- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1435-1436

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Podhoraker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och klok värdinna, i Samporunorna visar sig vara en
driftig försvararinna och en oförsonlig hämnarinna
för sitt land. P:s värd omtalas visserligen, och
kallas då blott Pohjolainen (»Pohjolabon»), med
epitetet »den långe mannen»; men han tyckes icke
haft stort anseende hvarken i sitt eget hus eller
inom Pohjolafolket. Likväl var äfven han ganska
trollkunnig och täflade såsom sådan med Lemminkäinen,
som efter P.-bröllopet, till hvilket han för sitt
oregerliga lynne icke blifvit kallad, våldgästade
i Pohjola. Öfvervunnen i sång, utmanar P.-värden
Lemminkäinen till att mäta svärden, hvilken lek
dock slutar så olyckligt, att Lemminkäinen slår af
hans hufvud »såsom ett rofskaft». Härefter är Louhi
ännu mera obetingadt herskarinna i P. – Såsom det i
norr belägna landet förvexlas P. i runorna ofta med
Lappland, hvilken föreställning dock torde vara af
senare datum, likasom den i en runa gjorda antydningen
att innevånarna i P. skulle talat ett annat språk än
Kalevalas. De historiska elementen i de gamla runorna
häntyda alla på att dessa orter voro bebodda af två
olika stammar, men båda hörande till samma finska
folk. Till denna idékrets om P. såsom nordlandet
höra äfven t. ex. uttrycken Tumma Pimentola (»det
dunkla mörkerlandet») och Palentola (»det kylande
landet»). Men från att beteckna det mot sångarenas
land fientliga landet uppkom lätt föreställningen
om ett land, der allt ondt och hemligt-mystiskt hade
sitt tillhåll. Så fick P.-folket epiteten Paha valta
(»det onda väldet»), Lemmon kansa (»den onde Lempos
folk»), Salajoukko (»den hemlighetsfulla skaran»)
o. dyl. Likväl skildras P. ofta äfven i ljusare
färger, särskildt i frierirunorna af Kalevala. Då
identifieras P. vanligen med Saari och Päivilä, de
i guld strålande lyckliga sagolanden, till hvilka
man företog äfventyrliga färder. Denna idékombination
torde böra förklaras sålunda, att finnarna föreställde
sig norden äfven såsom solens och ljusets hem. Ty i
norr går ju den nordiska solen om sommaren till en
kort hvila, och i norr synes ju mörkret och kölden om
vintern hålla solen i lång fångenskap, hvarifrån hon
lösgöres om våren. Deraf torde myterna om att solen
och månen gömdes i P:s kopparberg hafva uppkommit,
och deraf torde äfven böra härledas berättelsen om
Pohjoladottern, den i allt slags guld glänsande
»skymningens jungfru» (= solen), som begärdes af
Kalevalahjeltarna och slutligen vanns af en bland
dem. O. G.

Pohjanma (se nästa art.) l. <sp>pojema,< pojaman,</sp> en
af Chapman konstruerad typ af skärgårdsfartyg. Ett
af dessa, bygdt 1775, var 100 fot långt och 20
fot bredt samt låg, fullt rustadt och med 100 mans
besättnig, 6 f. djupt. Bestyckningen utgjordes af
4 st. 12-pundiga kanoner, 2 akter- och 2 för-ut i
bogen, samt af 4 st. 3-pundiga nickhakar på hvardera
sidan. Fartyget framdrefs af såväl segel som åror
(14 st. på hvarje sida). Hvarje åra roddes af två man,
sittande på bänkar å däcket. Masterna å detta fartyg,
hvilket var tackladt som galeas, stodo i kogerskor
samt kunde fällas och resas efter behof. R. N.

Pohjanmaa [-ma], finska namnet på Österbotten.

Pohjola. Se Pohja.

Pohl. 1. Karl Ferdinand P., tysk musikhistoriker,
f. i Darmstadt 1819, studerade för Sechter i Wien
och var organist 1849–55. Han gjorde 1863–66
i London forskningar öfver Haydns och Mozarts
vistelse derstädes och utgaf dessa under titeln
Mozart und Haydn in London (1867). I anslutning
dertill påbörjade han utgifvandet af en utförlig
och förträfflig biografi öfrer Joseph Haydn (2 dlr
1875–82), som han dock tyvärr ej hann afsluta före
sin död, 1887. P. var sedan 1866 i Wien arkivarie och
bibliotekarie vid »Gesellschaft der musikfreunde»,
hvars historia och konservatorium han beskref
(1871). Af hans öfriga skrifter namnes Zur geschichte
der glasharmonika
(1862). – 2. Richard P., tysk
musikskriftställare, f. i Leipzig 1826, studerade
naturvetenskap, filosofi och musik, vistades som
lärare i Graz, Dresden och Weimar, hvarest han trädde
i lifligt umgänge med Liszt, utgaf med F. Brendel
1856–60 »Anregungen für kunst und wissenschaft»,
deltog i redaktionen af »Neue zeitschrift für musik»
samt flyttade 1864 till Baden-Baden såsom redaktör
af »Badeblatt». P. hör till de mest fanatiske
anhängarna af den nytyska riktningen. Han är specielt
lisztian och har derigenom trädt i opposition mot
de nationelt exklusive Wvagneristerna i Tyskland
(Tappert, Marsop m. fl.), hvilka numera ej vilja
veta af att Liszt nämnes vid sidan af Wagner. P. har
utgifvit Akustische briefe für musiker und musikfreunde
(1853), Richard Wagner (1883), Franz Liszt (s. å.),
en öfversättning af Berlioz’ skrifter m. m.
A. L.

Pohto, Matts, finsk boksamlare, f. 1817 i södra
Österbotten, hade en tid sitt lefvebrödaf att vandra
omkring såsom bokförsäljare och bokbindare. Småningom
fattade han en sådan kärlek till gammal literatur,
att han ofta för sina försäljningsartiklar eller
för sitt arbete icke begärde någon annan ersättning
än en gammal bok eller ett gulnadt bokblad, som han
fann i någon vrå, och hvars rätta plats han med sitt
starka minne lätt fick reda på. Sedan P. genom denna
sin verksamhet blifvit känd, kom han i beröring med
F. W. Pipping, som af honom fick månget bidrag till
sin »Förteckning öfver i tryck utgifna skrifter
på finska.» Då han en gång i bibliografiskt syfte
begaf sig till trakterna kring finska gränsen mellan
Ladoga och Finska viken, blef han lönmördad, 1857. I
sitt testamente skänkte P. sina värdefulla samlingar
(mest finska böcker från den svenska tiden) till
Helsingfors universitet samt till Kuopio, Åbo och
Viborgs gymnasier att delas så, att med hvarje
bibliotek skulle införlifvas de böcker, som der
saknades. O. G.

Poi, Ital., musikt., sedan, derefter. Poi la coda,
derefter (tages) codan; poi segue, sedan följer ....
A. L.

Poikile (Poikile stoa). Se Stoa.

Poil de chèvre [påa’ll ds sjävör], Fr., »gethår»,
ett annat namn för mohair (se d. o.).

Poilly [påaji’], François de, fransk
kopparstickare, f. 1622, d. 1693, begaf sig 1639
till Paris, der han egnade sig åt gravyren. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free