Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poincaré ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärare var Daret, hvilken åter var lärjunge af
C. Bloemaert, och det var denne mästare, som äfven
P. tog till sin förebild. Han utgaf många blad,
och många voro hans lärjungar, hvilka jämväl
biträdde honom i hans arbete och tillegnade sig
hans manér. Egenhändiga äro, enl. Nagler, de första
100 blad han utförde före sin resa till Rom och 33
andra, utförda i Rom 1649–57. Återkommen till Paris,
graverade han inemot 100 stick. Nagler upptager
såsom de förnämsta 107, hvilka omfatta porträtt
af Ludvig XIV, Mazarin, Fouquet o. a., historiska
framställningar efter Rafael, Caraccierna, Guido Beni,
Dominichino, Bourdon, Mignard, Champaigne m. fl.,
samt »theser» och statyer. – Kopparstickare af samma
familj voro P:s broder Nicolas de P. (1626–96),
dennes son Jean-Baptiste de P. (1869–1728) samt
Nicolas Jean Baptiste de P., den sistnämndes son.
Poincaré [påängkare’], Henri, fransk matematiker,
född i Nancy d. 29 April 1854, blef 1881 docent
i matematik och 1886 professor i matematisk fysik
vid Faculté des sciences i Paris. Hans matematiska
författareverksamhet har företrädesvis varit egnad
åt funktionsteorien samt närliggande delar af den
högre algebran och den matematiska fysiken. Bland
de många värdefulla resultaten af denna verksamhet
torde i främsta rummet böra nämnas hans metod för
integration af lineära differentialeqvationer med
algebraiska koefficienter. Dessa eqvationer hafva
visserligen under de sista årtiondena gifvit
anledning till många vigtiga undersökningar,
och vissa klasser af dem hafva af andra matematiker
blifvit integrerade, men först P. lyckades angifva en
generel metod för deras integration. Han införde för
detta ändamål ett särskildt slag af funktioner,
hvilka han kallat »fuchsiska», och hvilka utgöra
en generalisation af de af Hermite behandlade
modulfunktionerna. Dessa och närslägtade funktioner
har han sedermera i flere afhandlingar närmare
undersökt och användt vid behandlingen af olika
frågor. – Också i andra afseenden har han utbildat
teorien för differentialeqvationer, t. ex. genom en
metod för icke lineära eqvationers integration
medelst oändliga serier, och undersökning af
formen för de kroklinier, som representeras genom
differentialeqvationer. – Oafsedt de fuchsiska
funktionerna har P. äfven i flere andra punkter
lemnat vigtiga bidrag till funktionsteorien. Så har
han t. ex. visat, att om y är en icke entydig funktion
x, så kunna både x och y framställas såsom entydiga
funktioner af en tredje variabel, hvarigenom studiet
af icke entydiga funktioner återföres till studiet
af entydiga sådana. Vidare har han till funktioner af
två oberoende variabler utsträckt vissa vigtiga, för
funktioner af en variabel bevisade satser, studerat
dubbelintegralernas residuer samt lemnat bidrag till
kännedomen om de abelska funktionernas egenskaper och
metoderna för deras reduktion. Inom algebran har han
egnat särskild uppmärksamhet åt teorien för lineära
substitutioner, samt åt determinanter med ett oändligt
antal element, delvis äfven åt
undersökningen af qvadratiska och kubiska
former. Slutligen har han i flere afhandlingar
behandlat n-kropparsproblemet och sättet att
bestämma ett roterande fluidums jämnvigtsfigur,
hvarvid han jämte de två förut bekanta ellipsoidiska
figurerna uppvisat tillvaron af ett obegränsadt
antal andra sådana, bland dessa äfven en stabil. –
P:s författareverksamhet har i rent qvantitativt
hänseende varit synnerligen betydande. Under
mindre än tio år har han utgifvit mer än
100 afhandlingar eller uppsatser, af hvilka
mer än hälften visserligen utgöres af kortare
notiser i franska vetenskapsakademiens »Comptes
rendus». De öfriga äro till största delen införda
i franska tidskrifter och i »Acta mathematica»,
några äfven i tyska och amerikanska journaler.
G. E.
Poinsot [påängså’], Louis, fransk matematiker, f. i
Paris, 1777, blef 1809 professor i matematik vid École
polytechnique i Paris, var sedan 1843 medlem af Bureau
des longitudes och dog i Paris 1859. P. författade
åtskilliga arbeten i mekanik och ren matematik. Till
mekanikens utveckling bidrog han väsentligen genom den
rent geometriska metod, som han angaf för lösningen
af frågor rörande kroppars rotation, samt genom
att vid härledningen af mekanikens grundläggande
satser utgå från teorien för kraftpar. Inom den rena
matematiken behandlade han företrädesvis talteorien
samt teorien för polygoner och polyedrar, hvilken
sistnämnda teori af honom utbildades genom införande
af de s. k. stjernpolyedrarna (se Polyeder). Bland
P:s skrifter må nämnas Théorie nouvelle de la
rotation des corps (i »Journal des mathématiques
pures et appliquées», 1834) och Elements de
statique (1804; 11:te uppl. 1872), en lärobok,
som i många årtionden ansågs såsom klassisk.
G. E.
Ppint [påä’ng], Fr., egentl. punkt; öga på en tärning;
enheten för vinst- och förlustberäkning i spel. –
Point d’appui [-pyi], understödspunkt för en häfstång,
stödjepunkt. – Point de vue [dö vy], synpunkt. –
Point d’honneur [dånnör], hederskänsla. – Pointe
[påä’ngt], egentl. spets, udd; udden i en qvickhet,
det pikanta i en anekdot. – Pointera [påä’ngt-],
tillspetsa, uttala med pikant tonfall.
Point de Galle [påä’ng dö gäll; af Singal. galla,
klippa], befäst sjöstad på sydvestra kusten af
britiska ön Ceylon. Omkr. 50,000 innev. Staden har
en rymlig, säker hamn och är en vigtig station på
ångbåtslinierna mellan Kalkutta och Australien samt
mellan Sues och Singapur. Förnämsta exportvarorna
äro kokosolja, kanel, bly och kokosfibrer (coir).
Pointe-à-Pitre [påä’ngt a pitör], folkrikaste
staden och förnämsta handelsplatsen på franska ön
Guadeloupe i Vestindien, ligger på sydvestra kusten
af Grande-Terre och har en af de bästa hamnarna på
Antillerna. Omkr. 18,000 innev.
Pointelin [påängtölä’ng], Auguste Emmanuel, fransk
målare, f. i Jura-trakten 1839, egnade sig först
åt vetenskapliga studier, men öfvergick 1866 till
måleriet såsom lärjunge af Maire i Paris. Han målar
landskap med poetisk uppfattning, och i synnerhet är
han mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
