- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1537-1538

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polygoneæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den första seriens tal kallas polygonaltal
af 1:sta ordningen eller triangulärtal, den
andras åter polygonaltal af 2:dra ordningen eller
qvadrattal. Dessa två slag af tal äro de enklaste
polygonaltalen. De följande ordningarna bildas på
samma sätt och kallas pentagonaltal, hexagonaltal,
o. s. v. Den allmänna formeln för polygonaltal af
p-te, ordningen är n + 1/2np (n-1), der n successivt
sättes lika med 1, 2, 3 o. s. v. Namnet beror derpå
att dessa tal kunna geometriskt representeras
genom ett antal punkter, ordnade i regelbundna
polygoner (jfr Figurtal). Teorien för polygonaltalen
behandlades först af Nikomachos och senare, under
mera generel form, af Diofantos. Den har numera
ur vetenskaplig synpunkt ingen egentlig betydelse.
G. E.

Polygoneae Juss., bot., en nat. fam. af vanligen
örtartade växter med i de flesta fall mångåriga
jordstammar. Stjelkarna äro trinda, ofta knäledade,
med bladen fästa vid lederna, som äro omgifna af en
stipelslida (ochrea), uppkommen genom sliddelens eller
stiplernas ombildning. Bladskifvorna hafva kanterna
tillbakarullade under knoppläget. Blommorna äro
regelbundna, oftast samkönade, med enkel eller dubbel
blomkalk af 3–6 kron- eller foderlika blad. Ståndarna
fria, 3–9; vanligen 3 stift. Frukten är en enfröig
nöt, omsluten af den qvarsittande kalken. Familjen
omfattar omkr. 700 arter, hörande till flere, ofta
stora slägten (Rheum, Rumex, Polygonum m. fl.).
O. T. S.

Polygonmurar. Se Cyklopiska murar.

Polygonometri (af polygon och Grek. metron, mått)
kallas läran om polygoners egenskaper och beräkning
af deras storlek. Polygonometrien i vidsträckt
bemärkelse omfattar undersökning äfven af sådana
polygoner, der vissa sidor skära en eller flere andra
sidor. G. E.

Polygonum L., bot., ett ganska artrikt örtslägte,
typen för nat. fam. Polygoneae Juss. Blomkalken är
enkel, oftast kronlik, 5- (sällan 6-)klufven eller
delad. Ståndare 5–8; stift 2–3 med nästan klotformiga
märken. Frukten är en 3-kantig eller plattad nöt. Till
svenska floran höra 11 arter. P. convolvulus L.,
»åkerbindan», växer på åkrar, P. dumetorum L.,
»löfbindan», bland buskar, P. hydropiper L.,
»brännande pilört», »jungfrutvål», »loppgräs»,
har smala, glesblommiga ax och brännande
smak. P. aviculare L., »fogelört» (knytling,
trampgräs, vägört), ett ytterst allmänt ogräs med
vanligen nedliggande stjelkar och små, ensamma blommor
i bladvecken, trifves bäst å hård, tilltrampad mark,
såsom å gårdar, vid stigar och vägar. Denna art har
under namnet Herba Homariae varit oförsynt utpuffad
såsom ett medel mot lungsot. Många andra arter hafva
förr varit använda i medicinen, t. ex. P. persicaria
L., P. amphibium L. samt P. viviparum och bistorta
(se Ormrot). O. T. S.

Polygraf (af Grek. polys, mycken, och grafein,
skrifva), »mångskrifvare», en ovanligt produktiv
författare (i klandrande mening); kopiermaskin. Se
vidare Mareys polygraf.

Polygyni (af Grek. polys, mången, och gyne, qvinna),
den form af polygami (månggifte), då
en man har flere hustrur. Se Familj och Monogami.

Polyhalit (af Grek. polys, mycken, och hals,
salt), miner., en i tradiga eller täta partier
förekommande förening af svafvelsyrad kalk, talk
och kali med vatten, finnes vid Stassfurt såsom
en väsentlig, i tunna skikt förekommande bildning
bland saltlager. I de alpina saltbildningarna
vid Ischl, Hallstatt, Berchtesgaden, Hallein och
Aussee finnes den vanligen på djupare afdelningar
af saltformation, alltid af rödaktig färg.
Ant. Sj.

Polyhistor (af Grek. polys, mången, och histor,
kännare), månglärd man, en lärd, som är hemmastadd
i de mest skilda vetenskapsgrenar.

Polyhymnia. Se Muser.

Polykleitos (Lat. Polycletus), grekisk bildhuggare
från Sikyon på Peloponnesos, mest verksam i Argos,
var en yngre samtida till Fidias (slutet af
5:te årh. f. Kr.). Hans konst utgör höjdpunkten
af den peloponnesiska plastikens utveckling under
blomstringstiden, riktad som denna plastik var på
en konstnärligt utbildad naturalism med starkare
böjelse för framställning af menniskokroppens skönhet
än att skapa gudaideal. P., som fastställde en
»kanon», eller mönsterbild, för den gymnastiskt
utbildade ynglingakroppens former, utförde efter
detta rättesnöre flere figurer, såsom Doryforos
(spjutbäraren), hvilken man velat återfinna
i en flerstädes (Neapel och Rom) förekommande
återgifning, Diadumenos (en yngling, som knyter en
bindel om hufvudet) hvilken antages vara efterbildad i
en stod, befintlig i British museum (London), samt en
berömd Apoxyomenos (atlet, som med skrapan renar sig
från brottningsplatsens dam). Dessutom veta vi genom
traditionen, att han i täflan med Fidias, Kresilas
och Fradmon utförde en Amazon, och att han besegrade
sina medtäflare. Man förmodar, att denna stod finnes
efterbildad i ett par exemplar, det ena i Vatikanen
(Braccio nuovo), det andra i Berlin. Dessa figurer
prisades för sin elastiska hållning, som särskildt
berodde derpå att P., enligt de gamles berättelse,
var den förste, som ställde sina bilder hvilande
på ena benet, medan det andra, lätt krökt, framsköts
eller följde efter i steget. Slutligen utbildade och
fastställde han äfven ett gudaideal, nämligen Hera
(Juno), genom den kolossala staty af gudinnan, som han
utförde i guld och elfenben för hennes tempel i Argos
(efter 423). Länge ansågs det berömda Junohufvudet
i Villa Ludovisi i Rom såsom det verk, hvilket gaf
en föreställning om P:s Hera, och Göthes entusiasm
för »Juno Ludovisi» är bekant. Numera anses hon
dock med rätta vara för vek i uttrycket, sedan den
tyske arkeologen Brunn påpekat ett i Neapels museum
befintligt hufvud, hvars strängare drag och skarpare
form närmare torde motsvara den äldre tidens stil.
C. R. N.

Polykotyledoner (af Grek. polys, mången, och kotyle,
sugvårta), bot., kallas de växter, hvilka ega flere än
2 hjertblad, såsom händelsen är med afdeln. Abietineae
Rich. bland Conifefae L. Man har stundom, ehuru
oriktigt, användt namnet Polycotyledoneae för samtliga
Coniferae, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free