- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1459-1460

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarexpeditioner. 2. Sydpolsexpeditioner - Polarhaf. Se Ishaf, Norra ishafvet och Södra ishafvet - Polarimeter, fys., instrument, som tjenar till att uppmäta graden af polarisation hos ett delvis (ofullständigt) polariseradt ljus - Polaris. Se Pelorus och Polstjernan - Polarisation, fys. 1. ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

polarexpeditioner. Förslaget om en sådan
väcktes 1875 af Karl Weyprecht efter hemkomsten
från »Tegetthoff-expeditionen». Framhållande,
att polarexpeditionerna ej voro värda så stora
offer af menniskolif och penningar, så länge de
ensidigt lade hufvudvigten på upptäckten af nya
land och dessas kartläggning, uppställde han såsom
polarundersökningens mål att så mångsidigt som möjligt
utreda polarregionernas fysikaliska natur och der
söka lösningen till flere för hela jordklotet vigtiga
vetenskapliga frågor, företrädesvis de meteorologiska
och magnetiska. En sammanslutning af många folk
skulle möjliggöra en serie af samtidiga observationer
öfver dessa förhållanden. Först efter Weyprechts
död (1881) gick hans plan i fullbordan. Sedan
de flesta bildade nationer förklarat sig villiga
att deltaga i företaget, bestämdes på ett antal
polarkonferenser en gemensam plan för detsamma och
de undersökningar, som af de särskilde deltagarna
skulle utföras. 1882–83 bestämdes till det gemensamma
observationsåret, och i Sept. förstnämnda år trädde
ett antal af 14 vetenskapliga stationer i verksamhet,
af hvilka 12 voro fördelade på lämpliga platser i
de arktiska trakterna och 2 förlagda till det södra
polarområdet. Endast den holländska expeditionen
lyckades ej uppnå sin station, Dicksons hamn vid
Jenisejs mynning. Alla de öfriga utförde sitt arbete
enligt den uppgjorda planen, några utsträckte det
äfven utöfver den bestämda tiden. I företaget deltogo
Danmark. England, Finland, Frankrike, Holland,
Nord-Amerikas förenta stater (2 stationer), Norge,
Ryssland (2 stationer), Sverige (med station vid
Kap Thordsen, Spetsbergen), Tyskland (2 stationer)
och Österrike. Största uppmärksamheten väckte den
amerikanska stationen vid Lady Franklin bay, under
A. W. Greely, dels derför att man, såsom ofvan
är sagdt, derifrån lyckades framtränga närmare mot
polen än någonsin förut, dels emedan expeditionens
chef och en del af dess medlemmar, af is hindrade att
återvända, efter flere misslyckade undsättningsförsök
först d. 21 Juni 1884 räddades i nära döende tillstånd
vid Kap Sabine i Smith sund.

Literaturen om polarexpeditionerna och
polarforskningen är utomordentligt rik. En
bibliografisk sammanställning af densamma är
gjord af J. Chavanne: »Die literatur über die
polarregionen der erde» (1878). På svenska är den
äldre hvalfångstens och Spetsbergsfärdernas historia
skildrad af K. Chydenius (i »Svenska expeditionen
till Spetsbergen år 1861», 1865), nordostpassagens
historia utförligt behandlad af Nordenskiöld (i
»Vegas färd kring Asien och Europa», 1880–81),
expeditionerna på Grönlands inlandsis och till
dess östkust skildrade äfvenledcs af Nordenskiöld
(i »Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland»,
1884). A. G. Nathorst har gjort en sammanställning af
de vigtigare forskningsfärderna genom norra delen af
Baffins vik samt till Smith sund (i »Ymer» 1886). En
populär framställning af nordpolsexpeditionerna i
allmänhet finnes i Fr. von Hellwalds verk: »I
norden eller nordpolsforskningarna från äldsta till
närvarande tider» (1881). E. W. D.

Polarhaf. Se Ishaf, Norra Ishafvet och Södra Ishafvet.

Polarimeter, fys., instrument, som tjenar till
att uppmäta graden af polarisation hos ett delvis
(ofullständigt) polariseradt ljus. Sådana instrument
hafva blifvit konstruerade af Arago, Brewster,
Wild, R. Rubenson m. fl., förnämligast för att
bestämma polarisationsgraden hos himlahvalfvets
azurblå ljus, som är delvis polariseradt.
E. E.

Polaris. Se Pelorus och Polstjernan.

Polarisation, fys. 1. Genom att låta naturligt
ljus, d. v. s. sådant, som direkt kommer från
en ljuskälla (solljuset, ljuset från en brinnande
lampa, det elektriska ljuset), undergå vissa bestämda
fysikaliska processer erhåller detsamma egenskaper,
som i väsentlig mån modifiera dess natur. Och
ehuru denna förändring icke kan omedelbart med
ögat uppfattas, såsom ej berörande färgen eller
ljusstyrkan, kan den likväl med användning af lämpliga
apparater och instrument (polarisationsapparater)
undersökas och uppmätas. En sådan modifikation
benämnes polarisation, ett så förändradt ljus
polariseradt. Enligt undulationsteorien (se Ljus 1)
förklaras denna förändring genom det antagandet att
af de mot ljusstrålen transversella vibrationer,
som utgöra ljusfenomenet, en del upphäfves, och
endast de, som ske i en bestämd riktning, qvarstå och
fortplanta sig vidare. I art. Ljus är korteligen
redogjordt för de olika slagen af polarisation. Här
skall blott tilläggas, att lineär polarisation kan
framkallas genom reguliär reflexion (spegling), i
hvilket fall det reflekterade ljuset i allmänhet blir
delvis (partielt) polariseradt, men att det endast när
ljuset infaller under en bestämd, af det reflekterande
ämnets brytningsförhållande beroende infallsvinkel,
den s. k. polarisationsvinkeln (se sp. 1464), antager
en fullständig polarisation. Äfven vid vanlig (enkel)
brytning blir det genomgångna brutna ljuset delvis
polariseradt, och detta vid alla infallsvinklar,
så att någon fullständig polarisation på detta sätt
icke kan åstadkommas. Den fullkomligaste metod att
polarisera ljuset består i att låta det passera
en genomskinlig dubbelbrytande kristall. I detta
fall erhåller man nämligen i allmänhet tvänne
skilda ljusknippen, hvilka båda äro fullständigt
polariserade, och det sålunda, att de qvarstående
vibrationsriktningarna i de båda bilderna falla i mot
hvarandra vinkelräta plan, nämligen den extraordinära
strålens i ett genom kristallens optiska axel gående
plan (det s. k. hufvudsnittet; se Principalsnittet)
och den ordinära strålens i ett mot detta vinkelrätt
plan (se Dubbelbrytning). Med polariseradt ljus kan
man frambringa en stor mängd egendomliga optiska
fenomen, såsom färgade ytor, färgringar genomskurna
af mörka band eller kors m. fl., hvilka företeelser
pläga sammanfattas under benämningen kromatisk
polarisation,
om man nämligen låter sådant ljus
på lämpligt sätt passera genom tunna genomskinliga
lameller af dubbelbrytande ämnen och analyserar det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free