- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1503-1504

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polisförseelser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Poliziano, Angelo, italiensk skald och humanist,
f. 1454 i Montepulciano (efter hvilken ort han
tog sitt tillnamn; egent., hette han Ambrogini),
invigdes i Florens uti klassisk lärdom af samme
lärare som Lorenzo de’ Medici, hvilken vardt hans
beskyddare. Mellan sitt trettonde och nittonde
år författade P. bref på latin och epigram på
grekiska, öfversatte fyra böcker af »Iliaden» på
latinsk vers och utgaf en edition af Catullus. Ej
mindre brådmogen var han såsom skald på inhemskt
tungomål. Knappt femtonårig, diktade han sina berömda
Stanze per la giostra di Giuliano del Medici (1468)
och adertonårig dramat Orfeo (1472). Han sattes
till lärare för Lorenzos söner, utnämndes 1480
till professor i antika literaturen i Florens och
vardt sedermera kanik vid katedralen derstädes. Död
1494. – Såsom filolog vann P. europeisk berömmelse. I
synnerhet inom textkritiken var hans verksamhet
banbrytande. Han föreläste med hänförelse öfver de
gamles verk och odling. På latin diktade han större
poem (Manto, Ambra, Rusticus, Nutrida), som i tonens
och ingifvelsens äkthet täfla med urbilderna, och
hans filologiska uppsatser, Miscellanea (1489),
blefvo länge beundrade och efterliknade. Bland
italienska skalder är P. den bäste mellan Boccaccio
och Ariosto. Hans ofvannämnda »Stanze», bestående af
168 strofer ottave rime på toskanska folkspråket,
förhärliga med mytologisk apparat Giulianos
uppträdande i ett tornérspel (samtidigt med att
Lorenzos besjöngs af Luca Pulci). Fastän planlös och
ofullbordad, gaf dock denna dikt genom sin klangrika
versifikation och sitt soliga behag uppslaget till
poesiens förnyelse uti Italien. Skildringen af
Venus’ ö, Cypern, imiterades senare af Ariosto och
Tasso. P:s sorgspel »Orfeo», med antika körer och
många lyriskt sköna ställen, innebar fröet till såväl
renaissancens herdedrama som den moderna operan. Hans
lyriska dikter (Rime) äro tjusande toskanska sånger
i folklig ton. Såsom ögonvittne till utbrottet
af familjen Pazzis sammansvärjning mot medicéerna
skildrade P. den på latin i Pactianae conjurationis
commentariolum
(1478). Vidare märkes samlingen af hans
bref, Epistolae (1519). Hans »Prose volgari inedite
e poesie latine edite e inedite» och hans grekiska
epigram utgåfvos 1867, hans »Opera omnia» bl. a. 1534
och de italienska dikterna 1863, af Carducci.

Poljakov, Ivan Semenovitj, rysk naturforskare
och resande, f. 1846 i östsibiriska området
Transbajkalien, var son af en fattig kosak och
tjenade sjelf såsom kosak, tills han 1865 vardt lärare
vid lägre krigsskolan i Irkutsk och sattes i tillfälle
att idka zoologiska studier. Han medföljde 1866
en expedition till Jablonnoj-bergen och studerade
sedermera vid Petersburgs universitet, undersökte 1871
och 1873 Onega m. fl. sjöar i guvern. Olonets samt
1874 Volgas källsjöar i djurgeografiskt hänseende,
utnämndes derefter till konservator vid zoologiska
museet i Petersburg samt gjorde 1876–77 zoologiska
och etnografiska forskningar kring floden Ob. För
arkeologiska ändamål
begaf han sig 1878 till hjertat af Ryssland och
1879 till östra Kaukasus. Hans senaste stora resa,
hvilken företogs 1881 och räckte i tre år, förde honom
till ön Sachalin samt derifrån till Japan och södra
Kina. Efter hemkomsten bröts hans helsa, och han dog
i Petersburg i April 1887. P. meddelade resultaten
af sina resor dels i särskildt utgifna skrifter,
dels i ryska vetenskapsakademiens och geografiska
sällskapets m. fl. samfunds handlingar.

Polk [påk, pålk], James Knox, president i
Nord-Amerikas förenta stater, f. 1795 i staten
Nord-Carolina, vardt efter grundliga studier advokat 1820,
invaldes 1823 i Tennessees lagstiftande församling
och 1825 i kongressen, hvarest han ifrigt understödde
Andrew Jacksons inrikespolitik och med stor duglighet
förde talmansklubban 1835–39. Han var derefter
(1839–40) guvernör i Tennessee och valdes i Maj 1844,
med demokratiska partiets röster, till Förenta
staternas president samt tillträdde sitt ämbete
d. 4 Mars 1845. P. dref en beslutsam eröfrings-
och utvidgningspolitik. Under hans presidentskap
upptogos Iowa och Wisconsin bland Unionens stater,
hvarjämte Oregonterritoriet förvärfvades på fredlig
väg samt Texas, New Mejico och Kalifornien genom
det lyckosamt förda kriget mot Mejico. P. genomdref
tulltaxans sänkning m. fl. reformer inom handels- och
finansväsendet samt upprättade ett nytt departement
för inrikes ärenden. I laga ordning nedlade han
presidentskapet d. 4 Mars 1849, sedan han året
förut undanbedt sig omval. Död i Juni 1849. Till
sin karakter utmärktes P. af rättskaffenshet och
okuflig viljekraft.

Polka, bekant nyare runddans, uppfunnen omkr. 1830
i Böhmen. Namnet anses komma från det tsjechiska
pulka, half, emedan dansen utföres med små steg (jfr
»menuett» af »menu»). Takten är 2/4, rörelsen tämligen
hastig, dock mindre än galopp. Stegen äro följande
(v. = venster, h. = höger fot):

illustration placeholder


Polko, Elise, född Vogel, tysk skriftställarinna,
f. i Leipzig 1823 (1829?), visade tidigt anlag
för musik och poesi, rönte mycken uppmuntran af
tonsättaren Mendelssohn och debuterade 1847 å operan i
Frankfurt a. M., såsom Pamina och Zerlina, men gifte
sig snart med en ingeniör P. och har sedermera
uppträdt såsom flitig författarinna. Hennes
svärmiska skildringar ur berömda musikers,
konstnärers och skalders lif äro mycket omtyckta af
den yngre damverlden. Bland hennes arbeten märkas
Musikalische märchen, phantasien und skizzen (4
serier, 1852–76, många uppl.; »Musikaliska sagor,
fantasier och skisser», 1860, 2:dra uppl. 1865),
Aus der kunstlerwelt (1858–63, 2:dra uppl. 1879;
»Konstnärssagor», 1881), Unsere pilgerfahrt von
der kinderstube bis zum eignen herd
(1872, 8:de
uppl. 1886; »Från knopp till blomma», 1873), Das buch
vom gesange
(1876) och flere romaner, en stor mängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0758.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free