Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polis, politi, jur. - Polis, försäkringsbref (se Police) - Polisagent. Se Agent - Polisdirektör (D. politidirecteur), den ämbetsman, som står i spetsen för polisen i Köpenhamn - Polisdomare. Se Polis - Polisdomstol. Se Polis - Polisförhör, den undersökning, som polismyndighet anställer angående brott, innan rannsakning derom företages vid domstol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen i den mera inskränkta betydelsen af den
offentliga verksamhet, som afser att afvärja de faror
och menliga följder, som härflyta af rättskränkningar
eller naturföreteelser och att sålunda skydda
såväl samhället som de enskilde individerna mot
farliga personer med afseende å vådlig verksamhet
och med hänsyn till olycksfall. Polismyndigheten
verkar dels såsom förberedande och hjelpande
vid rättskipningens sida för att afvärja genom
rättskränkningar alstrade faror (kriminalpolis), dels
sjelfständigt för upprätthållande af allmän ordning
och säkerhet genom att förebygga eller åtminstone
förringa de faror, som genom rättskränkningar
eller genom olyckshändelser kunna hota denna
(säkerhetspolis), dels ock för att förekomma
och motarbeta osedlighet (sedlighetspolis). Med
den allmänna säkerhetspolisen sammanhänger
polismyndighetens verksamhet för helsovården
(helsopolis). Med afseende härå, likasom med
hänsyn till byggnads- och brandväsende m. m. dyl.,
samverka statens polisorgan i lagbestämd ordning
med de kommunala myndigheterna. Till formen
framträder polisverksamheten dels i enskilda
åtgöranden och förelägganden, dels i allmänna
föreskrifter: polis- eller ordningsstadgar. Med
afseende å de sistnämnda har jämväl ett betydligt
inflytande tillerkänts de kommunala myndigheterna. –
Bland de statsmyndigheter, som ega att utöfva
polisbefogenheter, märkas i främsta rummet konungens
befallningshafvande, d. v. s. landshöfdingeämbetena
och öfverståthållareämbetet i Stockholm. Det
tillkommer dessa myndigheter att tillse, att
polisorganen inom området fullgöra sina skyldigheter,
och att allmän ordning och säkerhet samt öfver hufvud
ordnade polisförhållanden vidmakthållas. I Stockholm
handläggas polisärendena af Öfverståthållareämbetets
afdelning för polisärenden, som fördelar sig på
poliskammaren och polisdomstolen. I denna senare
handläggas och afdömas af polisdomaren eller hans
biträde polismål, under det att de egentliga
administrativa polisärendena handläggas af
poliskammaren, som förestås af polismästaren. Denne
utöfrar öfverståthållarens polismyndighet i alla
polisväsendet rörande frågor, med hvilka denne icke
finner nödigt sjelf taga befattning, och är chef för
Stockholms polispersonal, med polisintendenten såsom
närmaste biträde och ställföreträdare. Hufvudstaden
är indelad i 8 polisdistrikt, hvart och ett
med sin poliskommissarie och honom underlydande
öfverkonstaplar och konstaplar. Dessutom finnas en
afdelning polismän (den s. k. centralpolisen),
hvilkas verksamhet ej är fäst vid ett visst distrikt,
utan omfattar hela staden, samt en detektivafdelning
under en föreståndare och 3 kommissarier. Under ett
af stadsfullmäktiges utskott (Helsovårdsnämnden)
lyder helsopolisen, men den är utrustad med polismäns
myndighet. Äfven i Göteborg skötas polisärendena
af en särskild poliskammare med polismästare och
polisdomare; i Norrköping, Karlskrona, Malmö och
Upsala utöfvas den närmaste ledningen af polisärendena
af en polismästare, som i de tre sist nämnda städerna
jämväl är rådman. I Eskilstuna finnes poliskammare,
der borgmästaren i egenskap af polismästare
handlägger polismål. I öfriga städer handhafves
polismyndigheten af magistraterna. På landsbygden
utöfvas den underordnade polismyndigheten af
kronofogdar och länsmän med biträde af fjerdingsmän
och särskildt förordnade polismän. Polisverksamheten
karakteriseras i allmänhet af offentlighet och utöfvas
af kända samt genom yttre tecken (särskild uniform
o. s. v.) i sin tjenst försedda polismän. Men vid
sidan af dessa finnas, åtminstone i större städer (i
Sverige Stockholm, Göteborg. Malmö) i polisens tjenst
anställda personer, hvilkas polisverksamhet bedrifves
mera i hemlighet, enär man ansett, att derigenom på
ett lättare sätt förbrytelser uppdagas och förbrytare
upptäckas samt kännedom vinnes om anslag mot allmän
och enskild säkerhet. Denna i Sverige s. k.
detektiva polis (i Danmark och Norge benämnes den
opdagelsepoliti), hvilkens medlemmar, detektiverna,
äro ordentligt införda i polisens rullor och ej
ega att förneka sin egenskap af polismän, bör
skiljas från den vanligen i despotiskt styrda
stater förekommande hemliga polis, som har spion-
och angifvelsetjenst till hufvudsaklig uppgift, och
hvilkens medlemmar på allt sätt söka dölja eller
förneka sin egenskap af polismän. Kostnaderna för
polisens upprätthållande bestridas till allra största
delen af de resp. kommunerna. I Sverige tillsättas
de högre polismännen (polismästare, polisdomare,
polisintendent och polissekreterare) af K. M:t. Om
s. k. krigspolis se d. o.
Polis, försäkringsbref (se Police).
Polisagent. Se Agent.
Polisdirektör (D. politidirecteur), den ämbetsman,
som står i spetsen för polisen i Köpenhamn, som
reglerar dennas verksamhet genom sina befallningar,
och som antager och afskedar den underordnade
polispersonalen. Vid förfall för polisdirektören
fungerar i hans ställe vicepolitidirecteuren,
som äfven eger att med eget ansvar utföra
vissa förrättningar, såsom att anställa åtal
i kriminella mål, exekvera domar o. dyl.
K. H. B.
Polisdomare. Se Polis.
Polisdomstol. Se Polis.
Polisförhör, den undersökning, som polismyndighet
anställer angående brott, innan ransakning derom
företages vid domstol. Polisförhöret afser att
samla upplysningar angående brottets verklighet
och gerningsmannen. I svensk rätt saknas allmänna
föreskrifter rörande detta ämne. Det är öfverlemnadt
åt polismyndigheten sjelf att bestämma när ett
dylikt förhör kan anses erforderligt. I mål, der
häktning eger rum, lärer det icke underlåtas, och
i allmänhet fordrar försigtigheten, att åtal icke
anställes förr än genom dylikt förhör utrönts, att
skälig misstanke om brottsligt förfarande finnes. Till
förhöret inkallas ej blott den för brottet misstänkte,
utan äfven de personer, hvilka antagas kunna lemna
upplysningar. Någon ersättning för inställelsen gifves
icke, likasom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
