- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1551-1552

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polyteism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blomkronan har mycket kort pip och plattadt, 5-klufvet
bräm. Frukten är en trerummig kapsel med rundade,
nästan kubiska frön. O. T. S.

Pomaceae L., bot., äppleträdens naturliga familj,
som i synnerhet karakteriseras deraf att de 1-
till 5-gömmiga, af hårda eller läderartade fruktblad
omgifna fruktämnena äro inneslutna i blomfodrets pip,
som under fruktens utväxande sväller upp och blir mer
eller mindre stor och köttig. Den olika storleken
och frögömmenas antal hafva gifvit anledning till
olika benämningar på dessa frukter i folkspråket,
såsom äpple, päron, oxelbär, rönnbär o. s. v. En del
nyare botanister mena, att äpplefruktens köttiga
massa är bildad af blom- eller fruktbottnen, men
detta motsäges af det förhållandet, att man ofta nog
kan å fruktens yta se upphöjda ränder, motsvarande
kanterna af de sammanväxta fem foderbladen, hvilkas
spetsar vissnade qvarsitta kring den grop, som
vanligen finnes i äpplefruktens afslutning eller
öfversida, oegentligt kallad »spets». Blomkronan
är rosa-artad och ståndarna många, fria, fästa
på fodret (kl. Icosandria L.). Hithörande växter
äro träd eller buskar: apel, qvitten, päronträd,
mispel, oxel, rönn, hagtorn
o. s. v. I fruktköttet
finnas organiska syror (äpplesyra, citronsyra),
socker, pektin m. m., som göra dessa frukter
ofta synnerligen välsmakliga. I qvittenkärnornas
skal finnes ymnigt växtslem. Flere frön hafva en
mild mandelsmak och innehålla spår af blåsyra,
O. T. S.

Pomada (Lat. unguentum pomadinum), kallas ett
slags vanligen mjukare salva, ursprungligen
ett skönhetsmedel, beredt af något fett samt
sönderkrossade äpplekärnor, kanske äfven fruktköttet
af äpplen (deraf namnet, af Lat. pomum, äpple). I
Sverige har namnet pomada fått en särskild betydelse
af en salva för håret eller skägget. En sådan pomada
är vanligen försatt med något välluktande ämne,
t. ex. rosenolja, bergamottolja el. dyl., samt
ofta färgad. Många dylika pomador utpuffas såsom
befordrande hårväxten, men tjena ofta nog endast
till att smutsa ned håret. I Frankrike kallas många
medikamentösa salvor af mjukare konsistens pommades,
hvilka begagnas för hvarjehanda ändamål, såsom
mot hudutslag, å sår, till hudretning o. s. v. på
samma sätt som salvorna (unguenta) i Sv. farmakopén.
O. T. S.

Pomaker l. pomoker, benämning på bulgarer, som
öfvergått till islam.

Pomare, regentätt på Tahiti (se d. o.).

Pombal [pånsba’l], Dom Sebastião José Carvalho e
Mello,
grefve af Oeyras, markis af P., föddes d. 13
Maj 1699 i Soure i Estramadura. Vid unga år egnade
häri sig åt diplomatien, var Portugals minister
i London och Wien, hvarest han gifte sig med en
grefvinna v. Daun, samt utnämndes af Josef I Emanuel
vid hans regeringstillträde till förste minister
(1750). Ytterst kraftig och energisk, förstod P. att
alldeles beherska konungen, ehuru hans sätt icke det
ringaste öfverensstämde med konungens väsende. Denne
var nämligen en trög, vällustig, feg vekling, som
fruktade alla, under det hans minister ej kände
fruktan eller tvekan. P. var
genomträngd af upplysningstidehvarfvets
reformationsidéer, som han med oblidkelig konseqvens
genomförde. Gamla missbruk afskaffades, rättsväsendet
och folkupplysningen förbättrades, handel och näringar
uppmuntrades och gjorde äfven framsteg trots det
olyckliga, sedan 1703 bestående handelsfördraget med
England. Armén lät han omorganisera med biträde af
den från Fredrik den store till Portugal sände grefve
v. Lippe-Schaumburg. Med jesuiterna råkade han i
strid till följd af en mellan Portugal och Spanien
ingången gränstraktat, som de ansågo ogynsam för
deras stat Paraguay. Men P. icke blott genomdref
traktatens verkställande, utan begagnade sig af
tvisten för att fullständigt bryta jesuiternas
stora välde i landet. De blefvo utvisade 1759, och
det härigenom gifna exemplet följdes snart af andra
makter. Deras egendom indrogs till kronan. Härvid
tillät P. sig mycken grymhet och orättvisa icke blott
mot jesuiterna, utan äfven mot en del af högadeln,
som var fientlig mot honom, och hvilken han förstod
att indraga i jesuiternas fall. Dessa händelser
invecklade honom i strider med påfven, hvarvid han
likaledes uppträdde på ett brutalt och kränkande
sätt. Det är klart, att en sådan karakter skulle
åsamka sig många fiender. Redan de hastiga
och mångfaldiga reformerna skaffade honom sådana,
än mer hans uppträdande mot kyrkan och adeln. Hans
enda stöd var den svage konungen. Men med dennes död,
1777, var P:s makt bruten. Josefs efterträdare, den
klerikala drottning Maria, leddes helt och hållet
af P:s fiender. P. tog derför afsked några dagar
efter konungens död (Febr. 1777), och reaktionen
började, reformerna upphäfdes. Han sjelf utsattes för
förföljelser, som slutade med en stor rättegång mot
honom. År 1781 dömdes han till ett strängt straff,
men benådades af drottningen med förvisning till
sina gods, och ett offentligt ogillande uttalades
öfver hans förvaltning. P. afled d. 8 Maj 1782,
trots sina fel sitt lands störste statsman och
en af 1700-talets kraftigaste gestalter. J. Fr. N.

Pomerans (sammandr. af Lat. pomum aurantii),
farmak., benämnes frukten af Citrus vulgaris Risso
(C. aurantium L. var. amara), pomeransträdet, hvars
ursprungliga hemland antages vara södra och sydöstra
Asien. Det fördes jämte apelsinträdet (C. aurantium
L. var. dulcis) af araberna till Spanien och möjligen
äfven af portugiserna under början af 1500-talet
sjöledes direkt från Kina till Portugal, hvilken
uppgift möjligen i någon mån bestyrkes deraf att den
frukt vi med ett rådbråkadt namn kalla »apelsiner»
(af T. apfel von Messina) uti Italien allmänt
kallas »portugalli», antydande att denna frukt
till en början erhållits från Portugal. Numera är
pomeransträdet, liksom orangeträden för öfrigt,
allmänt odladt i Medelhafslanden. Det kan uppnå en
ansenlig storlek (10–12 m. i höjd), såsom vid Allora
i södra Spanien, men vanligen håller man trädet genom
beskärning mycket lägre för att underlätta fruktens
nedplockning. I alla varmare land är pomeransträdet
odladt i många varieteter. Trädkronan är rikt grenig
och bär ständigt gröna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free