***n), K. F. Dahlgren (–l–n.), A. Fryxell
(»Fr.»), friherrinnan d’Albedyhll, Nicander (»N–r»),
Palmaer (»Henrik») samt skaldinnan »Euphrosyne»,
A. A. Grafström (»Gfm») och K. von Zeipel
(»Carl»), hvilka tre sistnämnda bidrogo med en mängd
poem. Musikbilagor, som innehöllo sångkoinpositioner
af Haeffher, Geijer m. fl., medföljde vanligen. Af
allmänheten mottogs kalendern välvilligt. Årg. 1812–13
utgåfvos i ny reviderad uppl. 1816 och i 3:dje
uppl. 1824; af årg. 1814-15 utgafs en ny uppl. 1817.

Pogge, Paul, tysk forskningsresande, f. 1839 i
Mecklenburg-Schwerin, d. 1884 i Loanda, deltog från
1874 i tyskarnas forskningsarbete i Central-Afrika
samt framträngde från Angola genom riket Lunda till
Muata Jamvos rike (Dec. 1875). Sedan denne nekat
honom att fortsätta färden, vände P. i April 1876
hemåt och utgaf Im reiche des Muata Jamvo (1880),
men anträdde Jan. 1881, med samma utgångspunkt,
en ny expedition, å hvilken han i April 1882 nådde
Njarigve (öfre Kongo). Hans kamrat H. Wissmann
utsträckte derifrån färden tvärs igenom verldsdelen,
men P. återvände på den redan tillryggalagda vägen
samt upprättade i Mukenges hufvudstad, v. om Lulua,
en station (Luluaburg).

Poggendorff, Johann Christian, tysk fysiker,
f. 1796, d. 1877, blef 1834 e. o. professor vid
universitetet i Berlin. Hans förnämsta vetenskapliga
rön rörde principerna för multiplikatorns användning
(i tidskriften »Isis» 1821) och spegelafläsningen
(1827). Efter Gilbert öfvertog han 1824 redaktionen af
»Annalen der physik und chemie», hvars utgifning sedan
1877 fortsattes af G. Wiedemann. Ett monumentalt
och särdeles pålitligt arbete har P. lemnat i
Biographisch-literarisches handwörterbuch
zur geschichte der exacten wissenschaften
(2 bd,
1858–63), hvilket verk meddelar underrättelser om
8,400 naturforskare.

Poggio-Bracciolini [på’ddsjå-brattjålini],
Gian-Francesco (Lat. Poggius), italiensk humanist,
f. 1380 i Terranuova nära Florens, var sekreterare
vid påfliga kurian 1403–1452 samt utnämndes 1453 till
republiken Florens’ kansler och historiograf. Död
1459. Under oförtrutna forskningsresor i flere land
drog P. fram i dagen okända manuskript af en mängd
antika författare, bl. a. Quintilianus, Valerius
Flaccus, Vitruvius, Lucretius, Cicero (8 tal). Sjelf
skref han på ett mera ledigt än smakfulländadt
latin skrifterna De fortunae varietate urbis Romae
(utg. 1723), Facetiae (1470, flere uppl.; en samling
slippriga småberättelser med skarp satir mot munkar
och prester), Historia urbis Florentiae ab anno
1350–1450
(tr. 1476) samt retoriska afhandlingar öfver
hyckleri, girighet, adelskap, lifvets eländighet,
m. m. Till skaplynnet uppbrusande och högmodig, låg
P. i ytterst grofkorniga fejder med andra lärde. Hans
arbeten utgåfvos 1538 och »Poggiana» i 2 bd 1720.

Pogodin [pagadjin], Michail Petrovitj rysk
författare, f. 1800 i Moskva, professor rysk
historia vid universitetet derst., d. 1873,
författade i sin ungdom halft sentimentala, halft
realistiska berättelser ur lifvet, som äro tämligen
svaga. Tillsammans med Sjevyrev utgaf han på 1840-
och 1850-talen tidskriften »Moskvitianin», som ej
var utan en viss betydelse. I den gjorde sig P:s
panslavistiska och slavofila ståndpunkt gällande. Af
vigt för de slaviska idéernas utveckling är hans
brefvexling med framstående representanter af
andra slaviska folk (brefven till P. äro utgifna
af Popov, Moskva 1879–80). Hans ställning i
historiska frågor är ofta oklar. I frågan om ryska
rikets grundläggning är han emellertid afgjordt
normannist och hade i detta ämne 1860 en offentlig
disputation i Petersburg med Kostomarov. P. egde
en betydlig handskriftssamling. En samling af
hans skrifter: Izsledovanija, zametjanija i
lektsiji,
utkom i 7 bd 1846–56. Hans biografi
är skrifven af Barsukov (1:sta h. 1888).
Lll.

Pogóst, R. [ryskt uttal pagå’st], socken. I östra
Finland och i Ingermanland var under den svenska
tiden pogosten ett led icke blott i den kyrkliga
förvaltningen, utan äfven i den civila, i det att
den utgjorde en underafdelning af ett fögderi, ett
slottslän o. s. v.

Pogostemon, bot. Se Patchouli.

Pogson [på’gsön], Norman Robert, engelsk astronom, f.
1829, sedan 1860 direktor för observatoriet i Madras,
är känd bl. a. som upptäckare af flere plarietoider.

Pohja (Pohjola), Finsk mytol. Pohja betyder
egentligen »botten». Till följd af att finnarna
fordom hade sina boningar placerade med dörren
mot söder, kom pohja att beteckna det mot bottnen
af boningen belägna väderstrecket, d. v. s. norr,
norden. I de gamla finska runorna betecknar P. det
norr om Kalevala belägna landet, som i början
var rikt, hvarför Kalevalahjeltarna der sökte
slägtskapsförbindelser, men hvars makt sedan
bröts genom bortröfvandet af Sampo, hufvudkällan
till dess välstånd. Förnämligast var det dock P:s
utomordentligt sköna dotter, »landets pris och
vattnets prydnad», »nattens dotter, skymningens
jungfru», som lockade alla tre hufvudhjeltarna
från Kalevala att begära henne till äkta. Ehuru
flickans moder gynnar den vise Väinämöinen, lyckas
dock den kunnige Ilmarinen, förnämligast genom Sampos
smidande, att vinna P.-dotterns bevågenhet och hand,
hvarefter i P. firas ett storståtligt bröllop, det i
runorna vanligen s. k. Päivilä-bröllopet. Men sedan
den olycksfödde Kullervo bragt Ilmarinens gemål till
undergång och Ilmarinen förgäfves sökt få i hennes
ställe den yngre P.-dottern, blir det slut med
vänskapen mellan P. och Kalevala. Det förstnämnda
blir det mot sångarenas hemland fientliga landet
samt skildras i mycket mörka färger, i synnerhet
sedan förlusten af Sampo bragt dit »nöd och brödlöst
lif». Fientligheterna mot Kalevala fortsättas dock,
ehuru utan framgång, en tid bortåt af Louhi, hvilken,
likasom hon i frierirunorna var en öm moder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free