- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1547-1548

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polyteism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

saknas för »broder» och »syster», under det att
beteckningar för äldre och yngre broder eller
syster finnas. Ett folk, chiquitos i Syd-Amerika,
säges sakna talbegrepp. Liksom våra språk ega sådana
grammatiska kategorier som genus, d. v. s. förmåga att
formelt skilja olika kön, så ega vissa polysyntetiska
språk förmåga att genom införlifvande skilja
t. ex. mellan lefvande och liflösa föremål. – De
polysyntetiska språken talas företrädesvis af den
grupp af de släthåriga raserna, som man benämner
den amerikanska l. indianrasen. Om de amerikanska
språkens hufvudgrupper se Amerikanska språk.
K. F. J.

Polyteism (af Grek. polys, mången, och theos,
gud), »mångguderi», en sådan religionslära,
som antager tillvaron af flere gudar. Man har
gjort olika försök att förklara de skiftande
föreställningar och gudagestalter, som möta oss inom
dessa religioner. Några hafva velat härleda dem ur
traditioner om för länge sedan döda berömda män och
hjeltar, hvilka folktron tillagt en öfvermensklig
betydelse, särskildt efter döden (se Euhemerism);
andra åter tolka dem såsom personifikationer af
naturföreteelser (se Naturreligion). Troligen hafva
båda faktorerna och väl äfven andra (t. ex. lån från
andra folks till sin betydelse delvis missförstådda
myter och legender) bidragit till deras daning. I
hvilket fall som hälst hafva de under mansåldrarnas
lopp förlorat sin ursprungliga betydelse i folkens
medvetande. Likasom man i handel och vandel ej längre
tänker på det präglade myntets metalliska valuta,
så glömmer ock folkfantasien med tiden sin skapelses
ursprungliga drag. Det menskliga och historiska,
om det funnits der från början, förlorar sig i
det öfvermenskliga; naturgrunden förmenskligas,
gudsbegreppet blir alltmer antropomorfistiskt. En
fortgång åt detta senare håll är obestridligen
de polyteistiska religionslärornas normala
utveckling. Ett sant religiöst moment hafva de
polyteistiska religionerna visserligen i sig upptagit
och häfda derigenom sin plats ej blott i de menskliga
vidskepelsernas, utan ock i religionens historia. Ty
onekligen äro äfven de ett uttryck för menniskans
medvetande om sitt fria beroende af personliga makter,
som stå öfver henne. I jämförelse med de panteistiska
och monoteistiska religionslärornas innehåll står dock
polyteismen mycket lågt. Utan medvetande om gudomens
enhet blir det nämligen omöjligt att gifva denna en
i någon egentlig bemärkelse absolut karakter. De
många gudarna befinna sig ock gifvet inom ändlighetens
sfer: de äro egentligen menniskor, ehuru utrustade
med större fullkomligheter än vi. Deras ändlighet
röjer sig, just som en följd af deras flertal,
bl. a. deruti att de städse mer eller mindre bero af
hvarandra, utkämpa strider sins emellan o. s. v. En
öfvergång till ett högre uppfattningssätt ligger
i det inom polyteismen vanliga antagandet af en
öfvergud, en gudars och menniskors fader, eller,
såsom saken ock kan gestalta sig, i tillbedjan af en
viss nationalgud, som, befunnen mäktigare än alla
andra gudar, omsider uttränger dyrkan af dessa,
utan att deras tillvaro
derför förnekas. En gryende känsla af gudomens enhet kan
ock röja sig i läran om en öfver alla gudar stående,
till väsendet outgrundlig makt (t. ex. ett oundvikligt
öde l. dyl.), under hvilken gudar och menniskor måste
böja sig, eller ock i hela gudaverldens sammanfattning
till ett helt – det gudomliga, eller »gudarna», när
man tänker på dem i allmänhet, utan särskild reflexion
på deras flerhet och motsats. – Polyteismen är en
inom den menskliga bildningens historia så allmän
företeelse, att det med fog kan påstås, att nästan
hvarje folk under vissa utvecklingsstadier antagit
den. Jämförelsevis tidigt undanträngdes den inom vissa
högre stående semitiska stammar af mer eller mindre
utbildad monoteism, gynnad af denna folkstams riktning
på det oändliga. Hos indo-européerna bibehöll den
sig i allmänhet längre och utbildades till större
rikedom af individualiserade gudagestalter. I
synnerhet var detta fallet med Medelhafsfolken
(greker och romare). En reaktion emot polyteismen
genomgick dock den grekiska bildningen och vann
med kristendomen fullständig seger. Bland den
indo-europeiska folkstammens asiatiska grenar (hinduer
och meder-perser) hade polyteismen redan långt förut
fått vika för högre religionsformer. L. H. Å.

Polytekniska institutet i Finland. Den i Helsingfors
på 1840-talet inrättade tekniska realskolan med
svenskt undervisningsspråk ombildades på 1860-talet
småningom, genom att lärarenas antal ökades
och kurserna utvidgades, till ett fackläroverk,
motsvarande de polytekniska instituten i utlandet,
samt fick 1872 namnet Polyteknisk skola, hvilket
1879, sedan en särskild byggnad för anstalten
blifvit uppförd, utbyttes mot benämningen
Polytekniska institutet i Finland. Enligt
stadgar af d. 16 Jan. 1879 har detta institut
till uppgift att genom en systematiskt ordnad
undervisning meddela en för tekniska och med dem
likartade yrken erforderlig vetenskaplig och praktisk
bildning. I läroverket ingå fackskolor för arkitektur,
ingeniörväsende, maskinbyggnad, kemisk teknologi samt
landtmäteri. Undervisningen, som handhafves af »äldre»
och »yngre» lärare, är under det första läseåret
gemensam för samtliga elever, men sedermera lämpad
efter de olika fackskolornas behof. Polytekniska
institutet står under ledning af industristyrelsen.
M. G. S.

Polytekniska skolor (af Grek. polys, mången, och
techne, konst), i flere land gängse benämning på
tekniska högskolor. Ett polytekniskt läroverk utgör
vanligen en förening af ett antal fackskolor, i hvilka
en verkligt vetenskaplig utbildning gifves till alla
högre tekniska yrkesgrenar, som till grundval hafva
matematik, naturvetenskaper och teckningskonst. Dessa
fackskolor pläga vara inrättade för mekanisk
teknik (innefattande maskinkonstruktion m. m.),
kemisk teknologi, väg- och vattenbyggnadskonst samt
arkitektur. Åtskilliga polytekniska läroverk inrymma
derjämte afdelningar för bergsväsende, skogsväsende
och landtbruk, och vid några finnes en särskild
afdelning för utbildande af polytekniska lärare. –
Den äldsta polytekniska skola är École polytechnique
i Paris,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free