- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1461-1462

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarisation, fys. 1. ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomgångna ljuset. Läran om ljusets polarisation
utgör en af optikens vigtigaste delar. – Äfven
det strålande värmet kan polariseras och visar
då analoga egenskaper med polariseradt ljus. –
Polarisationsapparater kallas sådana apparater,
med hvilka naturligt ljus förvandlas till
(lineärt) polariseradt och beskaffenheten af
detta ljus undersökes. En sådan apparat består
af två delar, nämligen den s. k. polarisatorn,
hvarigenom polarisationen framkallas, och
analysören l. analysatorn, hvarmed undersökningen
verkställes. Till polarisator och analysör kan man
begagna hvarje medel, som polariserar det naturliga
ljuset, således en reflekterande glasskifva. som gör
en vinkel af 35° 25’ med den infallande strålen,
en sats på hvarandra uppstaplade glasskifvor,
formerande med infallsstrålen nämnda vinkel och
genom hvilken ljuset får passera, en dubbelbrytande
kalkspatkristall, hvars ena stråle bortskymts genom
ett diafragma, så att endast den andra får framkomma
genom apparaten till ögat, en turmalin, ett Nicols
prisma (se d. o.) o. s. v. Polarisationsapparater
finnas af flere slag. Den enklaste är den af Malus i
början af 1800-talet först angifna. En spegel (mn) af
illustration placeholder
Fig. 1.

svart glas eller obsidian är, såsom figuren utvisar,
medelst tvänne ståndare fäst vid ett rör (a), hvilket
är vridbart omkring sin axel. Längs med denna axel
inkommer ljusstrålen (s) och
reflekteras mot spegeln. Den reflekterade strålen
(r), som i figuren föreställes ligga i papperets
plan, utträder naturligtvis ur detta plan, när
röret vrides omkring. Är nu det infallande ljuset
opolariseradt, d. v. s. vanligt eller naturligt
ljus, så bibehåller det reflekterade ljuset sin
styrka oförändrad under rörets kringvridning;
är detsamma åter polariseradt, så ändrar sig det
reflekterade ljusets styrka och det sålunda, att
den största ljusstyrkan uppträder vid tvänne 180°
från hvarandra skilda lägen hos röret, under det att
minimi-intensiteten visar sig vid en vridning af 90°
från de bägge maximi-lägena. Minskningen i ljusstyrka
kan vara så stor, att det reflekterade ljuset helt
och hållet utsläckes, när apparaten kommer i nyss
nämnda minimi-lägen. Detta eger rum, när spegeln (mn)
ställes i en vinkel af 35° 25’ mot strålen s och det
infallande ljuset är fullständigt polariseradt. Genom
detta försök kan man således afgöra om det ljus,
som faller på spegeln, är polariseradt eller ej
samt äfven om denna polarisation är fullständig
eller partiel. Spegeln, använd på detta sätt, är
följaktligen en analysör. Men den kan äfven begagnas
såsom polarisator. För detta ändamål behöfver man
blott låta naturligt ljus falla på honom under en
vinkel af 35° 25’ mot ytan, då den reflekterade
strålen blir fullständigt polariserad. Malus’
polarisationsapparat
består af tvänne sådana vridbara
speglar af svart glas, hvilkas infallsplaner kunna
ställas i olika vinklar mot hvarandra, under det
speglarna fortfarande bilda en vinkel af 35° 25’ med axeln
till det rör, kring hvilket vridningen sker. Utgår
man från det läge, der nämnda infallsplaner äro
parallella, och vrider den ena spegeln, under det
man betraktar den från båda speglarna reflekterade
bilden af ett lysande eller belyst föremål, så minskas
ljusstyrkan oupphörligt, och ljuset utsläckes helt
och hållet, när infallsplanerna blifva vinkelräta mot
hvarandra. Vid fortsatt vridning af spegeln tilltager
ljuset å nyo, och bilden blir som ljusstarkast,
när infallsplanerna åter blifva parallella. – Med
Malus’ apparat kan man endast visa det nu omnämnda
fundamentalförsöket, men detsamma lämpar sig ej
för vidare undersökning af det polariserade ljusets
öfriga egenskaper, och särskildt icke för studiet
af de dubbelbrytande kristallernas förhållande i
polariseradt ljus. För detta ändamål har man gifvit
dessa apparater andra konstruktioner. Den vanligaste
är Nörrembergs polarisationsapparat, hvars anordning
ses af närstående figur. En ljusstråle (s)

illustration placeholder
Fig. 2.


infaller under en vinkel 35° 25 inot den genomskinliga
glasskifvan n, reflekteras derifrån i riktningen
np vinkelrätt mot en spegel p, som återkastar
honom i riktningen pn. Af detta ljus går en del
genom glasskifvan uppåt från n till r, der den
reflekteras mot den vridbara spegeln r af svart
glas. Vid första reflexionen mot glasskifvan n blef
ljusstrålen fullständigt polariserad och har nu alla
en polariserad ljusstråles egenskaper, när han träffar
spegeln r. Som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free