- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1455-1456

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarexpeditioner. 1. Nordpolsexpeditioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Juli till Tromsö, der expeditionens befälhafvare,
Nordenskiöld, steg ombord. Då »Vega» efter några
dagar anträdde färden österut, åtföljdes hon af
den lilla ångaren »Lena», som bygts på Sibiriakovs
bekostnad för trafik på Lenafloden och då fördes af
norske sjökaptenen Chr. Johannesen. Utan att hafva
sett ett spår af is nådde de båda fartygen d. 30
Juli samojed-byn Chabarova, belägen vid Jugor
Sjar, det sund som skiljer ön Vajgatj från fasta
landet. Der sammanträffade man med ångaren »Fraser»
(kapten Emil Nilsson) och barkskeppet »Express»
(kapten Gundersen), båda utrustade af Sibiriakov
dels för att frakta varor till Jenisej, dels för
att medföra kol åt expeditionens hufvudfartyg. Hela
flottiljen lyfte ankar d. 1 Aug. Det illa beryktade
Karahafvet passerades på sex dagar och befanns nästan
helt och hållet isfritt. Några af expeditionens
medlemmar företogo derunder på »Lena» en utflykt till
Beli Ostrov och den motliggande kusten af Jalmal,
hvarefter hela expeditionen samlades i den vid
Jenisejs mynning belägna Dicksons hamn. Der skildes
flottiljen d. 9 Aug. i två afdelningar: »Fraser»
och »Express» gingo för att lossa sin last något
högre upp i Jenisej, »Vega» och »Lena» fortsatte
färden österut. Äfven då hindrades farten föga af is,
men så mycket mer af täta dimmor, som i det okända
och ytterst bristfälligt kartlagda farvattnet
nödvändiggjorde den största försigtighet. Efter
landstigningar på ett par små holmar samt i Aktinia
bay på Taimur-ön, hvilka tillfällen såsom alltid
begagnades för att göra vetenskapliga iakttagelser och
samlingar, anlände man d. 19 Aug. till Gamla verldens
nordligaste udde, Kap Tsjeljuskin, som aldrig förr
nåtts af något fartyg. Sedan till minne af besöket ett
stenkummel der blifvit upprest, ångade expeditionen
vidare, lemnande kustfarvattnet, med kurs rätt mot
Nysibiriska öarna. Väldiga ismassor satte dock snart
oöfvervinneliga hinder för framträngandet i denna
riktning, och man måste åter färdas fram i den isfria
ränna, som fortfarande öppnade sig längs kusten. Under
färden söderut längs Taimurhalföns östra kust fann
man, att denna på de äldre kartorna blifvit förlagd
allt för långt mot öster: »Vegas» kurs gick i dessa
trakter enligt kartorna öfver land. Ett kort besök
gjordes d. 24 Aug. å den utanför Chatangas mynning
belägna Preobrasjeni-ön, och derifrån gick färden
åter mot öster på ett fullkomligt isfritt haf, som
dock blef allt grundare, ju mera man nalkades Lenas
mynning. Natten mellan d. 27 och 28 Aug., på öppna
hafvet n. om denna flods delta, skildes »Vega» från
»Lena», hvilken senare lyckligt nådde sin bestämmelse,
det i hjertat af Sibirien belägna Jakutsk. »Vega»
fortsatte nu sin väg ensam. Från ett tillämnadt
besök på någon af Nysibiriska öarna hindrades
man genom strändernas långgrunda beskaffenhet, men
is syntes fortfarande blott i ringa mängd. Först
sedan man d. 31. Aug. passerat Svjatoinos, började
isen tilltaga i massa och groflek, och tecken
till vinterns annalkande började äfven inställa
sig. Björnöarna passerades d. 3 Sept. under snöfall;
de följande dagarna började ny is bilda sig mellan de
allt tätare isstyckena, och det tilltagande mörkret
tvingade Palander att ligga stilla nattetid. Under
hela sträckan från Jugor Sjar hade man ej sett spår
af menniskor eller menniskoboningar, men utanför Kap
Sjelagskoj, som nåddes d. 6 Sept., fick »Vega» besök
af ett par skinnbåtar, fullastade med tsjuktsjer,
hvilken folkstam man då först fick lära känna. Färden
gick nu till följd af ishinder allt långsammare, och
d. 12–18 Sept. måste »Vega» vid Irkaipij (Nordkap)
invänta gynsammare isförhållanden. Efter ännu
några dagars kamp mot isen i det grunda farvattnet
hade man d. 28 Sept. seglat förbi den udde, som mot
ö. begränsar Koljutsjin baj, men der visade det sig
omöjligt att komma vidare. »Vega» förtöjdes vid ett
isblock, som strandat på grundt vatten 1,4 km. från
kusten, nära tsjuktsjbyn Pitlekaj, och snart insåg
man, att man måste bereda sig på att öfvervintra
der, oaktadt läget på den öppna redden ingalunda
var tryggt. Vegas vinterhamn var belägen vid 67° 4’
49" n. br. och 173° 23’ 2" v. lgd fr.. Greenw., 1,4
km. från land, 120’ från Ostkap. Öfvervintringen
förlopp i allo lyckligt trots den öppna
redden. Oaktadt den stundom starka ispressningen
led fartyget ej den ringaste skada, och manskapat
var fullkomligt befriadt från polarexpeditionernas
plågoris, skörbjuggen. Infrysningen betraktades
af Nordenskiöld till en början som en motgång, men
en rik ersättning derför vanns genom de tillfällen
till anställande af forskningar på snart sagdt alla
naturvetenskapens områden, som derigenom erbjödo
sig. Resultaten af dessa forskningar äro till större
delen nedlagda i det af Nordenskiöld utgifna verket
»Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser»
(5 bd, 1882–87). Bland dem må nämnas Nordenskiölds
egna iakttagelser om norrskenen samt om tsjuktsjernas
lefnadsförhållanden, de meteorologiska och magnetiska
observationerna, hvilka ständigt pågingo i ett å fasta
landet af is uppfördt observatorium och sedermera
bearbetats af H. Hildebrandsson och A. Wijkander,
samt de storartade botaniska, zoologiska och
etnografiska samlingarna, hvilka efter hemkomsten
en tid voro utställda i k. slottet i Stockholm och
sedermera beskrifvits af deltagarna i färden och
andra forskare. Den 18 Juli 1879 lossnade isen kring
»Vega», och två dagar derefter passerades Ostkap i
Beringssund. Under färdens fortsättning besöktes i
vetenskapligt ändamål S:t Lawrence bay och Konyam
bay på den asiatiska samt Port Clarence på den
amerikanska sidan af nämnda sund. Derefter anlöptes
S:t Lawrence-ön d. 31 Juli och Bering-ön d. 14–19
Aug., och d. 2 Sept. inlöpte expeditionen i Jokohamas
hamn »efter att hafva fullbordat nordostpassagen
utan förlust af en enda man, utan sjukdom bland
besättningen och utan skada på fartyget», såsom ett
derifrån afsändt telegram förkunnade för hemlandet. I
Japan gjordes ett längre uppehåll, och under hemvägen
s. om Asien besöktes Hongkong, Labuan, Singapur,
Ceylon och Aden, hvarefter Sueskanalen passerades och
åtskilliga europeiska sjöstäder anlöptes. Öfverallt firade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0734.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free