Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polyteism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken stiftades af den första revolutionens män 1794
under namnet École centrale des travaux publics, men
redan följ. året fick sitt nuvarande namn. Den har
till uppgift att utbilda officerare vid artilleriet,
ingeniörkåren och flottan samt ingeniörer vid
hydrografiska kåren, väg- och vattenbyggnadskåren,
telegrafen, bergsväsendet, kruttillverkningen och
statens tobaksfabrikation. Skolan är militäriskt
organiserad och har tvåårig kurs, hvilken egentligen
afser att grundligt förbereda eleverna till de
högre specialskolor, som finnas för de nämnda
militära och civila yrkena. Dessutom har Paris en
teknisk högskola i egentligare mening, den 1829
inrättade École centrale des arts et manufactures. –
Frankrikes föredöme följdes närmast af Österrike,
som upprättade polytekniska institut i Prag (1806)
och Wien (1815; f. n. det största af alla). Under
de följande årtiondena öppnades i Karlsruhe och
flere af Tysklands mest betydande städer polytekniska
anstalter, hvilkas läroplan emellertid företedde ett
ofruktbart vacklande mellan slöjdskola och teknisk
högskola. De flesta af dessa hafva dock funnit sig
föranlåtna att omorganisera sig efter den högre
måttstock, som det af staden Zürich 1855 upprättade
Polytechnikum erbjöd. Vid detta äro nämligen höga
inträdesfordringar i matematik och naturvetenskaper
stadgade samt en humanistisk-nationalekonomisk
afdelning lagd till de andra. Verkliga polytekniska
skolor, utom de nämnda, finnas numera i Aachen,
Berlin (hvarest 1879 Bauakademie och Gewerbeakademie
sammanslogos för detta ändamål), i Braunschweig,
Darmstadt, Dresden, Hannover, Karlsruhe, München,
Stuttgart, Graz, Brünn, Budapest och Riga. Af
väsentligen samma art äro Instituto tecnico
superiore i Milano, de polytekniska läroverken i
Madrid cch Lissabon, Hellenikon polytechneion i
Athen, Tekniska högskolan (se d. o.) i Stockholm,
Polytekniska institutet (se d. o.) i Helsingfors samt
Köpenhamns Polyteknisk læreanstalt, som stiftades
1829 på H. C. Örsteds tillskyndan och leddes af honom
till hans död (1851). Flere af de belgiska, britiska
och ryska universiteten hafva en särskild teknisk
(polyteknisk) fakultet. I Moskva och Petersburg finnas
polytekniska skolor, som närmast motsvara den i Paris.
Polythalamia, zool., en af Max Schultze uppställd
afdelning bland Foraminifera, en ordning under
Rhizopoda. Skalen hos polythalamierna innehöllo,
såsom namnet angifver (Grek. polys, mången,
och thalamos, kammare), många rum, hvarigenom
dessa djur skilde sig från Monothalamia,
hvilkas skal är enrummigt. Denna indelning af
rhizopoderna har fått vika för en annan, som
grundar sig på skalets struktur. Se Rhizopoda.
O. T. S.
Polytrichum L., bot., ett slägte bland bladmossorna,
nat. fam. Bryaceae Schimp., kl. Cryptogamia, Musci
L., som har bladen helt fasta och tjocka, med efter
längden ställda lameller på öfre sidan. Bladbasen är
tunn, hinnaktig och slidlik. Detta slägte och de till
samma grupp hörande slägtena Pogonatum P. Braun,
Oligotrichum Lam. och Catharinea Ehrh. äro, liksom
många andra bladmossor,
tvåbyggare. Frukten är en 4–6-kantig kapsel, försedd
med bihang vid basen samt en tätt och starkt hårig
mössa. Sedan mössan och kapselns lock affallit, ser
man peristomet bestå af 32–64 tänder, med eller
utan vinglika bihang på insidan. I kärr och fuktiga
skogar växer den vanliga »björnmossan», P. commune
L., allmänt, likaså å torfmossar en annan art,
P. uniperinum W., och på berg och backar träffas
en tredje allmän art P. piliferum Schreb. Öfriga
svenska arter äro sällsynta. Få växter hafva i
folkspråket så många namn som björnmossorna. Med
anledning af fruktkapselns utseende och det
förhållandet att dessa mossor ofta bilda stora
sammanhängande tufvor – sädesfält i smått – hafva
namnen »dufråg», »guckuråg», »gökråg», »kråkbjugg»,
»kråkkorn», »kråkhvete» uppkommit. Namnet guckulin
har liknande anledning. P. commune L. blir ofta
tämligen högväxt (omkr. 10–15 cm.) och användes,
hårdt sammanbunden, till viskor eller qvastar, hvarför
densamma erhållit namnen »sop-mossa», »visk-mossa»
och »visp-mossa». – Under drognamnet herba Adianti
aurei hafva björnmossorna fordom användts som medel i
urinvägarnas sjukdomar. O. T. S.
Polyuri (af Grek. polys, mycken, och uron, urin),
med., ymnig urinafgång, förekommer dels normalt efter
ymnigt drickande och efter intagande af urindrifvande
medel, dels som kris i vissa hysteriska affektioner,
men i synnerhet i sockersjuka samt i en liknande
sjukdom, diabetes insipidus, som äfven, liksom
sockersjukan, ofta beror på en retning på en viss
punkt i förlängda märgen och jämväl utmärker sig för
patientens starka törst, men der urinen innehåller
hvarken socker eller ägghvita. F. B.
Polyxene (Lat. Polyxena), Grek. hjeltes., dotter
af konung Priamos i Troja och hans gemål Hekabe,
namnes icke hos Homeros. Enligt yngre sagor älskades
hon af Achillevs, hvilken för att vinna henne till
maka inledde fredsunderhandlingar med trojanerna,
men dervid på ett lömskt sätt dödligt sårades
af Paris. Döende skall Achillevs hafva uppfordrat
grekerna att efter Trojas intagande offra Polyxene åt
hans skugga, hvilket äfven verkställdes af hans son
Neoptolemos. Enligt en annan saga offrade P. sig sjelf
af sorg på Achillevs graf. Sofokles och Evripides
författade hvar sitt sorgspel med titeln P. Intetdera
finnes i behåll. A. M. A.
Polört, Diapensia lapponica L., bot., en
liten, vacker, låg fjällväxt, hörande till
nat. fam. Polemoniaceae Vent., kl. Pentandria L. På
de nakna fjällhöjderna, mer än 600 m. öfver hafvet,
lefver polörten, den mot kölden mest härdade af
alla högre fanerogamer. Från en i bergspringor
krypande, grenig rotstock uppskjuta vanligen många,
tätt tufvade stjelkar af 3–9 cm. höjd, försedda med
tätt sittande, läderartade, glatta, enkla, utböjda,
smalt tunglika, trubbiga, helbräddade blad, hvilkas
kanter äro tillbakavikna. De vackra, hvita blommorna
sitta ensamma på 2–3 cm. långa, enbladiga skaft (ett
i hvarje grenspets). Ett ytterfoder finnes af 2–3
små skärmblad, hvilka likasom det 5-delade fodret
äro gulgröna, glatta. Den sambladiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
